Göran Stubb med hundratals minnen av Matti Hagman: En gudabenådad spelare som med bättre tur skulle ha blivit stor också i NHL

Ishockeykännaren Göran Stubb har många historier om Matti Hagman. Ända från junioråren till de sista veckorna då han träffade Hagman som led av stora fysiska problem.

Sedan början av 1960-talet fungerade Göran Stubb i många år som ordförande för HIFK:s ishockeysektion. Under årsmötena blev det något av en tradition att hedra en viss ung hockeytalang.

– Vi premierade alltid årets bästa junior och jag tror att det var fem eller sex gånger i följd som Matti Hagman vann priset. Det var då som han blev ett bekant namn för mig.

Stubb minns också väl Hagmans debut i representationslaget 1970.

– Vi spelade i Ahearne Cup som var en stor europeisk klubbturnering och vi skulle ha match mot Leksand i Helsingfors ishall. Jarmo Koivunen var förkyld och vi behövde en ny center mellan Juhani Tamminen och Esa Peltonen. Det blev ett naturligt drag att låta Matti Hagman spela sin första match i HIFK:s seniorlag. Han hann vara på isen i bara 20 sekunder och så gjorde han mål på Christer Abrahamsson som då ansågs vara Europas bästa målvakt.

– Jag har hundratals fina minnen av Matti Hagman. Han var en gudabenådad ishockeyspelare med ett otroligt spelsinne och näsa för mål. Men framförallt var han helt fantastisk som framspelare.

NHL blev ingen framgångshistoria

Trots Hagman exceptionella förmågor lyckades han aldrig slå igenom i NHL där han gjorde två sejourer, först i Boston Bruins 1976-78 och i Edmonton Oilers 1980-1982.

– Jag har många gånger sagt att Matti Hagman är den mest talangfyllda spelare vi någonsin fått fram i Finland. Men han hade otur i NHL. För det första var han den första finländaren som spelade där och då han fick kontrakt med Boston var den kända Europahataren Don Cherry chefstränare för laget. Hagman fick aldrig en ordentlig chans och följande år flyttade han till Quebec Nordiques (som då spelade i konkurrerande ligan WHL) där han spelade en säsong före han återvände till Finland.

– Under sin andra sejour i NHL spelade han i Edmonton Oilers som andracenter bakom en viss herre som hette Wayne Gretzky. Det här betydde naturligtvis att han inte fick mycket istid i till exempel powerplay. Ändå gjorde han massor med poäng och var mycket uppskattad också där. Mark Messier har sagt att Matti Hagman var den bästa centern han någonsin har spelat med, och det säger ganska mycket med tanke på att Messier var lagkamrat med Gretzky.

– Jag är helt övertygad om att Hagman skulle ha blivit riktigt stor också i NHL om det inte skulle ha varit för Don Cherry och Wayne Gretzky.

HIFK-ikonen

Efter att Hagman återvände från Nordamerika spelade han ännu många år i HIFK.
Klubben har som bekant Idrotts-Finlands mest kända varumärke och Hagman var en av de mest betydande karaktärerna i hur klubbidentiteten kom att formas.

– Carl Brewer var utan tvekan nyckelspelare nummer ett i HIFK:s hockeyhistoria. Nummer två är definitivt Matti Hagman som var den följande stora profilen. Inte bara som en fantastisk ishockeyspelare utan också som en stor underhållare.

På grund av att Hagman aldrig ordentligt slog igenom i NHL så räknar Stubb ändå inte honom som en av de absolut största bland Finlands alla tiders hockeyspelare. Men långt efter kommer han inte.

– Han vann aldrig många Stanley Cups som Jari Kurri och Esa Tikkanen, och han blev aldrig en sådan legendarisk målskytt som Teemu Selänne. Men jag tycker att Matti Hagman kommer genast efter dem.

Crosby en modern version av Hagman

Trots att den virtuoslika Hagman utgör ett stort kapitel i både HIFK:s och i Finlands hockeyhistoria så syns hans arv inte i hur man spelar ishockey idag.

– Nuförtiden handlar det om att tuta och köra. Man åker upp och ned längs isen och det är sällan som man ser mer än tre passningar inom eget lag. Hagman var den stora framspelaren och den stora passningsspecialisten och det är synd att vi inte mera har likadana lirare som Matti Hagman.

– I dagens hockeyvärld är Sydney Crosby den spelare som påminner mest om honom. Han är ganska nära det spelgeni som Hagman definitivt var.

De svåra sista åren

Efter sin spelarkarriär hade Hagman stora bekymmer med sina knän. Det är heller ingen hemlighet att alkohol spelade en stor roll i hans liv och att hälsan inte var den bästa. Han prövade också på en karriär som tränare men det blev ingen lång historia.

– Han var en kille med skarp tunga och egna åsikter. Det var alltid roligt att tala ishockey med honom och han skulle också ha blivit en bra tränare men privata livet satte stopp på det, menar Stubb.

– Jag träffade honom senast för en och en halv vecka sedan i en biffrestaurang i Hagalund. Då pratade vi i 15 minuter. Hjärnan fungerade 100-procentigt, han var skarp och sitt vanliga jag. Men hans båda knän var totalt slut och han hade mycket svårt att röra sig. I och med att det blev dåligt med motion under de senare åren så var han ju också överviktig och i dålig fysisk form. Så nyheten om hans död var tyvärr inte direkt överraskande..

På torsdagen kommer Hagman att hedras i matchen mellan HIFK och SaiPa. Göran Stubb kommer att vara på plats.

– För supporterskaran var Matti Hagman kanske den allra största idolen, den riktiga ”Stadin Kingi”. Jag tror att det kommer att bli riktigt känslosamt i ishallen på torsdagen.