Krista Siegfrids: Jag är för nyfiken för att vara blyg

Sedan hon representerade Finland i Eurovision Song Contest i Malmö 2013 har Krista Siegfrids utvecklats till en riktig mångsysslare inom finländsk underhållning. Nu gästar hon På resande not och avslöjar att hon egentligen är modig.

Modig måste man kanske vara när man ständigt kastar sig in i nya saker så som Krista Siegfrids gör. Hon har spelat musikal och teater, hon är popstjärna och programledare i tv. Man börjar undra om det finns någonting hon inte kan?

- Oh, hjälp. Ja, massor. Men jag tycker det är ganska kul att vara mångsidig. Då blir jobbet aldrig tråkigt plus att det är kul att utmana sig själv. Programledarrollen var kanske inte så konstig i sig, men det blev utmanande att göra det på finska. Det är inte mitt modersmål och jag var väldigt nervös för det, men bra gick det och det var roligt.

- Jag älskar att kasta mig in i saker som ligger utanför min bekvämlighetszon. Det är då det händer grejer.

- Först var jag som alltid för skrikig och uppspelt så vi försökte faktiskt jobba bort den biten. Regissören jobbade på att jag skulle vara lugn och tala långsamt och jag tycker att jag lyckades ganska bra med det.

Vissa finlandssvenskar vill inte jobba på finska då det blir för känsligt med språket. Hur är det för dig?

- Jag hade samma problem för ungefär sju år sedan. Då jag flyttade till Helsingfors kunde jag bara skolfinska, men kunde inte prata och skämdes jättemycket för det. Det var pinsamt och jobbigt, men så bestämde jag mig för att bara tala och tala tills jag lär mig. Om folk vill skratta åt mig så bjuder jag på det. Sedan blev det lite av en grej: ”där är den där Krista som är ganska kul och blandar språk”. Det som var mitt handikapp blev min grej.

Försöker alltid följa mitt hjärta

Redan som tonåring hade Krista näsa för när de stora möjligheterna uppenbarade sig och som väldigt ung deltog hon i Pop Stop – en finlandssvensk motsvarighet till Idol.

- Jag såg en reklam för det i tidningen och jag hade tittat på Fame Factory och Popstars från Sverige och såg min chans och skickade in en demo. Jag visste redan då att jag ville bli popstjärna. Jag var 16 eller 17 och det var en jättebra skola. En snäll, finlandssvensk skola.

- På den tiden bodde jag i Kaskö – Finlands minsta stad – och skulle åka ner till Helsingfors och bo ensam på hotell och besöka tv och alla pratade finska och jag förstod ingenting. Då var jag nog ganska liten och tänkte att inte vill jag göra det här i framtiden. Jag lärde mig också att det är ett ganska ensamt jobb, det är mycket väntan men mycket roliga saker också.

- Vi fick prova massor av häftiga saker. Det var mycket spännande och jag lärde mig en massa saker. De stajlade om mig och jag fick sångcoachning. Men jag tyckte inte om stajlingen de gjorde så då fick jag öva mig på att säga ifrån. Fortfarande har jag ibland problem med hur folk vill stajla mig.

Hur viktigt är det att kunna säga ifrån?

- Det är viktigt att hela tiden kunna känna att man är sig själv. Sedan är det klart att man gör fel beslut ibland och det är lätt att bli påverkad och tro att något är rätt för en, men jag försöker alltid följa mitt hjärta. Det är klart att jag har fattat en del felaktiga beslut men jag ångrar ingenting. Man måste testa sig fram och misslyckas lite ibland.

- Jag ser det mer som en möjlighet att hoppa på ett nytt äventyr och se vart det leder. Det är mycket som händer på vägen, man skapar alltid nya kontakter och ibland kan man få andra jobb man inte alls hade tänkt sig. Som programledarjobbet, till exempel.

Älskade att göra Voice Kids

Hur ofta känner du att du är dig själv fullt ut i rollen som artist?

- Jag tycker att jag är mig själv hela tiden. Det finns ju de som tycker att jag är jobbig men jag blir ju sådan när jag blir exalterad. Som när jag suttit som domare i Voice Kids och haft svårt att behärska mig och bete mig ”vuxet”. Men jag har ju fler sidor.

I Voice Kids hjälpte du unga, hoppfulla talanger som drömde om att sjunga i tv. Hur kändes det att få hjälpa dem på vägen?

- Jag älskade att göra det programmet. Det var så roligt att jobba med barnen som kom dit och var så positiva och ville uppträda. De var så mottagliga för allt. De ville lära sig och bara sög in allt jag sade. Det är härligt att se utvecklingen som sker på så kort tid.

Är det någonting jag vill klappa mig själv på axeln för, så är det att jag är modig. Man kan inte säga något annat än att jag vågar testa olika saker.

