Linnea Skog: ”Pappa är en stor förebild”

På fredag är det premiär för filmen Tyttö nimeltä Varpu (Den lilla sparven). Linnea Skog, som spelar huvudrollen, berättar att hennes skådespelande pappa och morfar är stora förebilder för henne.

På Smedjebacka i Söderveckoski i Borgå står träbordet ute i trädgården dukat med läckerheter. Trädgården är familjen Skogs vardagsrum från april till oktober, och ett ställe där man kan koppla av och njuta av varandras sällskap.

För 13-åriga Linnea är tiden för avkoppling just nu ändå knapp. På fredag är det Finlandspremiär för den nya filmen Tyttö nimeltä Varpu, där Linnea spelar huvudrollen som flickan Varpu.

Veckans schema är späckat med intervjuer. Men Finlands färskaste filmstjärna verkar ta uppmärksamheten med ro.

- Det känns nog jättekonstigt att mitt i allt få feedback, när jag är från en liten by och så där. En konstig men bra känsla, säger hon.

Goda recensioner efter Toronto

Filmen visades nyligen vid den internationella filmfestivalen i Toronto i Kanada.

- Linnea fick fina recensioner. Hur man hanterar dåliga recensioner har vi faktiskt inte ens hunnit prata om. Allting gick så snabbt, säger Linneas pappa Frank Skog, som själv är skådespelare.

Far och dotter har alltid haft ett bra förhållande och lätt för att kunna prata med varandra. Både pappa och morfar Aarre Karén, som också är skådespelare, är stora förebilder för Linnea nu då hon själv ger sig in i branschen.

- Jag har tittat mycket på pappas föreställningar som liten. Morfar är också jätteviktig för mig och en stor förebild. Han har varit med i många finska filmer, berättar Linnea.

Familjens gård med fina stenfähus har långa anor och tidigare har bland annat byns smed och en söndagsskola funnits på platsen. Under vår pratstund får vi sällskap av en av familjens tre katter.

Pappa har pratat om känslor

Vilka råd har då pappa och morfar kunnat ge till Linnea inför hennes första stora filmroll?

- Med pappa har vi pratat mycket om hur man hanterar känslor. Morfar har också berättat om sitt jobb och jag har lyssnat och fått råd.

Filminspelningen pågick under sex intensiva veckor medan Linnea ännu var 12 år. Största delen av filmen spelades in i Helsingfors, men vissa scener också i ett stall vid Sibbogränsen och i Uleåborg.

- Jag var mest orolig för hur Linnea skulle orka. Det är långa dagar och mycket väntan, och sen ska man plötsligt vara skarp när det behövs. Men vi märkte genast att hon var i trygga händer.

Linnea fick hjälp och stöd speciellt av regissören Selma Vilhunen och av Paula Vesala, som spelar Varpus mamma i filmen.

- De svåraste scenerna var under stallveckan. Jag tycker om hästar, men jag kände mig inte riktigt trygg på hästryggen trots att hästen var snäll. Vissa intensiva och känslosamma scener i filmen var också svåra.

Varpus liv annorlunda än Linneas

Att få fram tårar om och om igen vid rätt ögonblick var inte det enklaste.

- Jag fick mycket hjälp av Outi Mäenpää, som spelar ridläraren i filmen. Jag fick också lära mig av pappa att man ska utgå från känslor man själv har upplevt och förstärka dem, berättar hon.

Den 12-åriga flickan Varpu i filmen lever ensam med sin mamma och bestämmer sig en dag för att söka upp sin pappa. Att leva sig in i hennes situation var en annorlunda upplevelse för Linnea.

- Hennes liv är ju inte alls som mitt eget. Jag har ju en pappa, och en stor familj. Men jag talade mycket med regissören och det gick bra.

Att Linnea var intresserad av att börja med skådespelandet var inget som hennes pappa märkte av.

- I didn’t see it coming, säger han och skrattar. Men hon fick blodad tand efter att hon hade provfilmat för några andra filmroller.

De gångerna föll det ändå på att Linnea antingen var för ung eller för gammal för rollerna. Men den här gången fick Linnea napp och det var ingen liten fisk hon fick på kroken.

- Det var typ den bästa känslan någonsin. Jag blev jätteglad och ivrig när jag fick beskedet, säger hon.

Linneas val naturligt för pappa Frank

Hur känns det då för pappa att Linnea nu ger sig in i den här branschen?

- Egentligen känns det ganska naturligt. Jag har tidigare fått frågan om jag kan rekommendera det här yrket och det kan jag. För mig är det mer än ett jobb, det är en livsstil. Det är det jag vill göra och det verkar Linnea också tycka att hon vill. Vad är bättre än att syssla med det man älskar?

Och att Linnea älskade att medverka i filmen råder det ingen tvekan om. Framtidsplanerna är redan klara.

- Jag vill nog satsa på skådespelandet. Ännu har jag ingen ny filmroll, men jag hoppas det kommer en snart.

Far och dotter kopplar av med badminton

Linnea är familjens förstfödda och har spenderat mycket tid med pappa bakom teaterscenen, speciellt på Unga Teatern. Till familjen hör också mamma Laura Karén och två yngre syskon.

När far och dotter vill slappna av tillsammans glömmer de skådespelandet för en stund.

- Vi spelar badminton. Och så tycker vi om att spela fotboll, berättar Frank.

Far och dotter tar en liten badmintonmatch i trädgården bakom familjens röda trähus med vita knutar. Badmintonracketarna svischar i luften och stämningen är varm. Man märker att far och dotter tycker om att spendera tid tillsammans.

- Nu fotar du bara mina dåliga bollar, skrattar Frank.

Efter en stund erkänner han ändå för redaktören.

- Linnea är nog bättre på badminton än jag.