Rasande och förtvivlade medborgare skriver till statsministern

"Folk sänds till döden och ja: de dödas. HUR kan vi ha politiker - riksdagsmän, regeringsmedlemmar, ministrar etc - som bara låter det ske? Hur kan vi ha tjänstemän som håller igång maskineriet, som inte gör det de borde göra, på Migri: marschera ut?”

Så skrev författaren Monica Fagerholm den 23.10.2016 på facebook. Och vidare:

”Jag är så trött på följande: ord. Vi skriver, och journalister skriver, vi formulerar oss hit och dit, riktar oss till statsministern, övriga ministrar, presidenten - vi showar som små fån verkar det som, för INGET händer. INGEN med makt ens låtsas angelägen om att avblåsa spelet med människoliv som försiggår här i landet precis just nu."

Läcka startade kampanjen

I månadsskiftet juli-augusti startade Fagerholm och kollegan Merete Mazzarella en brevkampanj riktad till statsminister Juha Sipilä, efter att information börjat läcka ut om hur Migris avslag till asylsökare kan se ut.
I besluten som fått publicitet bekräftar invandrarverket (Migri) att de tror på berättelser om förföljelse, tortyr och attentat - men ger ändå asylsökare avslag med t.ex. förslag om att dödshotade journalister och nyhetsfotografer kan byta yrke, eller att en sunnimuslimsk arkitekt från Mosul som jagas av Isis kan flytta till Bagdad. Detta trots att Migri även i själva avslagsbrevet konstaterar att Bagdad till stora delar kontrolleras av shiamuslimska milisgrupper som bevisligen förföljer sunnimuslimska män, och speciellt sådana som kommer från Mosulområdet som kontrolleras av Isis.

Fram till den 16 oktober hade 703 brev strömmat in till statsministern angående den strikta asyllinjen, som skribenterna anser strida emot vår egen grundlag, Genevekonventionen och EU:s stadga om mänskliga rättigheter.

Dokumentär: Brev till statsminister Sipilä

Efter att ha läst några brev som folk publicerat bestämde jag mig i slutet av augusti för att göra en dokumentär om breven.
Jag ville att Juha Sipilä skulle vara med i min dokumentär och kommentera det som breven handlar om. Men han ställde inte upp. Statsrådskansliets pressansvarige Markku Mantila svarade att statsministern redan svarat på en fråga om breven i en nyhetsartikel på Svenska Yle, och att det får räcka.

Länk till nyhetsartikel 17.8.2016

Jag fortsatte att be om en intervju med motiveringen att Sipilä i tv-materialet från presskonferensen som ligger till grund för nyhetsartikeln inte riktigt verkar ha koll på hurdana brev det är frågan om.
Breven handlar inte om enskilda fall. Jag ville att Sipilä skulle svara på det som breven verkligen handlar om: de uttrycker ett akut behov att diskutera värdegrunden bakom vår nuvarande asyllinje. Många av brevskrivarna säger att de anser Finlands nuvarande förfaringssätt lagstridigt. De tilltalar statsministern i egenskap av statsman, och förväntar sig en politisk helhetssyn och moraliskt ledarskap av honom. Det är mandat som en statsminister inte borde kunna delegera.

Brevskrivarna; bl.a författare, lärare, forskare, studerande, pensionärer, företagare – uttrycker sin djupa oro över Finlands politiska linje i vår tids största humanitära fråga.
Breven skriar efter debatt, möte och politiskt ledarskap.

Vad står det i breven?

I de brev som publicerats på sociala media behandlas asylfrågan ur moraliskt, filosofiskt och historiskt perspektiv.
Brevskrivarna uttrycker också sin oro över den psykologiskt nedbrytande inverkan på vårt eget samhälle en omänsklig asylpolitik i längden kan medföra.