Krista Siegfrids

Krista Siegfrids är den typen av artist som inte slagit igenom vid ett enda tillfälle utan haft flera genombrott som lett henne dit hon är idag. Många förknippar ändå henne med hennes roll i första säsongen av The Voice of Finland.

- På den tiden kunde jag inte finska så bra, så jag var inte säker på om jag alls skulle delta. Jag visste ju att det kunde bli pinsamt om jag inte kunde tala ordentligt, men så tänkte jag att jag inte skulle låta det hindra mig. Om jag tidigare var ganska känd i Svenskfinland så var det mitt första möte med det finska Finland, att folk fick se vem jag var.

- Det är lite roligt att människor fortfarande minns mig därifrån, men det var första säsongen och många som tittade. Nog var det en språngbräda för mig.

Du är snabb på att hoppa på nya saker. Hur modig är du?

- Man är ju ofta snabb att klanka på sig och tänka att där var jag inte så duktig eller så bra, men är det någonting jag vill klappa mig själv på axeln för, så är det att jag är modig. Man kan inte säga något annat än att jag vågar testa olika saker.

Kyssen i ESC är alltid aktuell

Efter The Voice vann Krista Uuden Musiikin Kilpailu 2013 och fick representera Finland vid Eurovision Song Contest i Malmö. Där väckte hon stor uppmärksamhet och ställde till skandal då hon kysste sin ena körsångerska i direktsändning.

- Det var så roligt och en grej som jag aldrig kommer att glömma. Jag älskar ju Eurovisionen och det har alltid varit en dröm för mig att få vara med och representera Finland.

- Det var fest och glädje och karneval plus att vi hade det här budskapet som vi var väldigt måna om att sända ut. Att det här är nutidens Finland, vi är unga tjejer som representerar det nya. Jag är väldigt glad och stolt att vi gjorde vår grej och stod upp för att också homosexuella ska få gifta sig.

- Se på vad som hände i Orlando där människor blev ihjälskjutna för att de var öppna med sin sexualitet. Det är alltid aktuellt.

- Många tyckte inte alls om att jag och körsångerskan kysstes på slutet. Jag såg hur vissa medier skrev och hörde att det demonstrerades i Georgien och Turkiet och det blev en stor sak i Ryssland. Jag fick hatbrev och dödshot, men vi tog aldrig saken så allvarligt. Vi ville bara sprida lite kärlek och ha lite kul. Vi tvekade aldrig och inte var vi rädda heller. Vi tänkte bara att nu kör vi.

Sverige är nästa mål

I vintras var du tillbaka i Malmö och tävlade i den svenska Melodifestivalen. Vad var skillnaden mellan att vara med i Finland och i Sverige?

- Det är stor skillnad eftersom Melodifestivalen är så mycket större än UMK. Å andra sidan är det samma typ av tävling, det är fortfarande viktigt hur ditt nummer ser ut och så vidare.

- Oddsen för att jag skulle lyckas i Melodifestivalen var ju inte så bra. Jag är en finsk artist och det är inte så många i Sverige som känner till mig, förutom eurovisionsfansen. Men att vara med i Sverige var också en gammal dröm och jag skulle vilja jobba lite mer i Sverige, och då kände jag att det här skulle vara en fin möjlighet att få visa upp mig.

- Det är klart att jag hoppades att jag skulle ha fått gå vidare. Nu gick det inte så men det har fört med sig andra bra saker: jag har varit där och spelat och skrivit låtar och har fått ett skivkontrakt där.

Hur stark är drömmen om en karriär utanför Finland?

- Drömmen om Sverige är stark. Jag älskar Finland och det är roligt att min karriär rullar på här och jag är tacksam för det, men det skulle vara så roligt att utvidga till Sverige eftersom jag älskar deras musik och underhållning. De är så fantastiska på det.

- Min dröm i karriären är att jag ska få hålla på med just musik och underhållning, ju mer desto bättre. Men så har jag ju privata drömmar också. Klart att jag vill bilda familj i något skede, men jag har lite brått just nu. Ska jobba så mycket. Hinner inte.

- Jag får mycket gjort. Jag sitter inte och drömmer, utan gör slag i saken. Jag hatar att vänta och har inget tålamod.

Alla talar om din gränslösa energi. Hur blyg är du bakom all den där energin?

- Jag är inte så blyg och har aldrig varit det. Jag är väldigt nyfiken och då tror jag inte att man är så blyg utan tar gärna kontakt med människor och allt är spännande.

- Men det är klart att jag också kan bli blyg ibland, om jag träffar människor som jag sett upp till och så. Men oftare blir jag så överexalterad att det blir pinsamt. Jag vill bara springa och krama personen direkt. Jag träffade Lena Philipsson och då blev jag sådan. Hon måste ha tyckt att jag var jättejobbig. Hon förstod nog aldrig hur mycket jag har tyckt om henne, säger Krista Siegfrids och brister ut i ännu ett bullrande skratt.

Intervju: Tobias Larsson