Popcornsdoften får Niklas Bäckström att känna sig hemma: ”Traditionerna lever kvar”
Som liten grabb satt han på Nordenskiöldsgatans C4-läktare med pappa, farfar och lillebror. Sina första stapplande steg tog han i Calle Branders legendariska hockeyskola. Nu är Niklas Bäckström tillbaka där allting startade: den kära IFK-familjen.
Säsongen 1996–1997 gjorde tonåringen Niklas Bäckströms ligadebut i Helsingfors IFK. Efter ytterligare några vintrar i fostrarföreningen bar flyttlasset bort från huvudstadsregionen.
Efter bland annat två FM-guld med Kärpät, tio NHL-säsonger med i första hand Minnesota Wild samt två OS-medaljer och tre VM-medaljer med Finlands landslag är Bäckström tillbaka där allting en gång började.
– Som liten har jag suttit med farsan, farfar och lillebror på C4-läktaren med säsongskort, berättar Bäckström till Yle Sporten.
– Min hockeyfostran fick jag i Calle Branders skola där jag började som 7-åring och efter det gick jag igenom alla juniorer upp till A-juniorerna och därifrån till ligan. IFK som förening har alltid varit en stor del av livet.
Känner popcornsfettet
Bäckström medger att mycket ändrat inom och runtomkring föreningen, och ishockeyn överlag, sedan han lämnade Nordenskiöldsgatan vid millennieskiftet.
– Mycket är annorlunda, men det är ändå samma känsla när man går in i omklädningsrummet. Då man skrinnar in på isen spelas Let’s Play Hockey och när man glider runt i rinken känner man lukten av popcornsfettet.
– Det är fina traditioner som lever kvar och går vidare från generation till generation, och det är det som gör den här föreningen speciell. Jag hoppas vi tar traditionerna och stämningen med oss när IFK nån dag får en ny hall, så vi kan göra den till en speciell plats.
Hjälper de yngre
Niklas Bäckström har ett par tunga säsonger bakom sig i Nordamerika. Han frystes ut i Minnesota Wild som han varit trogen i många år och avslutade i stället i våras NHL-karriären i Calgary Flames.
Efter över 400 matcher i NHL – där han vann Jennings Trophy som delas ut till klubben med det lägsta snittet för insläppta mål per match debutsäsongen 2006–2007 och ett par år senare spelade i allstarsmatchen – är han nu tillbaka i Finland.
– Det har varit jätteroligt, säger 38-åringen. Trevligt att flytta hem, jag har njutit varje dag. Det är på sätt och vis en nystart, att komma till ett nytt lag och börja ett nytt kapitel.
HIFK:s chefstränare Antti Törmänen tog emot målvaktsveteranen till sin trupp med öppna armar. Bäckström har hittills delat på ansvaret mellan stolparna med 17 år yngre Kevin Lankinen.
– Han (Bäckström) kan snacka med andra spelare, ta hand om de yngre och berätta erfarenheter från karriären. Till exempel när det kommer sämre perioder att ”jo, vi hade samma där men löste det såhär”, säger Törmänen.
– Han är dessutom väldigt lugn i målet vilket hjälper backarna. Han är också alltid på bra humör, men samtidigt när det är matchdag kan man se att han är väldigt, väldigt koncentrerad.
Cirkeln sluts
Bäckström har kontrakt över pågående säsong. I dagsläget planerar han inte särskilt långt framåt, utan tar mer eller mindre en dag i sänder.
– Man blir äldre för varje år och jag vet att jag säkert har en större del av min ishockeykarriär bakom mig än framför mig, konstaterar Bäckström.
– Men jag älskar ishockey och så roligt som jag har på isen just nu och hur bra jag orkar spela och hur bittert det känns efter förluster, så känner jag att jag kunde spela en längre tid framöver, men det är omöjligt att säga just nu. Jag försöker bara njuta varje dag.
Har du tänkt på att det skulle vara kul att avsluta karriären i IFK?
– Nog skulle det kanske vara speciellt att få chansen att sluta där allt började. I ishockey vet man aldrig vad morgondagen hämtar med sig men på sätt och vis skulle det vara fint att cirkeln sluts.