Blandlagen i World Cup – ”Vem spelar de för?”
Ishockeyns World Cup spelas med åtta lag varav två inte kan klassas som traditionella landslag. De europeiska och nordamerikanska lagen kan skapa en förvirrad känsla både bland fansen och bland spelarna.
Team North America består av amerikanska och kanadensiska U23-spelare med Team Europe innehåller spelare från sådana länder som inte har ett eget landslag med i World Cup.
Slovakien, Tyskland, Schweiz, Danmark, Frankrike, Österrike, Slovenien och Norge är representerat i Europas lag.
Många välkomnar det nya konceptet men andra tycker att det handlar om ett töntigt tillskott då World Cup borde vara en landslagsturnering.
– Det finns både bra och dåliga sidor, menar Leo Komarov.
– Bra är att lagen innehåller riktigt bra spelare så det kommer att bli hårda matcher. Men det dåliga är att vem spelar de för? I det nordamerikanska ”Young stars”-laget finns det säkert många som ser upp till Sidney Crosby och sådana spelare. Sen när man möter dem i en match så blir det kanske inte riktigt som de vill när de spelar mot sig eget land.
Lejonens assisterande kapten Jussi Jokinen välkomnar blandlagen men vet inte riktigt han heller hur man borde förhålla sig till dem.
– Det blir intressant att se hur det här tas emot. Jag tycker inte att det handlar om någon dum idé, på det här viset får alla världens bästa spelare vara med i turneringen och det var ju meningen, säger Jokinen.
Också Komarov ger grönt ljus åt de nya lagen.
– Jag tror att det är ett bra val. Vi har fått de bästa spelarna med i turneringen.
Vem ska hurra för dem?
Amerikanerna och kanadensarna har sina egna lag som de stöder medan det är svårt att inbilla sig att en europeisk sillsallad skulle skapa så stora känslor.
Jokinen tror att i alla fall det nordamerikanska U23-laget kommer att väcka en hel del förtjusning.
– Om man kollar på deras namnlista så är det ju en helt otrolig mängd begåvning, skicklighet och fart. De kommer säkert att finnas fans för dem också.
Komarov har inte funderat så mycket på supporterperspektivet.
– Jag har ingen aning vem som kommer att hålla på dem. Men jag bryr mig inte heller, avslutar Leksa.