Clownen Hanna: Skräm folk på andra sätt

Det är viktigt att inte blanda ihop människor utklädda till skrämmande clowner med riktiga clowner. Det säger Hanna Terävä som jobbar som clown. Hon förstår inte varför någon vill clownen så illa.

Fenomenet med skrämmande clowner har spridit sig ända från USA till Sverige. I Sverige har det gått så långt att en person till och med blivit knivskuren.

Hanna Terävä har jobbat som clown i närmare 15 år och hon kan inte förstå varför någon vill gå ut och skrämma folk på det här sättet.

- Jag vill göra människor glada, det är det som är viktigt för mig. Att någon klär ut sig till clown och skrämmer barn har ingenting med mitt yrke att göra, säger hon.

Medierna blandar ihop begreppen

Hanna tycker också att medierna späder på skräcken och att journalisterna borde vara mer noggranna med hur de skriver om fenomenet.

- Om någon skriver att det finns en clown som skrämmer folk så är det inte sant. Det är en människa som klätt ut sig till clown, men det är inte en riktig clown. Det är viktigt att hålla de två sakerna isär.

Visst ser en människa som klätt ut sig till clown och en riktig clown likadana ut, men den stora skillnaden är att riktiga clowner inte vill skrämma någon. En riktig clown har dessutom gått någon sorts clownutbildning.

Clowner utan gränser reagerar

Skrämseltrenden har blivit ett stort samtalsämne bland Hanna och hennes kollegor. Först tyckte de att det lät lite roligt, men efter ett tag började de förstå hur stort det blivit och att det faktiskt kan ha följder.

- Jag jobbar som clown i Clowner utan gränser och de har varit tvungna att skriva en förklaring på sin webbsida eftersom de fått så många frågor kring elaka clowner.

Det finns många teorier kring varför fenomenet uppstått. En av dem är att vi tar itu med vår samhällsångest. Etnologen Agneta Lilja säger att clownen har en viktig funktion i vår tid eftersom den egentligen är ledsen men ändå någon vi ska skratta åt.

- Clownen har betydelse i ett samhälle där vi får så mycket information om ond bråd död att det blir svårt att hantera. Vi måste släppa ut det på något sätt och det kan vara förklaringen till det här, säger hon.

Hanna skulle helst bara vilja fokusera på sitt arbete och inte fundera så mycket på det som händer nu, men hon tror att de som klär ut sig till skrämmande clowner kanske inte mår så bra.

- Jag vill inte spekulera så mycket i varför de gör det, men jag tycker det är hemskt att de valt clowner som är så himla gulliga, snälla och lekfulla karaktärer, säger hon.

Blir du arg på de som gör det?

- Jag hoppas att de inte förstör clownens rykte. Jag har tänkt lite på det men jag är en ganska positiv person och jag hoppas att människor förstår att vi som jobbar som clowner inte är onda, säger hon.

Clownernas krismöte

Ifall det går så långt att de skrämmande clownerna inkräktar på Hannas arbete kommer hon och kollegorna att tillsammans fundera ut vad de kan göra åt saken.

- I så fall kommer vi att ha ett krismöte, säger hon.

Bilden av ett clownkrismöte får säkert de flesta att dra på munnen.

- Det är lätt att börja skratta åt det, så därför är det så konstigt att man vill vara en skrämmande clown, säger Hanna.

Ifall Hanna själv möter en skrämmande clown så kommer hon inte att bli rädd.

- Jag är inte rädd för clowner. Jag tror att jag skulle reagera på samma sätt som om jag träffade någon som var jätteberusad eller på något annat sätt betedde sig konstigt. Jag skulle tänka att det är någon som inte mår bra.

Clownfobi

Att vara rädd för clowner är inget nytt. Det finns skrämmande clowner i filmer (mest känd är väl Pennywise i filmen It) och rädslan har till och med ett namn: Coulrofobi.

Hanna har kompisar som är clownrädda och de undviker att komma på hennes föreställningar.

- De flesta av dem jobbar som skådespelare så jag tycker faktiskt det är en lite konstig kombination. Men visst förstår jag dem. Det finns ju en massa saker man kan vara rädd för. Vissa är jätterädda för hundar fast de också är söta och snälla djur.

Etnologen Agneta Lilja tror att det inte är själva clownen vi är rädda för, utan maskeringen.

- När man inte känner igen personen eller kan avläsa ansiktet så känns det obehagligt, säger hon.

Hanna håller med om att clownens smink gör att ansiktet förändras ganska mycket. Hon har ändå aldrig träffat någon som är clownrädd under en föreställning.

- När jag går ut på scen så är det första jag gör att känna av publiken. Jag har inte en och samma repertoar som jag alltid gör utan jag anpassar den enligt publiken. Eftersom jag gör det och är väldigt omtänksam så är ingen rädd. Situationen är trygg och jag är en snäll clown.

Hanna hittade sig själv i clownen

Hanna brinner för clownen och vi kan nästan se hur hon går in i rollen som clown under vårt samtal.

- Jag hittade mig själv när jag hittade det här yrket. Jag har testat andra saker också men jag har inte känt mig hemma. Jag kan ha en dålig dag men när jag börjar jobba, när jag får träffa min clown, så försvinner det.

Hanna har tre clownkaraktärer hon varvar mellan: Viivi, Maija och Unelia. Det är en och samma clown men i lite annorlunda utstyrslar. Vuxenpubliken får träffa Maija medan de två andra är för barnen. Hon förstår att fenomenet med skrämmande clowner är lite spännande men hon tycker det finns andra sätt man kunde göra det på. Clownen borde lämnas i fred.

- Clownen är skör och man borde värna om den. När jag jobbar som clown får jag människor att glömma bort allt det där som är jobbigt, och det är viktigt för annars orkar vi inte. Det finns läkare som tar hand om sjuka människor, men clowner gör att man börjar leva igen och hittar glädje.

Är du rädd för clowner? Eller hoppas du rent av att fenomenet ska ta sig hit till Finland?