”Berättelsen är helig!”
I år var det journalisten Magnus Londen som var enväldig jury för Svenska Yles litteraturpris. För Magnus är det oerhört viktigt med en bra berättelse, och det tycker han att han fick i Ann-Luise Bertells roman Vänd om min längtan.
Enligt Magnus Londens prismotivering är Vänd om min längtan ”en Amerikaroman som trollbinder från början till slut. Där man kanske hade väntat sig en utvandrartrilogi bestående av tjocka tegelstenar vänder Ann-Luise Bertell fördomsfritt upp och ner på konventionerna. Hon skriver kort och koncist i berörande och hjärtskärande scener.
Bertell visar hur svek, våld och tystnad kan forma oss till någon eller något vi inte vill vara. Hon pekar på konsekvenserna av de beslut vi fattar i livet. Hur de präglar oss och hur de kan – obehandlat – prägla också kommande generationer. Och utan att blinka lägger Bertell in en själslig dimension som ger boken extra tyngd.
I Vänd om min längtan faller bitarna slutligen på plats, boken tar måhända slut – men berättelsen lever kvar.”
Imponerad över den finlandssvenska litteraturen
Magnus Londen tackade jag till uppdraget som enväldig jury för Svenska Yles litteraturpris i våras, och sedan dess har han läst uppemot 30 finlandssvenska skönlitterära verk.
Trots att mängden böcker kunde te sig en aning för massiv är han imponerad över de berättelser han fick sig till livs:
- Jag är tacksam för att jag tvingades läsa alla dessa böcker, och de har sannerligen lyft min känsla för den finlandssvenska litteraturen. Samtidigt inser jag att det inte är optimalt att läsa så många böcker på så kort tid – jag är i första hand en sommarläsare, och har inte riktigt tid eller ro att läsa andra tider av året. Men jag har också kunnat konstatera att de kvällar jag ägnat åt läsning varit betydligt lugnare – så kanske boken är svaret på hur jag skall få en god natts sömn?
Magnus Londen säger att han inte direkt hade några förutfattade meningar om den finlandssvenska litteraturen innan han satte igång att läsa ett års bokskörd, men han blev imponerad och också stolt över hur många fina berättelser han fick sig till livs.
Det som han däremot efterlyser är ett gedignare arbete med de texter som flyter in till förlagen och som blivit antagna för publicering:
- Det är glädjande att vi i dag har såpass många förlag i Svenskfinland som vi har, men man skulle också önska att förlagen och författarna lade lite mer tid och möda på att jobba med texterna. Många av de verk jag läst skulle ha mått bra av lite mer tid och lite mer redigering. Det skulle alla vinna på.
Våld mot kvinnor och historia centrala teman
I böckerna fastnade Magnus Londen framför allt för två ämnen som återkom i ett flertal verk – nämligen våld mot kvinnor och historiska skeenden.
- Jag blev överraskad över att flera böcker kretsade kring frågor om våld mot främst kvinnor, och det var lika fräscht som det var hemskt. Berättelser som lyfte fram starka kvinnor och vid sidan av dem losers till män som använder sig av våld som enda dialogmetod. Jag hade en tanke om att finlandssvenska författare älskar att skriva om historiska skeenden, och det fick jag bekräftat – men t.ex. kriget skildrades på ett överraskande sätt.
Det som Magnus Londen säger sig sakna i den samtida finlandssvenska litteraturen är samtidsskildringar som skulle beröra på djupet.
- Det behöver inte vara några eländesskildringar, men berättelser som berör oss som lever just nu. Historier förankrade i nutiden eller varför inte i framtiden? Lite mer nutidsnärvaro skulle göra susen.
Magnus Londen såg också fram emot att få anledning att läsa mer poesi pga. uppdraget som enväldig jury, men han insåg snart att han är för rastlös och har svårt att koncentrera sig på lyrik:
- Jag har blivit bättre på att läsa lyrik, och jag insåg att det finns en otrolig tankestyrka i den poesi jag läste. Kanske jag borde läsa mer poesi?
En bra berättelse fångar läsaren efter några meningar
Magnus Londen säger sig vara en läsare som vill ha en rättfram berättelse:
- Jag har lite svårt för berättelser som blir alltför intrikata och ”konstnärliga”. Helst skall berättelsen gripa tag i mig efter några meningar och hålla mig fången ända till slutet – det här gäller för all form av berättande, för det journalistiska reportaget lika väl som för en bra story man berättar på en fest. Det är en oerhört vår konst att fånga läsaren eller lyssnaren, men jag tycker att berättelsen är absolut helig och själva grunden i vårt umgänge människor emellan.
Att det slutgiltiga valet föll på Ann-Luise Bertell och romanen Vänd om min längtan beror framför allt på Bertells förmåga att hålla läsaren i sitt grepp från början till slut:
- Jag skulle ta flyget hem från London och hade tänkt jobba, men nätet fungerade inte ombord på planet. Jag tog fram den bok som jag hade i min väska och började läsa, och jag läste ut boken i ett streck. Det var några helt magiska timmar jag tillbringade totalt uppslukad av berättelsen jag hade i min hand. Det är väl ett gott vitsord om något för en bra bok och en bra berättelse?
Vänd om min längtan handlar om en kvinna som utvandrat från Österbotten till Kanada, och hur de val hon gör påverkar hela hennes liv.
Magnus Londen fastnade alldeles speciellt för Ann-Luise Bertells förmåga att skriva fram övertygande scener som blev till levande bilder i hans huvud.
Den historieintresserade Magnus är väl insatt i de historiska skeendena som ledde till den stora utvandringen från Norden till Amerika och Kanada i slutet av 1800-talet, men han fick sig en och annan tankeställare när han läste Bertells berättelse:
- Jag började fundera mer och mer på de uppoffringar människor gjort, vilka otroliga beslut man tvingats fatta när man beslutat sig för att ge sig av. Osökt fördes mina tankar också till dagens flyktingvåg där folk också tvingas lämna halva sin familj bakom sig och fly.
Och inte hade Magnus Londen kunnat tänka sig att han skulle kunna bli så rasande på en fiktiv karaktär i en roman heller:
- Under läsningens gång kunde jag bli totalt rasande på huvudpersonen i romanen som t.ex. lämnar kvar sin lillbrorsa i Österbotten när hon ger sig av till Kanada. Jag blev berörd, knäckt och ledsen - och det känns som om det skulle vara helt på riktigt och skulle beröra just mig fastän jag läser en roman. Bara en riktigt bra berättelse kan skapa en sådan illusion hos läsaren. Fulla poäng för det!