Bildkonstnären Chrisse Candolin från Helsingfors skriver t.ex att Finland riskerar bli som de skräckexempel på samhällen i moraliskt förfall som vi redan har inom Europas gränser. Dessa länder respekterar inte mänskliga rättigheter och tummar på människovärdet. Candolin skriver att det är alarmerande att vi ensidigt kortat av besvärstiden bara i rättsfall som gäller asyl. Ett ensidigt försvagande av en viss människogrupps rättigheter är att ignorera grundlagen, ett farligt första steg i en oönskad riktning.
Ett första steg, men inte det sista, varnar hon.
När någon kan bli avhumaniserad kan det ske med vem som helst av oss vid tillfälle.

Farligt när en författare blir trött på ord

Författaren Monika Fagerholm säger sig vara trött på att formulera ord gång på gång utan att se någon ändring i en situation hon upplever mardrömslik. Om en erkänd författare ger upp orden, hur är det meningen att vanliga medborgare med färre uttryckskanaler till sitt förfogande ska kunna ventilera sin politiska frustration och sitt missmod?

Räknar regeringen med Sipilä i spetsen bara med att medborgarna till sist ska tröttna på att tala om mänskliga rättigheter, och tystna och foga sig?

Breven går till Risikko

De här breven som statsministern nu får skickar han vidare till inrikesminister Paula Risikko, eftersom asylpolitiken enligt honom ”är på hennes bord”. Hon ställer upp på en intervju.
jag frågar henne vem som bär ansvaret för bevisat utsatta människor som genom vår snäva asylpolitik blir skickade tillbaka till t.ex Afghanistan eller Irak och riskerar att möta tortyr och död. Hon svarar att den som gör en annan människa illa bär ansvaret i första hand. - I andra hand är det vi beslutsfattare som ska erbjuda skydd säger hon. - Men vi kan inte som land vara mera attraktiva än det övriga Europa.

Rekordlåga asylsiffror för Irakier

Enligt siffror som SFP- riksdagsmannen Anders Adlercreuz publicerat den 22.10 får i medeltal 14% av de irakiska asylsökarna asyl i Finland, medan det europeiska medeltalet är 64%.
Vad tjänar en sådan hårdhet till, frågar sig brevskrivarna.

-Vad ska en person som jag ta sig till, när jag upplever att jag inte längre klarar av att vara en del av det här samhället, pga de värderingar som råder och oacceptabla handlingssätt jag blir medskyldig i, frågar Hannele Vestola, en modersmålslärare som skrivit till statsministern. Det är fruktansvärt att se människor som får avslag på sin asylansökan bryta ihop.

Var finns forum för samtal om politik mellan intresserade medborgare och de makthavande? Var finns möjligheten att göra sin röst hörd om inte över 700 brev som vart och ett har tagit flera timmar att skriva väcker någon reaktion?
Jag tror personligen inte att brevskrivarna förväntar sig att var och en av dem ska få svar av statsministern, eller ens att han ska läsa alla breven. Det att han nu fått över 700 stycken är ju en form av demonstration. Men det hade enligt mitt tycke varit en bra början om han hade läst och tagit till sig det urval på tio stycken brev som han fick av personalen på statsrådskansliet i början av kampanjen.
"Vi önskar att han ska bemöta själva frågeställningen och ta sitt ansvar offentligt", säger Hannele Vestola.

Hur ska en medborgare påverka?

Frågan uppstår: hur kan en medborgare som brinner för en fråga påverka, annat än att genom att rösta vart fjärde år, och lita på att de som blir valda håller sina vallöften?
Och det gäller inte bara asylpolitiken; dramatiska beslut som många motsätter sig inträffar på de flesta vitala områdena i samhället just nu. Fyra år är en extremt långt tid, när vitala frågor står på spel, och stora kontinuerliga förändringar i samhällsstrukturen börjar vara vardagsmat.

Hur ska en medborgare uttrycka sin politiska åsikt om allt det som regeringen gör, Juha Sipilä?

Barbro Björkfelt
dokumentärregissör

Se min dokumentär Brev till statsminister Sipilä här:

Programmet är inte längre tillgängligt

Brev till Statsminister Sipilä - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)