”Vi godkänner inte våld eller hot om våld” – President Tarja Halonen talade på Nu räcker det!

Demonstrationen Nu räcker det! (Peli Poikki!) samlade enligt arrangörerna 15 000 deltagare då marschen nådde sin destination på Senatstorget i Helsingfors. President Tarja Halonen inledde talen.

- Det här är vår gåva till det snart hundraåriga Finland, som var först i världen med att ge såväl kvinnor som män fulla politiska rättigheter – såväl rätten att rösta som att ställa upp i val till riksdagen.

I sitt tal hoppas Halonen att budskapet om ett fritt och solidariskt Finland ska eka bortom landets gränser.

”Senast nu måste vi agera”

Journalisten och medförfattaren till en bok om extremhögern, Mikael Brunila betonade i sitt tal vikten av att ta tydligt ställning mot fascism och högerextrema rörelser. Brunila kritiserar Finland och lagstiftningen för att vara tandlös och sakna förståelse för utvecklingens allvar.

- Men problemet är inte bara i lagstiftningen eller i politikerna som stiftar dem. Problemet finns i luften vi andas. Den har senast nu blivit kvav och tunn. Låt oss nu säga det högt: det fredliga Europa har dött. Det räcker inte med nya lagar eller att polisen agerar – vi måste alla agera, inte bara i dag utan varje dag, säger Brunila.

Också statsminister Juha Sipilä (C) och ministrarna Paula Risikko (Saml) och Petteri Orpo (Saml) får sig en känga i Brunilas tal. Han pekar ut dubbelmoralen i att stöda den antirasistiska demonstrationen samtidigt som de sitter i samma regering som Olli Immonen, som enligt Brunila är rasist och stryker nynazister medhårs.

”Vårt samhälle är sjukt”

På demonstrationen talade också Karin Creutz som bland annat forskar i rasism och radikalisering vid Helsingfors universitet. Hon målar upp ett Finland som präglas av en fientlig atmosfär där rasism och hat har fått utrymme att växa.

- Nu ser vi diskriminering och hat i sin allra fulaste form: våld.

- De senaste femton åren har vårt samhälle blivit sjukt och dessa symtom kan vi inte längre bortse från. De som hetsar fram hat och motsättningar bär självklart huvudansvaret, men också de som möjliggjort hetsen är medskyldiga till det klimat vi har i dag. Vi får inte ge utrymme åt rasism, inte i någon form. Människovärde går inte att förhandla om.

Creutz hänvisar till 30-talets nazism som än i dag får många att undra hur hatet och fientligheten kunde få makten. Och kan rasism och fascism kapa makten idag?

- Unga Finland har under sina 100 år sett flera mörka perioder då medborgarna vänt sig mot varandra med hat och våld. Och ändå har vi glidit hit igen, mot motsättningarna. Varför har vi inte lärt oss? Det är dags att stoppa den skadliga utvecklingen nu.

”Finland kommer alltid att vara mångkulturellt”

Också justitieministeriet var representerat, av Peter Kariuki som är generalsekreterare för Delegationen för etniska relationer. Han vaknade på lördag morgon förkyld, trött, stressad och – det som var värst – rädd.

- Jag var rädd för dagens händelser. Jag funderade länge, på min familj, på mina barn och på vårt samhälle. Och jag märkte att min rädsla ligger överst. Men under inga omständigheter får jag låta rädslan vinna. Samhället är viktigare än en liten minoritets hat.

Kariuki konstaterar att det nu växande hatet i samhället inte är ett resultat av invandringspolitiken, asylpolitiken eller ur viljan att försvara Finland. Det handlar om en vilja att öka otryggheten, hat och rädslor.

- Det är självklart att om vi står tysta intill och passivt ger utrymme åt hat, rädslor och våld så försätter vi allt det vi anser viktigt och heligt i fara, allt det som gör vårt land till en bra plats att bo på och leva.

- Det är omöjligt att skriva historien om ett monokulturellt Finland för det har aldrig funnits. Finland har alltid varit och kommer alltid att vara ett mångkulturellt, mångsidigt och rikt land.

”Det här är till alla bruna barn”

Det avslutande talet gavs av Maryan Abdulkarim, frilansjournalist, antirasist och feminist. Abdulkarim är hemma från Tammerfors med rötterna i Somalia.

- Vårt samhälle består av många olika verkligheter. De möts ibland men allt för ofta inte. Det här är till alla bruna finländare: till de barn som uppfostras av vita föräldrar och som har svårt att delge sig verklighet ens till sina egna föräldrar. Till de barn till bruna föräldrar som kommit hit från andra länder, som blir brobyggare mellan föräldrarna och det finländska samhället. Till de barn vars föräldrar genomgått en tvångsförfinskning och nu får bearbeta de tidigare generationernas trauma – här talar jag framför allt om romer, samer och andra familjer där traumat definierar deras verklighet.

- Dessa verkligheter är viktiga och lika sanna som alla andras verkligheter. För att vi ska komma vidare och kunna bygga en värld där dessa verkligheter kan mötas så måste vi observera dessa situationer som lett oss hit, dessa verkligheter, dessa människors vardag.

Demonstrationen avslutades mäktigt med Finlandiahymnen framförd av en 60-manna symfoniorkester.