Amos Andersons testamente - så här står det

Längs med åren har frågan om vad Amos Anderson, Konstsamfundets grundare, ville i flera omgångar debatterats. Svenska Yle publicerar nu Andersons testamente och de anvisningar som gäller Konstsamfundet.

Angående Konstsamfundet och Andersons vilja är det speciellt fyra sidor som är intressanta. Själva testamentet är en sida långt och stipulerar att alla Andersons medel ska tillfalla Konstsamfundet. Utöver det finns det tre sidor med instruktioner om hur arvet ska användas. Dessa sidor publicerar Yle nu.

Testamentet

De första instruktionerna

Tre år efter att testamentets gjordes upp författar Anderson en brev till Konstsamfundet med instruktioner. I brevet framkommer bland annat att Söderlångvik gård ska bevaras och att Hufvudstadsbladet bör förbli i Konstsamfundets ägo.

De andra instruktionerna

I ett andra brev till Konstsamfundet stipulerar Anderson att hans hem i Helsingfors ska förvandlas till konstmuseum.

Tillgångar värda 490 miljoner mark

De dokument som Yle publicerar är avskrifter (i vissa fall avskrifter av avskrifter) som Huvudstadsregionens skattebyrå förvaltar. Originaldokumenten finns troligen hos Konstsamfundet.

Hela dokumentsamlingen är 68 sidor lång. Där ingår instruktioner om utbetalningar till personer som stod Anderson nära, släktutredningar och en lång bouppteckning. Förutom värdepapper ägde Anderson också mark i olika delar av Finland. All egendom på Söderlångvik gård har också katalogiserats. Listan innehåller allt från kristallkronor till ”3 udda gafflar”.

Totalt lämnade Anderson tillgångar värda 490 miljoner mark efter sig men också omfattande skulder. Då skulderna och begravningskostnaderna drogs bort från dödsboet fanns 176 miljoner mark kvar.

Enligt Konstsamfundets 60-årshistorik hade Anderson också åtminstone ett tidigare testamente och ett tidigare följebrev. De dokumenten upphäver Anderson ändå i de dokument som Yle publicerar här. I det tidigare testamentet stipuleras bland annat följande om Hbl:

”Då jag är övertygad om att svenskheten i landet bäst betryggas då dess ledande institutioner arbeta med hela landets väl som mål, önskar jag att tidningen Hufvudstadsbladet jämväl framdeles skall redigeras i den försonliga anda som jag bemödat mig om att upprätthålla.”