Kulturdebatt: Hur ska konsten behandla minoritetskulturer?

Får en författare skriva vems som helst berättelse? När gör sig en konstnär skyldig till kulturstöld? Debatten om kulturell appropriering, eller kulturellt beslagtagande, går het inom litteraturen. Också Kiasma har hamnat i hetluften på grund av ett kontroversiellt videoverk.

Kritiken av romanen Asfaltsänglar kom som en chock för den finlandssvenska författaren Johanna Holmström. 2013 beskrev Aftonbladets Lidija Praizovic i sin recension Holmströms roman som en icke-trovärdig berättelse om mångkultur.

- Jag blev överraskad för diskussionen fanns inte i Finland och jag visste inte att den fanns överhuvudtaget. Jag blev chockad och tyckte att jag som författare har rätt att skriva om vad som helst. Och så tänker säkert många, att vi har förmågan att trandenscera alla kulturella gränser och kunna sätta in oss i allas upplevelser, säger Holmström.

Diskussionen är den om kulturell appropriering. Enligt Språktidningen betyder begreppet att en person anammar särdrag från en annan kultur än den egna. Ofta liknar debatten Holmströms fall: en vit västerländsk författare i privilegierad ställning anses utnyttja en minoritetskultur för egna konstnärliga och säljande syften. Kritikerna representerar ofta minoriteten i fråga som till exempel inte känner igen sig i skildringen och anser att författaren saknar genuint engagemang och kunskap.

Den senaste tidens debatt har i Finland berört bland annat Finlandiapristagaren Laura Lindstedt som har fått kritik av bloggaren Koko Hubara för en av karaktärerna i romanen Oneiron.

Kulturellt laddad samedräkt

Diskussionen landade i år också i konstmuseet Kiasma som har fått försvara sitt köp av konstnären Jenni Hiltunens videoverk The Grind år 2012. I videon dansar vita kvinnor dancehall iklädda till exempel leopardmönstrade underkläder och en oäkta samedräkt.

Sameaktivisten Petra Laiti har protesterat mot videoverket. Videon får Laiti att känna sig obekväm och provocerad. Hon tycker att konstnären exploaterar samekulturen.

- Som ung same har jag haft svårt att hitta korrekt information om min egen kultur i medier och i grundskolan. Jag blir starkt irriterad av att min kultur behandlas så här i konsten och det är uppenbart att konstnären inte själv förstår vilken skada hon orsakar med en icke-korrekt representation, säger Laiti. 

Enligt konstnären handlar verket om kulturella referenser och lån inom populärkulturen, inte om samekultur. Verket har tolkats fel, har Kiasmas intendent kommenterat kritiken. 

Men tänk om det är Kiasma som har tolkat det fel? frågar fotografen Marja Helander som också offentligt har kritiserat Hiltunens arbete och Kiasma, som enligt Helander ger signalen att det här är bra konst och symboliskt godkänner ett utnyttjande av ursprungsfolkets kultur.

- Vad än konstnären har velat förmedla, så framgår det inte, åtminstone inte för samer. Det är problematiskt att en konstnär som tillhör den makthavande majoriteten använder en symbol för en minoritet. I det här fallet är det en av våra viktigaste symboler, som berättar vår historia och varifrån vi kommer, säger Helander. 

Bra med kritik

Författaren Johanna Holmström välkomnar de kritiska rösterna. Det visar att minoriteter i Finland har en allt starkare röst. Men kritiken mot hennes roman var obefogad, anser hon.
 
- Jag har tänkt varje tanke som finns i boken, det är saker som jag har kämpat med. Jag tyckte att det är min egen berättelse och det tycker jag fortfarande, säger Holmström.

Däremot kan hon inte föreställa sig skriva berättelsen om hur en mörkhyad person utsätts för rasism varje dag. Det känns långsökt.

Nu skriver Holmström på en ny roman och en essä om kulturell appropriering för att uppdatera debatten i Finland.

- De som anklagar författare för kulturell appropriering målar in sig i ett hörn. Då har de ju bara rätt att skriva om sin egen berättelse, invandrarberättelser. Är det faktiskt dit vi vill gå? Hur ökar det förståelsen för andra om man inte får försöka sig på att sätta sig in i en annan människas position?

Trovärdigt och genuint

Även om Marja Helander säger sig ha förståelse för majoritetsbefolkningens oförmåga att förstå samernas sits - hur ska det ske när samernas historia inte lärs ut i skolorna? - var videon på Kiasma droppen som fick bägaren att rinna över.

- Vi har fråntagits vårt land, vårt språk och vår religion, och ILO 169-konventionen om samernas rättigheter har inte ratificerats. Den här traditionen ser ut att fortsätta och nu vill man beröva oss också de sista kulturella symbolerna, säger Helander.

Är samekulturen ett tillåtet tema endast för samer?

Nej, säger Helander, men det ställer krav på konstnären som ska göra sina hemläxor, som fotografen Jorma Puranen.

- Visst kan man till och med kritisera samerna, men det ska vara motiverat och inte användas som en färggrann dekoration.

Kulturell appropriering debatteras onsdag 12.10.2016 kl 12:03 i Slaget efter tolv i Yle Vega.