Marit Lindqvist: Låt Ferrante vara Ferrante!
En del av mystiken kring Elena Ferrantes populära bokserie ligger i att vi läsare inte känner till författarens identitet utan kan fortsätta fantisera om huruvida det kan vara en medelålders man som så inkännande förmår skildra den komplexa vänskapen mellan flickor, eller om det rentav är ett författarkollektiv som döljer sig bakom pseudonymen.
Vem är författaren bakom pseudonymen Elena Ferrante? Olika tidningsuppgifter hävdar nu att man äntligen lyckats lösa gåtan som gäckat den litterära världen sedan början av 1990-talet.
Igår avslöjade fyra internationella medier att ”Elena Ferrante” heter Anita Raja, och att Raja är en översättare med stark anknytning till det italienska förlag som gett ut succéböckerna om vänskapen mellan barndomsvännerna Lila och Elena.
Författarens identitet har hållits hemlig sedan hen debuterade år 1992.
Enligt uppgifter på Elena Ferrantes webbplats är författaren född och uppvuxen i Neapel, men inget födelseårtal finns angivet och ej heller några fotografier på författaren.
Författarens internationella genombrott skedde med den första boken i den s.k. napolitanska kvartetten som utkom på italienska år 2011.
Sedan dess har Elena Ferrante varit flitigt eftersökt av den internationella pressen, men alla intervjuer med författaren har skett via författarens förlag Edizioni e/o, ett litet förlag med säte i Rom.
Ekonomiska transaktioner som väcker frågor
Den amerikanska tidningen New York Review of Books, den franska webbtidningen Mediapart, den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung samt den italienska Il Sole 24 Ore har gått samman för att ta reda på vem som döljer sig bakom boksuccéerna.
Den italienska journalisten Claudio Gatti har gjort efterforskningarna som lett fram till Anita Raja, som är född i Rom år 1953. Raja har sedan många år tillbaka översatt tysk litteratur för Elena Ferrantes italienska förlag.
Det som framgår i efterforskningarna är att Anita Rajas mor är från Tyskland. Modern har polsk-judiska rötter och hon överlevde förintelsen. Efter kriget gifte sig modern med en domare i Neapel. Anita Rajas kopplingar till Neapel förstärks av att hon är gift med den napolitanska författaren Domenico Starnone.
Anledningen till att just Anita Raja sägs ligga bakom pseudonymen är framför allt anmärkningsvärda ekonomiska transaktioner som gjorts från förlaget till Raja under de senaste åren.
Enligt medierna kan en vanlig översättare inte förtjäna sådana enorma summor på sitt arbete som Raja gjort.
De senaste åren har Anita Raja liksom hennes man också köpt värdefulla fastigheter i såväl Rom som på den toskanska landsbygden.
Låt oss bevara spänningen och mystiken
Redan i våras spekulerades det i offentligheten huruvida Anita Raja var kvinnan bakom Elena Ferrante, men Anita Raja själv har aldrig, ej heller nu, kommenterat uppgifterna.
Jag hoppas innerligt att Anita Raja håller mun – oberoende av om hon är ”Elena Ferrante” eller inte. Eller att vem det än vara må som döljer sig bakom pseudonymen väljer att hålla tyst om sin identitet.
Vad spelar det egentligen för roll vem ”Elena Ferrante” är?
För den undersökande journalisten är det antagligen en ståtlig fjäder i hatten om han lyckas sätta dit författaren bakom pseudonymen.
Men för oss läsare ligger en stor del av spänningen och mystiken kring Elena Ferrantes bokserie just i att vi inte känner till författarens identitet utan att vi kan fortsätta fantisera om huruvida det eventuellt är en medelålders man som så inkännande förmår skildra den komplexa vänskapen mellan flickor, eller om det rentav är ett författarkollektiv som dykt ner i de napolitanska arbetarkvarteren för att så skarpsinnigt förmå skildra spänningar och slitningar mellan kvinnor och män i ett efterkrigstida Italien.
Eller - för all del - en medelålders kvinna som skriver så berörande om kollisionen mellan dröm och verklighet.
Elena Ferrantes napolitanska romansvit har sålts till fler än 40 länder.
Del ett av Elena Ferrantes romansvit, Min fantastiska väninna, utkom på svenska i våras, och del två, Hennes nya namn, kommer på svenska nu i oktober.
Varför pseudonym?
Det finns olika anledningar till att en författare väljer att vara anonym eller att skriva under pseudonym.
Vi har författare som vid sidan av sitt mer seriösa författarskap ägnar sig åt att skriva mer underhållande böcker under pseudonym, såsom t.ex. Joyce Carol Oates som också ger ut böcker under sina två pseudonymer Rosamond Smith och Lauren Kelly.
Sommaren 2009 spekulerade medierna vilt om vilken/vilka författare som kunde tänkas ligga bakom pseudonymen Lars Kepler som debuterat med den omsusade kriminalberättelsen Hypnotisören. När Aftonbladet avslöjade att det äkta paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril dolde sig bakom pseudonymen valde förlaget att bekräfta fallet genom ett pressmeddelande.
Vi det här laget hade såväl Alexander Ahndoril som Alexandra Coelho Ahndoril ett gediget och välrenommerat författarskap i bagaget.
Också vår egen Kjell Westö gav i tiderna ut en samling dikter under pseudonym – Avig-Bön hette samlingen som utkom år 1989 under täcknamnet Anders Hed. Vid det laget hade Westö gett ut tre verk under eget namn.
För att inte tala om Bertel Gripenberg som under pseudonymen Åke Erikson år 1925 gav ut diktsamlingen Den hemliga glöden för att driva gäck med modernisterna – ett tilltag han också lyckades med …
Under 1800-talet kunde det också vara lättare för en kvinnlig författare att ge ut böcker under manlig pseudonym, såsom fallet t.ex. var med Victoria Benedictsson som gav ut verk under signaturen Ernst Ahlgren.
Många pseudonymer har blivit avslöjade och är allmänt kända idag, men det finns också de som förblivit hemliga – som till exempel fallet med signaturen Bo Balderson som skrivit deckare med insikt i det dagliga livet i det svenska regeringskansliet. Också en annan svensk författarpseudonym, Tim Davys, har hittills fått verka i det dolda. Endast två personer uppges veta vem Tim Davys är – författaren till ett antal böcker som utspelar sig i en fiktiv stad befolkad av leksaksdjur med mänskliga egenskaper.
Kanske en författare väljer att skriva under pseudonym för att få vara ifred.
Idag förväntas författare i allt högre grad ägna sig åt annat än själva skrivandet – något som en del författare kan tycka tar alltför mycket tid och fokus från den egna skapande verksamheten.
Låt Elena Ferrante vara Elena Ferrante om hen så vill – hen har antagligen sina särskilda skäl som är värda att respekteras av både journalister och av läsare.