Mannen bakom IFK Mariehamns under: ”Jag har bara varit en i mängden”

Helt ofattbart, summerar Pekka Lyyski guldet som kulminerade IFK Mariehamns långa vandring till fotbollsligaeliten. Sportmagasinet träffar tränarikonen som hyllar klubbens vägval, men även hoppas på fler ålänningar i laget.

– Det är en otrolig resa och att belöningen kommer så här... Helt ofattbart. Det var mycket rörande att få se sin egen son lyfta mästarpokalen.

Pekka Lyyski är mannen bakom IFK Mariehamns ligaunder. Han lyfte upp laget från tvåan till ettan 2003 och vidare från ettan till ligan genast året efter.

Efter osannolika 14 år vid rodret steg han åt sidan efter föreningens första cuptitel i fjol. I år fick han följa med när efterföljarna Peter Lundberg och Kari Virtanen ledde laget till ett sensationellt ligaguld.

– Jag har alltid haft folk som betytt lika mycket för IFK Mariehamn och åländsk fotboll vid min sida, säger Lyyski som inte vill ta för stor del av äran. Jag har bara varit en i mängden, men alltid gjort jobbet med hjärtat.

Stabil ekonomi centralt

Karlebybördiga Lyyski, 63, har gjort en lång karriär på Åland. Han spelade för IFK Mariehamn i slutet av 1970-talet och jobbet som nu ledde ända fram till ligaguld började 1986.

– Då inledde vi ett juniorarbete med landsbygdens andra tränare, där fanns Allan Överström, Hasse Lundberg och Kari Niskala för att nämna några. Vi lade med föräldrarnas hjälp en grund att stå på. Det laget tog sedermera IFK till division 1 och därifrån till ligan.

Avancemanget till ligan kom lite väl snabbt med tanke på förutsättningarna, minns Lyyski, men klubbledningen har aldrig gjort ekonomiska övertramp som riskerat framtiden. Andra lag har försvunnit helt och hållet från ligakartan när de gapat efter för mycket, för snabbt.

– Den stabila ekonomiförhållningen från föreningens sida har gjort det här möjligt. Vi har inte råddat under resans gång, utan steg för steg gjort IFK bättre. Jag är väldigt tacksam för att vi kunnat hantera de väldigt svåra ekonomiska situationerna på ett sätt som man ska göra när man driver ett företag.

”Lite till och lite till och lite till”

Inför denna säsong tippade Pekka Lyyski att IFK Mariehamn skulle sluta kring placeringarna fyra till sex. Man kan ju inte på lilla Åland börja prata om mästerskap, säger Lyyski. Då sätter man för stor press på laget, menar han.

I sitt stilla sinne trodde och hoppades Lyyski ändå att IFK kunde ta ytterligare ett steg efter fjolårets cuptitel och sjätte plats i ligan.

– Ribban ska hela tiden hissas högre upp, konstaterar Lyyski och drar en parallell till resebranschen där han jobbar utanför fotbollen.

– Jag tänker att jag alltid ska sälja lite till och lite till och lite till. Det har varit en filosofi genom hela livet och man ska inte sluta här, utan nästa år måste man göra ännu nånting bättre.

IFK tar hand om sina spelare

En elementär del i framgången är även kontinuiteten.

Spelaromsättningen inför året var minimal, spelare trivs i IFK Mariehamn och återvänder gärna till fredens öar. Till exempel skyttekungen Dever Orgill, som nu antagligen flyttar till Sverige, har lovat att han inte spelat sin sista match i IFK-tröjan.

– Det är det absolut viktigaste i det hela, slår Lyyski fast. Alla bor nära varandra och killarna kan gå och titta på tv tillsammans som man inte gör i större städer. Den fördelen har IFK och den betyder jättemycket.

– Plus att vi ska komma ihåg att IFK tar väl hand om sina spelare. Det vad vi lovat har vi hållit, det är grunden för allting. Man ska inte lova saker man inte kan hålla, det är bättre att i stället lova lite mindre och ge mera om man kan.

Fler egna pojkar, mera publik

Alla tiders rekordpublik på 4535 personer följde med den avgörande matchen mot Ilves, men i övrigt har IFK endast en gång kommit över 2000 åskådare denna säsong och två gånger till och med hamnat under tusenstrecket.

Lyyski beklagar den magra tillströmningen och ser även här lösningen i grundarbetet.

– Det viktigaste är att göra rätt saker med barnen. Det är nyckeln, A och O. Man kan inte leva länge, om vi med länge menar tio eller fem år, utan att man målmedvetet fostrar egna produkter. Och då kommer också publiken, som IFK tyvärr haft väldigt lite av i år.

– När vi i tiderna steg med åländska killar hade vi också mera publik. Nog är grunden att de flesta på sätt och vis är egna, åtminstone halva laget. När IFK sprang ut på planen (mot Ilves) var det bara Jani som var född här, och det tycker jag är lite för lite. Vi bör arbeta bättre och ha roligare med barnen.

Se ett reportage om IFK Mariehamn och den långa vägen fram till ligaguldet i Sportmagasinet tisdagen den 1 november klockan 21.00 i Yle Fem.