Nordenswan: Mållös

Sportrivialister gör klokt i att minnas vem som var Finland målkung i World Cup 2016. Tyvärr var det ju bara sammanlagt ett mål som Valtteri Filppula och Finland mäktade med i de tre matcherna som Lejonens World Cup-äventyr varade i. Ganska tyst blir man ju.

82 skott på tre drabbningar mot absoluta topplag är faktiskt ganska bra för ett blåvitt hockeylandslag. Ofta har Finland vunnit matcher på den högsta möjliga nivån med cirka 15 skott.

Nu sköt Finland 25 skott på mål i matchen mot Lag Nordamerika (43 för U23-spelarna), 36 mot Tre Kronor (Sverige sköt 28 skott) och 21 mot Ryssland (22 för Ryssland). Av de här skotten var ungefär 10 sådana som väl kunde ha hittat nätmaskorna. Men de gjorde de inte nio gånger av tio.

Resultaten krassare än spelet

Anmärkningsvärt är ändå det att i matcherna mot Sverige och Ryssland skapade Finland mer farligheter än motståndarna i den första perioden.

I båda de här matcherna gav Finland spelmässigt även intrycket av att vara närmare att sätta den första pucken i nätet. Tills motståndaren sedan gjorde det, efter grova blåvita misstag.

I matchen mot Tre Kronor gjorde Lejonen något så ovanligt som att föra spelet största delen av matchen mot ett Sverige med sina bästa spelare. Finland vann dessutom skotten samt tekningarna med klar marginal. Det brukar aldrig hända.

Tyvärr så var dels Henrik Lundqvist omöjlig att rubba och dels hade de smugit in sig krampaktighet i de finska spelarnas avslut. Då kan man inte vinna.

Och sen vet vi ju inte ett hurdant spel Tre Kronor skulle ha bjudit på om de blivit underläge mot Finland. Det kunde ha sett helt annorlunda ut då.

I den avslutande matchen mot Ryssland var Finland bra – förutom i målkyttet – tills Ryssland i andra perioden gjorde två snabba matchpunkterande mål och luften gick ur ett redan utslaget Finland.

Enormt skickliga ryska forwards avgjorde där med kyla efter att finska försvaret i båda fallen inte fick pucken ut från försvarsområdet – och ändå fanns det både tid och utrymme. Nästan obegripligt.

Och trots att det nu låter ytterst förläget att konstatera, så hade Finland i matchen mot Nordamerika några riktigt goda chanser att spräcka nollan i spel med fem mot fyra innan de unga vildhjärnorna gjorde sitt första mål.

Efter den inledande nordamerikanska utvisningen hade ju Lejonen inte något alls att säga till om i matchen.

The young guns chockade alla sina övriga motståndare

I ärlighetens namn skall man ändå inte glömma att även Sverige och Ryssland spelmässigt blev rejält överkörda av "the young guns".

De nordamerikanska ungdomarna noterades för 43 skott mot Finland, 46 mot Ryssland och 49 mot Sverige. Lundqvist och Bobrovskij räddade sina lag. Rinne gjorde det inte.

Att de nordamerikanska ungdomarna förlorade mot Ryssland och inte avancerade från gruppen är minst sagt besynnerligt. Så dominerande var Connor McDavid & co i alla sina matcher.

Värt att poängtera att något i stil med det här lagets speltempo egentligen aldrig skådats tidigare. Kanadas spel i VM-finalen 2015 hade samma ingredienser. Alla blev helt enkel tagna på säng. Speciellt Lauri Marjamäki och Finland var verkligen inte i öppningsmatchen förberedda på det som nordamerikanarna levererade.

Ryssland däremot gick vidare efter att egentligen inte spelat bra i en enda match. Effektivt målskytte och en toppmålvakt räcker långt.

Kanada drar ifrån

Fast turneringen ännu är igång i allra högsta grad, så förefaller det tydligare än någonsin att Kanada har ett enormt försprång till resten av ishockeyvärlden.

Sticker ut hakan och påstår att Finland var betydligt närmare att slå Sverige eller Ryssland än vad de här lagen kommer att vara att slå Kanada. Då räknar jag alltså med att Sverige tar sig till final.

Även då det gäller Nordamerika så var nog kanadensarna Connor McDavid, Nathan Mackinnon, Mark Scheifele, Jonathan Drouin och Aaron Ekblad ryggraden i laget. Eller om man säger så att spelarna med USA-pass var i större behov av kanadensarna än vice versa.

Leo Komarov tacklade backstjärnan Aaron Ekblad ur turneringen i första matchen. Det kan faktiskt ha varit var den avgörande orsaken till att ungdomarnas försvarsspel inte höll måttet i de två följande matcherna.

Ingen kan vinna förutan mål

Finlands målskytte var i alla fall helt katastrofalt svagt. Och det är inte första gången. Att skjuta mål är en specialkunskap, en individuell prestation i en lagsport.

Trots två av de riktigt stora målskyttarna i hockeyns historia, Jari Kurri och Teemu Selänne, så har kyliga avslutare alltid varit en bristvara i finsk hockey. På den punkten ser det ju ut att bli en radikal förändring inom en nära framtid.

Ändå fanns det redan nu i laget spelare som gjort mål under press på hög nivå. Till exempel Teuvo Teräväinen gjorde stora mål för Chicago i Stanley Cup-finalerna sommaren 2015.

Joonas Donskoi sköt San Jose Sharks första segermål någonsin i en Stanley Cup-final för ett par månader sedan. Just med en sådan framfusighet som behövs på den här nivån.

Nu var bland annat de här båda spelarna tafatta då det gällde.

Att Sami Vatanen som får stort ansvar på blå linjen i Anaheims power play plötsligt inte kunde servera smörpassar i landslaget är även det förbryllande. Om någon vecka gör han det nämligen garanterat igen på daglig basis då NHL är igång.

Mål blir inte till på måfå

Målskyttet måste bli något som verkligen prioriteras då man utvecklar finska spelare. Mycket mer än 82 skott på tre matcher mot lag av världsklass lär Finland aldrig notera. Minst sju till åtta baljor borde det räcka till.

Att helt enkelt sätta dit pucken då man har chansen är en gyllene nyckel till framgång.

Samtidigt är det värt att minnas att det nu bespottade finska lagspelet har som mål, då laget har pucken, att skapa målchanser. Längre än dit för inte laget och taktiken. Sedan är det upp till individen. Mållös är inte alltid är lika med chanslös.