Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Poesi enligt tre unga vasaelever

Från 2016
Uppdaterad 24.11.2016 13:53.
Tre högstadieflickor ser i kameran
Bildtext Naomi Åbacka, Jerin Waller, Riannon Dunn
Bild: Mi Wegelius/Yle

Unga kan tycka att dagens poesi inte är skriven för dem. I vår lyrikserie har vi kommit till skolan som en plats för poesi.

Den totalrenoverade, moderna Borgaregatans skola ligger insprängd bland egnahemshus utanför Vasa centrum, bara några kvarter från vägen som leder ut mot Replot.

Efter en stunds väntan får jag en pratstund med Riannon Dunn, Naomi Åbacka och Jerin Waller, som går i åttonde klass. De är alla överens om att det främst är i skolan de läser poesi, men även i någon mån under sin fritid.

- Mest i skolan, men också när pappa tvingar mig att läsa poesi, skrattar Jerin Waller, som berättar att hennes far tycker väldigt mycket om dikter. Han har fått Jerin att memorera två.

Namnet på den ena dikten minns hon inte, men den andra är skriven av Nils Ferlin. Senare kommer hon på att den andra är skriven av Gunnar Ekelöf.

Det är väldigt bra dikter, också om de är mera pappas stil, tillägger hon. Hennes egen stil finns i dikter typ dem klassen har skrivit i skolan, lite modernare och enklare att förstå, tycker hon.

Klassen har arbetat med två former av dikt under ledning av mordersmålsläraren Minna Enroth. Den ena handlar om beskrivande ord och deras motsatser, den andra om japanska haikun.

Kulturklipp video: Haikudikter i Borgaregatans skola - Spela upp på Arenan

Egna känslor i poesin

Man behöver tänka lite på vad som faktiskt finns bakom texten, och det gör den intressant att läsa, säger Riannon Dunn. Då kan poesin väcka ens egna känslor.

Naomi Åbacka säger att hon dras lite till tragisk poesi. Känslorna där beskrivs ofta väldigt starkt och då känns det tydligt. Någon speciell dikt som exempel kommer hon inte på just i stunden.

Jerin Waller tycker att de flesta dikter är väldigt lugna och också får henne att känna sig ganska lugn. Men det finns ju några som på ett sätt är lite mer starka och tydliga, tillägger hon.

Riannon Dunn infogar att också hon tycker att de ”mysteriska” och lite mera skrämmande dikterna är ganska intressanta. Med mysterisk menar hon en dikt som innehåller metaforer som gör att det i dikten talas om en sak, samtidigt som man måste tänka på vad den egentligen talar om.

- Man känner sig lite som i en dröm, säger Naomi Åbacka. Man blir lugn och det är en rätt stor skillnad på detta och att läsa en vanlig historia. Man känner sig ganska drömmig, det är som i en annan värld nästan.

Detalj från pärmbilden till Siv Widerbergs och Anna Arténs antologi med tjugo dikter för unga människor, Kärlek och uppror.
Bildtext 210 dikter för unga människor.
Bild: Mi/Yle

Teman att känna igen sig i

-Håller poesin på med teman och frågor som ni som unga kan känna igen er i? undrar jag.

Jerin Waller är inte så säker på det. Hon säger att de flesta som skriver dikter oftast är lite äldre, vilket ibland gör det svårt att känna igen sig. Men i några dikter vars namn hon inte minns har det hänt att hon känt att okej, det här är riktigt jag, nästan som att den som skrivit känner mig.

De flesta poeter riktar sig inte till oss tonåringar, säger Riannon Dunn. De skriver för vuxna och ännu äldre, gamlingar, påpekar hon.

Att själv skriva poesi

Riannon Dunn skriver poesi enbart i skolan. Men när hon gör det tycker hon faktiskt att det är ganska roligt. Man får leka med ord och ökar så sitt ordförråd.

Naomi Åbacka skriver mest små noveller på fritiden, men säger också hon att det är riktigt kul att skriva poesi i skolan när man väl sätter igång med det. Får vi göra precis som vi vill och skriva vad vi känner för, blir det lite drömmigt och så när man helt får leva sig in i det.

Några gånger har Jerin Waller försökt komma på någonting bra där hemma. Men hon säger att det är lättare i skolan när man får en bild av vad man ska skriva, som när vi skulle skriva haikun och först fick lära oss hurdan en haiku är.

Detalj av pärmbilden till boken Sen till midnattskalaset.
Bildtext Detalj av pärmbilden till boken Sen till midnattskalaset.
Bild: Mi/Yle

Reaktioner på skrivandet i klassen

Alla i klassen var inte så intresserade av att skriva poesi.

- Ibland är det ju jobbigt att sitta och skriva bara dikter hela sextiofem minuter, säger Jerin. Samtidigt tror hon att några tycker att det är roligt fast de inte riktigt skulle säga det.

Det är inte så populärt med dikter och sådant i tonåren. Om man skulle säga till någon att man skriver dikter är det inte riktigt sådär jätte coolt, säger Naomi Åbacka.

Man måste ju vara lite filosofisk, eller måste och måste, men oftast är man det. Och det kanske förknippas med lite äldre personer att vara filosofiska, tycker Naomi.

Det är nog därför de flesta i klassen stönar när vår lärare säger att vi ska skriva dikter. Men sedan när man börjar så är det ju ganska roligt om man känner sig lite poetisk just då, säger hon.

