Åboland borde satsa mer på lokal och inhemsk mat

Politiker vill att det köps mera inhemskt och lokalt producerad mat i Åboland. I Kimitoön efterlyser man också en matstrategi. Både Pargas och Kimitoön handlar ändå redan en hel del inhemskt.

I Pargas lämnade både Svenska folkpartiet och De gröna på senaste fullmäktigemöte in motioner om att Pargas stad borde föregå med gott exempel och köpa in livsmedel av hög kvalitet och med krav på renhet, hygien och djurskydd.

En liknande motion lämnades in av SFP under Kimitoöns fullmäktigemöte nyligen.

I SFPs, nästan identiska, motioner kräver man att Pargas och Kimitoön i framtiden prioriterar inhemsk och lokalt producerad mat och att man i Kimitoön också gör upp en matstrategi.

- Vi vill att kommunen gör upp en matstrategi och ett handlingsprogram för hur vi gör upphandling av mat i kommunen i framtiden och då tänker vi förstås på skolorna, daghem men också åldringsvårdens mat och målet är att vi ska kunna göra sådan upphandling att vi med hjälp av kvalitetskriterier uppnår mera närproducerad och finländsk mat, säger Helena Fabritius som representerar SFP i Kimitoöns kommunfullmäktige.

Fabritius är också verksamhetsledare för Åbolands svenska lantbruksproducentförbund.

Uteslut utländskt genom noggrannare upphandling

- Vi har en väldigt strikt lagstiftning och strikta bestämmelser om hur vi producerar vår mat i Finland. Nivån är inte densamma i övriga länder så jag tycker absolut att kommunerna bör stöda den inhemska produktionen och köpa kvalitativ finländsk mat.

Till exempel genom att ställa krav på att spannmål inte tvångsmognats med hjälp av glyfosat eller grisarnas svansar har klippts eller hönsens näbbar slipas, kan man utesluta utländska produkter, säger Helena Fabritius.

Men hur mycket utländska livsmedel köper Kimitoön och Pargas i dag?

Birgitta Parikka är kost- och städchef i Kimitoöns kommun och enligt henne köper kommunen nästan bara inhemskt. Endast konserver, plommon, russin och kryddor kommer från utlandet.

I Pargas meddelar kostchef Niina Isberg att till exempel bär som serveras råa alltid är inhemska medan bär som kokas kan vara utländska. En del frukt kan också vara utländsk och det samma gäller för en del djupfrysta produkter.

Mycket inhemskt redan nu

Kimitoön och Pargas anlitar båda Kommunförbundets upphandlingsenhet Kuntahankinnat som sköter konkurrensutsättningen istället för kommunerna.

- Man kruxar för vilka produktgrupper man vill ha men till exempel mjölken tar Kimitoön inte via Kuntahankinnat utan via Salo-grossisten Kimmon Vihannes, förklarar Birgitta Parikka.

Det här arrangemanget har man gått in för eftersom man anser att den mjölk Kuntahankinnat erbjuder innehåller för mycket svensk mjölk.

Enligt Parikka är många av de produkter Kuntahankinnat erbjuder inhemska. Till exempel är bara 16 av Kuntahankinnats alla 154 köttprodukter utländska. Kommunerna kan själva välja vilka produkter de vill ha.

- Kimitoön köper enbart inhemskt kött, påpekar Parikka som nyligen dubbelkontrollerat att så verkligen är fallet.

Utmaning att handla lokalt

När det gäller lokalt producerade livsmedel ser det ändå inte lika bra ut.

Två dagar om året har man gått in för att enbart köpa lokalt producerat i Kimitoön men resten av året är det i huvudsak de produkter som Kuntahankinnat bjuder ut som kommunen använder sig av. De produkterna är oftast producerade annanstans än på Kimitoön.

Kommunen har provat på att sköta upphandlingen av livsmedel helt själv och hade då olika produktgrupper som producenterna kunde ge offerter på. Genom att annonsera skilt i lokalpressen om att man tar emot anbud försökte man också uppmärksamma de lokala jordbrukarna på möjligheterna, men med dålig framgång. Det kom inte in ett enda anbud, berättar Birgitta Parikka.

Helena Fabritius håller med om att det kan vara svårt att öka andelen lokalt producerade livsmedel i köken.

- Kimitoöns alla kök tillsammans använder så små mängder av till exempel rotfrukter att man inte kan leva på det. Är du en morotsodlare i dag måste du också ha någon annan du säljer dina produkter åt. Ett annat problem är att köken vill ha rätt långt förädlade produkter. Av hygienskäl måste till exempel morötterna vara tvättade och gärna skalade när de anländer till köken. Men här ser jag en möjlighet också för odlare att kanske utveckla det här och kanske samarbeta så att man klarar av att leverera till exempel potatis i den form kommunen vill ha.

I Houtskär pågår däremot som bäst ett försök med att nästan bara använda lokalt producerade livsmedel. Enligt Niina Isberg har försöket utfallit väl och hon tror att man kommer att fortsätta handla lokalt i Houtskär.

Förutom försöket i Houtskär har man i Pargas också valt att lämna potatis och bröd utanför Kuntahankinnats upphandling.

Det betyder att potatisen i huvudsak köps av en lokal producent och brödet antingen bakas av köken själva eller av ett bageri i regionen. Mindre mängder tomat, gurka, grönsaker, rotfrukter, svamp och fisk köps också delvis lokalt i Pargas.

Bra med matstrategi

Kimitoöns kommun har under de senaste åren satsat en hel del på att utveckla den offentliga maten. I skolorna har man gått in för att tillreda allt mer av maten från grunden och vid äldreboendena har man gått in för att i högre grad servera mat som uppskattas uttryckligen av seniorerna.

En matstrategi som skulle inkludera också den här typen av satsningar välkomnar Kimitoöns kost- och städchef Birgitta Parikka.

- Jag tycker att en matstrategi är en bra idé för vi har ju för tillfället en mat som faktiskt är av lite högre kvalitet än på många andra håll och att man faktiskt skulle få ett fullmäktigebeslut på det låter jätte bra.

I motsats till många andra kommuner tillreds den mat som serveras i Kimitoöns och Pargas skolor, daghem, hälsostationer och äldreboenden i dag av kommunernas egna kök. Hur det blir efter vårdreformen då social- och hälsovården administreras av landskapet, är allt annat än klart.

- Vem kommer sedan att laga mat åt omsorgens klienter? Det kan vara bra att ha en strategi i kommunen. Vad det sedan hjälper vet jag ju inte men åtminstone kan vi försöka hålla den kvalitet vi har i dag för skolsidan, säger Birgitta Parikka.