Debattexpert: Knepigt läge för Clinton

Presidentvalsdebatter kan mycket väl påverka valresultatet hävdar David Birdsell, expert på valdebatter. Den första debatten mellan Donald Trump och Hillary Clinton är emellertid oförutsägbar.

David Birdsell fungerar som professor i statskunskap och dekanus vid Baruch College i New York. Svenska Yles USA-korrespondent Christian Vuojärvi intervjuade Birdsell inför den första presidentvalsdebatten mellan de två huvudkandidaterna, Donald Trump och Hillary Clinton.

Den första presidentvalsdebatten äger rum på natten till tisdag finsk tid. En hurudan debatt förväntar du dig?

Det här är en oerhört svår debatt att förutspå. Donald Trump har aldrig stått på scen och debatterat mot en enda kandidat. Hillary Clinton har gjort det många gånger. Hon har erfarenhet och allomfattande kunskap om både inrikes och utrikespolitik. Hon har klarat sig väl i tidigare debatter.

Donald Trump är emellertid en helt annan slags kandidat. Om han skulle vara en traditionell kandidat, skulle man ha högt uppskruvade förväntningar på Clinton. Men Trump lyckas ofta irritera och skärra sina motkandidater och han vet hur man avleder sakdiskussionerna. Han gjorde det gång på gång under de republikanska primärvalsdebatterna.

Donald Trump har i sin tur bjudit väljarna på babbel som en elev som går på fjärde klassen hänger med på.

Den här gången blir det svårare för honom att avfärda frågorna som ställs av debattledarna och Hillary Clinton. Eftersom det är en tvekamp. Det går inte bara att hoppa på Marco Rubio eller Chris Christie. Man måste klara av att tala för sin sak.

Den stora frågan lyder: Kommer debattledarna och TV-tittarna hemma ställa Donald Trump till svars för hans eventuellt bristande kunskap i sakfrågor?

Jag vill också påpeka att Donald Trump har tenderat att tala på en lägre svårighetsnivå än de övriga kandidaterna. Hillary Clintons debattretorik är på en gymnasieelevs nivå.

Donald Trump har i sin tur bjudit väljarna på babbel som en elev som går på fjärde klassen hänger med på. Det är en retorik som hans supportrar gillar och som inte är komplicerad. Det är möjligt att väljarna är trötta på nyanser. Det är möjligt att väljarna vill ha någon som lovar att fixa problemen, i stället för att beskriva och analysera de politiska detaljerna. Men stället där den retoriken sannolikt fungerar allra sämst är en valdebatt.

Hur skulle du beskriva Hillary Clinton och Donald Trump som debattörer?

Donald Trump ser ofta uttråkad ut i samband med debatter och han uttrycker sig ofta nedlåtande mot sina rivaler och de frågor som man ställer honom. Han försöker ofta vända publiken mot moderatorn. Hillary Clinton gillar inte heller medier men hon attackerar dem inte under debatter.

Trump tyr sig till förolämpningar för att skapa konflikter. Han har inget emot att uttala sig kontroversiellt inför en stor publik och hans anhängare älskar det.

Hillary Clinton är avsevärt mer saklig, stram och detaljorienterad. Hon brukar inte tala om stora helheter i samband med debatter. En risk, även om det är en liten risk, för hennes del är att hon går för djupt in i politiska detaljer, vilket kan leda till att publiken har svårt att hänga med.

Hennes utmaning är att förklara sin politiska plattform följdriktigt och placera den politiken i ett större sammanhang. Ett sammanhang som det amerikanska folket kan omfatta.

Hillary Clintons plattform är detaljrik men samtidigt förbryllande för många väljare. Hon talar om många politiska frågor, men vad är det som binder de frågorna samman? John F. Kennedy talade om den nya horisonten och Lyndon B. Johnson om det stora samhället.

Det fanns med andra ord genomgripande idéer som de kandidaterna stod för. Hillary Clinton verkar stå för en hel massa olika idéer.

Donald Trumps sätt att debattera har väckt uppståndelse. Är det fråga om ett för honom naturligt beteende eller är det fråga om en specifik taktik?

Jag antar att det handlar om båda två. Under debatter dyker nämligen inrotade beteendemönster upp. Det är väldigt svårt till och med för vältränade individer att dölja sitt riktiga jag under debatter.

Hillary Clintons plattform är detaljrik men samtidigt förbryllande för många väljare.

Rick Perry glömde den tredje statliga myndigheten han skulle stänga för att han helt enkelt inte är särdeles smart. Newt Gingrich inlägg snurrade iväg mot narcissistiska fantasier för att det är den människa han är.

Och det gäller också Donald Trump. Han är skrävlande egoist. Han har erbjudit sig själv och sitt namn som lösningen på alla problem. Vill du bli rik – Välj Trump! Vill du lära dig allt om fastighetsbranschen – Välj Trump! Vill du göra USA fantastiskt igen – Välj Trump!

Är det delvis fråga om taktik? Naturligtvis. Hans attacker mot sina rivaler och viljan att mobba dem är genomtänkta. Och för att säga något positivt om honom, så är han mycket flink. Han klarar sig väl i stundens hetta med tanke på de begränsade politiska verktyg han besitter.

Med tanke på det du nyss sade. Hur tror du att Trump kommer att attackera Clinton?

Trump kommer garanterat att tala om Clintons e-postserver och han kommer att peka på att hon slarvade med hanteringen av hemligstämplat material då hon fungerade som utrikesminister. Och vi kommer att få höra om Clinton-stiftelsen.

Han kommer att insinuera att hon gjort sig skyldig till kriminell verksamhet. Han vill framställa Clinton som en person som borde sitta i fängelse, snarare än kandidera för presidentposten.

Den åsikten har dessutom fått fotfäste. Otaliga amerikaner är numera av samma åsikt som Trump i den frågan.

Clinton kommer att bjuda på motargument och poängtera att inga åtal har väckts trots att man gjort nio utredningar kring Benghazi och nästan lika många utredningar kring hennes e-postserver. Hon kommer dessutom att påpeka att Colin Powell också hade en personlig e-postserver.

Men hon måste göra det på ett övertygande sätt. En majoritet av amerikanerna litar nämligen inte på henne. Det är ett kolossalt problem.

Clinton kommer att säga att man kan lite på henne, men vad har hon för bevis att lägga fram? Annat än sitt eget ord? Ett ord som amerikanerna inte litar på.

Det är ett knepigt läge. Hennes hopp är att Trump spelar ett för högt spel. Det har hänt många gånger då hon har debatterat mot manliga kandidater.

Vad kan vi förvänta oss av debattledaren Lester Holt?

Att leda en presidentvalsdebatt är en mycket tuff uppgift. Folk kommer att anklaga dig för att vara partisk om du ställer följdfrågor.

Den skola som jag förespråkar hävdar att kampanjtillfällen är viktiga. Av alla kampanjtillfällen är debatterna de viktigaste.

År 2012 risades debattledaren Candy Crowley för att hon fästa uppmärksamheten på ett falskt uttalande av Mitt Romney. Hon hade rätt, men hon kritiserades eftersom hon endast korrigerade den ena kandidaten.

Vi har redan ett hum om vad som komma skall i år. Chris Wallace, som leder den tredje och sista debatten, har redan sagt att han inte kommer att korrigera kandidaterna. Att hålla debatten i gång ser han som sin främsta uppgift.

Debattledarna kommer följaktligen att uttala sig i stil med: Det ställdes en fråga - kan ni besvara den? Det är bra debattledarskap och bra journalistik.

Om moderatorn försöker själv delta i debatten med fakta så hamnar han eller hon lätt ut på hal is.

Jag utgår från att de försöker hålla debatterna under kontroll och inte tillåta att kandidaterna pratar i munnen på dem eller varandra. Det bästa de kan göra är att kräva svar på frågor. På frågor som de själva och motkandidaten ställer.

Hur mycket kommer de tre debatterna mellan Clinton och Trump att påverka valresultatet?

Den frågan har varit föremål för debatt. Vissa forskare hävdar att man kan förutspå valresultat på basis av ekonomiska förutsättningar och andra fundamentala frågor som är viktiga för väljarna. De anser alltså att kandidaternas egna kampanjer spelar mindre roll.

Den skola som jag förespråkar hävdar att kampanjtillfällen är viktiga. Av alla kampanjtillfällen är debatterna de viktigaste. Om man frågar folk vad som avgjorde vem de röstade på, så svarar majoriteten att det var på grund av något som sades eller hände under debatterna.

Vi vet att debatterna är viktiga för två grupper av väljare. Dels handlar det om väljare vars politiska kunskapsnivå är begränsad. Under debatterna bildar de för första gången en uppfattning om kandidaterna. Men debatterna är också relevanta för väljare som är väldigt insatta. De är ute efter specifik information. Oftast i en fråga som de brinner för.

Den första debatten brukar vara den viktigaste eftersom den har den största publiken och anger tonen för de följande debatterna. Men de övriga debatterna kan också vara betydelsefulla.

År 1984 var Ronald Reagans insats i den första debatten mot Walter Mondale usel. Reagan avslutade med en svamlande monolog som stärkte ryktet om han höll på att bli senil, vilket de facto stämde. Men han gjorde en stark comeback i den andra debatten. Han sade att han inte kommer att lägga Mondales ringa erfarenhet honom till last, vilket alla tyckte att var en ypperlig kommentar. Reagan tog ju sedan en jordskredsseger i valet.

Så den andra och tredje debatten kan vara signifikanta. Framför allt om den ena kandidaten snubblar i den första. År 2012 hette det att Barack Obamas insats i den första debatten var oinspirerande. Det ledde till att mediedrevet kom i gång. Obama ansågs vara sårbar. Efter två starka debattinsatser av Obama dog det drevet ut.

Vi skall komma ihåg att debatterna är de största inplanerade händelserna under hösten. De är de stora evenemangen som lockar en stor publik. Alla andra evenemang är småpotatis i jämförelse.

Naturligtvis kan stora misstag av kandidaterna, hälsoproblem eller annat dylikt överträffa det som sker under debatterna, men det handlar i så fall om något oväntat.

Däremot vet vi när debatterna äger rum, vem som modererar dem och hur de bevakas.