Naomi Åbacka är elev i klass åtta i Borgaregatans skola i Vasa.
Bildtext Naomi Åbacka är elev i klass åtta i Borgaregatans skola i Vasa.
Bild: Minna Enroth

Riannon Dunn tycker att det är mycket roligare att skriva poesi än att läsa den. Jerin Waller instämmer för när man skriver poesi känner man innebörden i vartenda ord man skriver. Men när man läser poesi är det mera som att man måste försöka lista ut vad författaren försöker säga.

Poesi i musik

Mycket texter uttrycks i dag via musik, inflikar Riannon. Ett annat projekt som har varit ganska roligt har handlat om att förvandla en sångtext till en egen dikt, berättar Jerin. Det skedde i samarbete med bildkonsten, så eleverna fick också rita en bild till, vilket var en riktigt rolig uppgift, tillägger hon.

- Det är jättelugnande och får en ibland på gott humör att lyssna på orden i sånger, det händer att jag försöker memorera texterna, berättar Riannon Dunn. Och ibland funderar jag inte bara på orden utan på den djupare betydelsen bakom, berättar hon.

Som exempel nämner Riannon en låt av rapparen Eminem. I en av hans äldre sånger, Monster, handlar det om ett monster under sängen. Man kan fundera över vad monstret där betyder för en själv, säger hon.

Är det en riktigt känslosam låt, som typ en kärlekslåt, så funderar man om textförfattaren är sårad eller glad, kär och så. Är låtskrivaren till exempel arg och inte bryr sig om någonting mera så blir det väl en rockig låt, konstaterar Naomi Åbacka. Själv brukar hon lyssna på till exempel James Walkers och Sia.

Jerin Waller tycker att låttexter ofta är väldigt bra, men med de lite nyare låtarna känner hon att de kan bli ogenomtänkta, utan ett riktigt budskap. Då låter det som att ord har slängts in i låten som bara råkar passa.

Jerin Waller, elev i klass åtta i Borgaregatans skola i Vasa.
Bildtext Jerin Waller, elev i klass åtta i Borgaregatans skola i Vasa.
Bild: Minna Enroth

Jerin föredrar lite äldre låtar, också gjorda på 2000-talet men inte i dag. Som exempel nämner hon How to save a life av The Fray. Den är rätt dramatisk, fast texten är lite konstig samtidigt som den ändå är ganska bra, tycker hon.

Texten är sorgsen medan melodin är rätt glad, så också om låten är i moll känner man sig ganska glad när man lyssnar på den. Det är rätt coolt hur de har lyckats göra den sådan, konkluderar Jerin.

Poetry slam, rapp, hip hop, bloggar…

Riannon läser inga poesibloggar, men hon har hört om Instagramkonton med poesi, som en del av hennes kompisar följer. Naomi inflikar att folk ju under Instagramkonton brukar skriva känslosamma texter, men att hon aldrig vet om skribenten också själv är ledsen när texten är det.

Minna Enroth är modersmålslärare i Borgaregatans skola i Vasa.
Bildtext Minna Enroth, modersmålslärare i Borgaregatans skola i Vasa
Bild: Mi/Yle

Ur lärarens synvinkel

”Oj, det är så svårt, jag vet inte var jag ska börja. Vad är nu en dikt, jag kan inte skriva... Det är nu bara något som Runeberg ägnade sig åt för länge sedan, ingen skriver lyrik i dag… ” Här en rätt vanlig reaktion när elever i sjuan för första gången ska skriva dikt, berättar Minna Enroth, modersmålslärare i Borgaregatans skola i Vasa.

Men ganska snart blir det ändå klart att eleverna ju ofta konfronteras med låttexter och efter att ha skrivit upp sina egna bästa dikter på skolans gemensamma diktplank brukar tretton-fjortonåringarna bli positivt överraskade över sin egen förmåga, berättar Minna Enroth.

Diamantdikten.
Bildtext Diamantdikten.
Bild: Mi/Yle

Så också om det inte är inne att skriva lyrik, brukar det bli bra i slutändan efter att eleverna under en dryg månad har fått prova på flera olika sorters dikter, säger hon. I ”Diamantdikten” kopplar man ihop substantiv och adjektiv, i haikun följer man den japanska kortdiktens form, i ”veckans dikt” utgår man från ett visst tema och så vidare.

Minna brukar börja med att berätta om sina egna favoritdikter. Standard är också att hon presenterar Runeberg,Topelius, Edith Södergran, Eeva Kilpi, Modersmålets sång …

I gymnasiet kommer de unga finlandssvenska lyrikerna in, som till exempel Matilda Södergran och Catharina Gripenberg. Deras dikter är så pass abstrakta att Minna upplever att det är bättre att ta upp dem först då.

Rent historiskt har lyriken kopplingar till rapp och Minna brukar också ha med en rapplåt. Senast var det ”Din soldat” av Kristin Amparo och Albin Johnsén, som kom ut 2014. Också artister som Håkan Hellström och rockbandet Kent har texter som är tacksamma att ta upp i undervisningen.

Riannon Dunn, elev i klass åtta i Borgaregatans skola i Vasa.
Bildtext Riannon Dunn, elev i klass åtta i Borgaregatans skola i Vasa.
Bild: Minna Enroth

Artikeln är en del av Svenska Yles poesiserie. Andra artiklar i serien:

Poesi för de yngre i skolan: Hur coolt är det att skriva dikter?
Den finlandssvenska dikten är viktig men läses av ganska få
Poesin är ett öppet sår och nonsenstrallande
Jakobstadspoet fick stort svenskt lyrikpris - läs intervjun med Catharina Gripenberg
Mercedes Bentso gör taburap: "Jag skrev mordfantasier i min dagbok när jag mådde som sämst"

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln