Jennie Von Storbacka: Jag har tävlat för mycket de senaste åren

Hon har tävlat både i The Voice och i den finska eurovisionsuttagningen, men själv tycker Jennie Von Storbacka att hon tävlat färdigt i musik nu. I veckans På resande not låter hon andra tävla och står själv för musiken.

Hon har stått på flera scener i olika sammanhang och spelat en mängd roller, men i våras bestämde hon sig för att vara sig själv och ge ut egen musik. Hennes första poplåt på finska gavs ut under det lite oväntade artistnamnet Jennie Von Storbacka.

- Det är egentligen ett skämt. Mina finska kompisar har kallat mig för Von Storbacka i tio år och så var jag lite trött på det här att alla finska kvinnliga artister bara ska kalla sig ett enda namn. Det är Jennie och Johanna och Emma och så. Jag tänkte att jag inte ville vara en i mängden så jag satte ett ”Von” i mitt namn.

- Jag har inte fått så mycket reaktioner på det. Vissa skrattar och en del tycker att det är lite löjligt. Jag tar inte mig själv på så stort allvar, för mig är det bara en rolig grej. Jag är ju fortfarande Jennie från Österbotten, säger hon och skrattar.

- Typiskt österbottniskt är väl kanske att man inte ska tro att man är så bra. Att man bortförklarar lite. Om någon kommer och tackar för en fin konsert säger man ”Jo, tack, men…” (skrattar högt) Man har kanske lite svårt att ta till sig positiv feedback.

Musikalartisten måste vara mångsidig

Jennie beskriver sig själv som en mångsidig musiker som jobbar med en mängd olika projekt, även om publiken kanske känner henne bäst som musikalartist.

- Det krävs ganska mycket av en bra musikalartist, inte minst måste sången sitta. Det är fortfarande en ganska liten bransch i Finland och väldigt många artister vill ha samma roller, så man måste se till att vara väldigt mångsidig. Man måste klara av många genrer och i Finland är det viktigt att vara tvåspråkig, att kunna sjunga på både svenska och finska. Annars tar det bort kanske sjuttio procent av jobben.

- Sedan måste man också kunna stå på scenen och berätta en historia och skådespela. Ibland måste man dansa också. Ju mer man kan, desto bättre.

Musikaler är lite underliga då rollfigurerna hela tiden brister ut i sång. Hur bygger man upp en rollfigur så att sjungandet blir trovärdigt?

- I en musikal som är bra skriven kommer sångerna naturligt, nästa steg efter att man sagt allt är att man går ut i sången. Men om man har en musikal som är lite mindre bra skriven måste man jobba mer på trovärdigheten.

- Sedan beror det också på om det är något nyskrivet eller något som gjorts tidigare och förväntas låta på ett visst sätt. Då har man kanske inte lika stora penslar att måla med. Om man jobbar med något nytt har man ett större ansvar men också större möjligheter.

- Av alla musikaler tycker jag väldigt mycket om ”Spring Awakening”, huvudrollen i den musikalen vore en drömroll. Där finns väldigt stora känslor och fast den utspelas för 150 år sedan är handlingen fortfarande relevant, att folk förbjuds göra vissa saker bara för att någon har sagt att det är fel. Det är väldigt viktigt att hålla fram alla människors rättigheter och musikaler är ett bra sätt att ta ställning, tycker jag.

På teatern ställer man aldrig in

Jennie har gått en treårig sångutbildning i Köpenhamn. Där utbildade hon sig till sånglärare och blev själv en bättre sångerska på köpet.

- Jag tycker det är viktigt att om jag ska lära ut något måste jag klara av att göra det själv också. Jag skulle inte gå till en sånglärare som inte kan göra det hon säger åt dig att göra.

- Det är alltid bra som sångerska att förbättra sin teknik, det ger mer redskap om man blir sjuk exempelvis. På teatern ställer man aldrig in bara för att man har snuva eller feber eller magsjuka. Det är bara att gå in på scenen och köra. Har man en bra teknik klarar man av sången fast man är sjuk.

Hur mycket undervisar du själv?

- Jag har sångelever som kommer till mig varje vecka för privatundervisning. När det går som bäst påpekar man bara småsaker och de förstår direkt och så går det framåt i rekordfart och det är alltid jätteroligt. Det är också spännande att ha en elev som inte är så avancerad i sin teknik och som behöver hjälp i princip med allt, det är intressant att hitta rätt sätt för just den eleven att lära sig på.

Om jag sjunger en sorglig sång nu blir det inte till något, för jag har sjungit bort mina känslor redan.

Jennie Von Storbacka om tiden inför finalen av The Voice

En halv minut på dig att övertyga

I början av karriären tävlade du i den finska uttagningen till Eurovisionen. Hur var det?

- Det känns som ganska länge sedan men det var ganska roligt faktiskt. Jag tror det lönar sig att prova på saker för att hitta det man vill göra och det var nog fint och stort att få vara med och stå på sådana scener. Det var det största jag hade gjort dittills.

- Jag har faktiskt fått frågan om att ställa upp igen men jag tror jag har tävlat för mycket de senaste åren och behöver en paus från alla tävlingar. Men man ska aldrig säga aldrig. Plötsligt står jag där igen och hoppas på ”Finland twelve points”.

Vad var skillnaden mellan att tävla i Eurovisionen och att tävla i The Voice?

- The Voice är ett nöjesprogram, det handlar om mer än bara sången. Du har en och en halv minut på dig att övertyga, men i UMK har du hela din sång på dig att få folk på din sida.

- Det är kämpigt när man vecka efter vecka ska producera nytt och blir allt bättre, och helst ska det vara stort och känslomässigt. Veckan innan finalen sa jag att jag inte längre kan sjunga något man måste vara hemskt känslosam i, för jag är tom. Nu måste det vara party och fest, för jag har inga känslor kvar att ge. Om jag sjunger en sorglig sång nu blir det inte till något, för jag har sjungit bort mina känslor redan.

- I talangjakter handlar det alltid om personligheter och vem som går igenom rutan. Men det året jag var med upplevde jag att vi alla stod på samma startlinje och hade samma utgångsläge och sedan kunde man själv välja vad man ville göra av det. Jag har inte upplevt att jag skulle ha blivit styrd eller inte fått vara som jag är.

- Min coach Michael Monroe var väldigt bra och lät mig göra det jag ville. Vi diskuterade alltid vad som skulle passa mig men han sa alltid att det är jag som ska bestämma. ”Det är ditt ansvar, det är du som står där.”

- Det gav mig ganska mycket att vara med. Inte minst tanken att man kanske skulle göra lite musik själv också. Att man skulle ha något eget från början till slut utan någon regissör eller koreograf som säger vad man ska göra.

I våras släppte du din debutsingel på finska. Vad har du fått för respons?

- Det har varit riktigt positivt, jag har varit förvånad. Allt från tioåringar till sjuttiofemåringar har sagt att ”den är nog bra, din sång”. Då är jag nöjd. Och vi är väldigt nöjda med den, den blev precis som vi hoppades.

- Däremot har en popkarriär två sidor. Jag har aldrig velat vara den där som folk känner igen eller att vara en kändis. Jag får lite ångest om någon kommer fram i affären och frågor om det var jag som var med i The Voice. Om man kunde ta bort den sidan av det hela skulle jag nog satsat på att göra egen musik redan för tio år sedan.

- På scenen trivs jag jättebra men allt det kändisskapet för med sig i övrigt är inte så trevligt. Nu är jag i ett sådant skede att jag inte bryr mig så mycket om vad folk tycker om mig och det är väldigt skönt. Därför är det en bra tidpunkt att göra karriär nu.

Vad händer härnäst i din karriär?

- Under sommaren skrev jag en massa låtar och snart kommer en andra singel ut. På våren kommer jag att göra en ny musikal som handlar om de finska kvinnorna under kriget – ”Äidinmaa” på Espoon kaupunginteatteri.

De flesta som har följt dig genom åren verkar ha en bild av att du är en glad person. Vad gör dig arg?

- Orättvisa. Jag kan inte ta det alls. Det är illa om någon fuskar i spel, men det är hemskt och det värsta jag vet att det finns så mycket orättvisor, också i Finland. Jag kan inte förstå att man inte kan se att alla människor har samma värde oavsett varifrån man kommer, vilken läggning man har eller vad man tror på. Vi är alla lika som människor och jag har väldigt svårt att förstå att man tycker annorlunda om den saken.

Intervju: Tobias Larsson