Vilken film om farliga vatten har skrämt dig mest?
Två av veckans biopremiärer bevisar än en gång att vatten är ett tacksamt element när det gäller att skapa en känsla av fara och skräck. Mörka havsdjup, droppande vattenledningar, övergivna brunnar - varianterna är många. Vilken är din favorit?
1. Jaws - Hajen (1975). Steven Spielbergs succéfilm som för många även förstörde det roliga i att simma.
En gigantisk vit haj dyker upp i ett sommarparadis på östkusten i USA och börjar äta människor. Samhället tvingas ena sig och tillsammans slå tillbaka mot faran som hotar deras idyll. En film som idag räknas som en modern klassiker och med ett soundtrack av John Williams som idag är lika känt som filmen.
2. The Ring (2002). Gore Verbinskis version av den japanska skräckklassikern Ringu (1998) får även den mer härdade biobesökaren att kippa efter andan.
Intrigen kretsar kring en videokassett vars innehåll har en mördande effekt på sin betraktare. Det onda kretsloppet suger sin kraft ur berättelsen om ett barn i en brunn - och den återkommande bilden av en flicka som klättrar upp ur det djupa mörkret med vatten droppande från den långa håret lämnar spår både på näthinnan och nersystemet.
3. Syvälle salattu - Det djupt dolda (2011). I Joona Tenas film om en sjö som lever ett helt eget liv kommer skräcken flytande i många former. När det inte regnar så trilskas vattenrören i det gamla hus där den ensamstående mamman Julia (Krista Kosonen) flyttar in med sonen Niko (Viljami Nojonen).
Ingenting blir bättre av att ortsborna envisas med att berätta en gammal legend om hur förstfödda söner genom tiderna offrats åt den närbelägna sjöns ande. Sällan har en sjö framställts i så skrämmande dager samtidigt som den förmår locka och dra betraktar närmare. Och närmare.
4. Sanctum (2011) en katastrof / överlevandsfilm om en grupp äventyrare och upptäckare ger sig in i en gigantisk undervattensgrotta på Papua Nya Guinea.
Överlag kunde nästan varenda flm som handlar om dykning i grottor kvala in i den här kategorin. Dykning är förknippat med potientiella faror och när du dyker in i en grotta stiger risken för att nånting skall gå snett. Eller att det skall finnas nånting okänt djupt där nere som man inte borde störa.
5. Titanic (1997). Man kan förstås fråga sig om James Camerons romantiska kärleksfilm med katastroftema alls platsar på den här listan. Men å andra sidan handlar Titanic på ett plan om människans övertro på sin teknologi och ett förakt för naturen (läs isberget). Skeppet som skulle vara omöjligt att sänka stötte på ett isberg där det inte borde ha funnits några isberg.
Denna veckas premiärutbud erbjuder två nya djupdykningar ut på skrämmande vatten och frågan är om de i framtiden kommer att kvala in på listan över klassiska vattenfilmer:
Premiärfilm 1. The Shallows.
Nancy (Blake Lively) hittar äntligen Stranden - den strand där hennes mamma surfat då hon var gravid med Nancy, den strand som mamma alltid talat om. Men nu är mamma död och som en del i sorgearbetet har Nancy beslutat sig för att hitta den här perfekta platsen och surfa där.
Regissören Jaume Collet-Serra ger oss först en idyll - stranden är kritvit, havet grönblått, himlen hög och vågorna vidunderliga. Men under ytan lurar faran. Det förstår vi direkt då kameran dyker ner under vattnet och följer Nancy just vid vattenytan där hon paddlar fram. Och vem är det som spanar på Nancy om inte en haj. En intelligent haj som inte bara är hungrig utan som verkar vara ute efter att tugga ihjäl mänskor på löpande band.
Men Nancy är inte en blond bikinibrud redo att bli ett offer. Hon slåss lika aggressivt som hajen är envis.
Premiärfilm 2. Deepwater Horizons.
När regissören Peter Berg tar sig an den oljekatastrof som ägde rum i Mexikanska golfen 2010 gör han det med eftertryck. Här varvas snabba kameradykningar ner på ofantliga djup med närbilder av lerigt vatten som långsamt börja sippra upp på helt fel ställen ovan ytan.
Mark Wahlbergs Mike och Kurt Russells Jimmy har fullt upp med att försöka få ledningen att inse att girighet ombord på en oljerigg i längden har en tendens att kosta mer än det smakar. Men i rollen som hårdför chef vägrar John Malkovich naturligtvis att lyssna på det örat.
När helheten sedan exploderar i ett inferno av rök och svedda kroppar kan man lugnt påstå att begreppet "gjuta olja på vågorna" antar helt oanade dimensioner.
Nu är det upp till Dig att ta ställning till vilken film som borde ha funnits på vår lista - när har vatten på film varit som mest skrämmande? Vi talar mer om vatten och skräck i Vega Dag - fredagen den 30.9.
