Rockpoeten Dylan blev i dag litterärt högdjur
Vi gnuggar oss i öronen: Är det sant att rockpoeten Bob Dylan får Nobelpriset år 2016? Det är både tippat och otippat, men är ändå en litterär bomb.
Dylan har genom åren fått finna sig i att betraktas som en förgrundsgestalt för västvärldens ungdom. För den nya vänstern, för nyreligiositet i både judisk och kristen tappning. Men på Dylan har det varit svårt att klistra etiketter. Han är och förblir en oförutsägbar konstnär, som man aldrig riktigt säkert vet var man har. Och han har egentligen länge varit litterärt salongsfähig, bland annat för dem som forskar i hans poesi och musik och hur de båda hör ihop.
Första avhandlingen
Litteraturvetaren Mats Jacobson vid Lunds universitet skrev den första avhandlingen på svenska om Bob Dylan år 2004. Och hans konklusion är att Dylan inte liknar någon annan, han representerar bara sin egen originalitet, sig själv. Han går igenom olika perioder i sin karriär, från den unge protestsångaren med gitarr som sjunger mot atomvapen och krig har han via religiöst sökande gått vidare till att på äldre dar skriva sin självbiografi och att tralla vad han vill.
En del av en tradition
Till den unge Dylans förebilder hörde inom musiken och protestsången Woody Guthrie men han hade också ett spår av nationalpoeten Walt Whitman i sig. Alltid ganska distant, butter, oftast med mörka glasögon har han ägt någon form av skygghet samtidigt som han har varit en massornas poet. Och när det gäller sången påpekar forskaren Mats Jacobson att Bob Dylan i sin sång inte alltid träffar tonerna, men han siktar på dem. Han är ingen stor sångare eller gitarrist, det är texternas innehåll tillsammans med musiken som har attraherat lyssnare i årtionden.
I programmet om Bob Dylans rockpoesi: "Bob Dylan - en sin tids Hermes, intervjuar jag litteraturforskaren Mats Jacobson år 2004, då avhandlingen kom ut i bokform.
