Professor Juha Siltala: Dagens arbetsvillkor lika dåliga som på 1800-talet
Arbetsmarknaden polariseras allt mer mellan dem som har fasta jobb med löner det går att leva på och dem som har snuttjobb och nollavtal med osäkra inkomster. Historieprofessor Juha Siltala jämför dagens lönearbetare med 1800-talets dagsverkare - arbetsvillkoren är lika dåliga nu som då.
I Finland har en halv miljon jobb som endast krävde grundskoleutbildning försvunnit de senaste tjugo åren. För ungdomar har det blivit allt svårare att komma in på arbetsmarknaden, för att inte tala om att få tillsvidareanställningar.
Hela 340 000 finländare är arbetslösa och samtidigt genomgår arbetsmarknaden stora förändringar på flera olika plan.
År 2014 hade över en halv miljon finländare otypiska jobb: nollavtal, visstidsanställningar, deltidsjobb och hyrd arbetskraft.
Juha Siltala, professor i historia vid Helsingfors universitet, menar att en anställning med alla förmåner är allt färre förunnat. Allt fler arbetstagare får i stället finna sig i att pussla ihop några arbetstimmar här och ett kort projekt där, och ändå inte få ihop till en dräglig inkomst.
- Då det länge varit stagnation och investeringar inte lönar sig försöker arbetsgivarna undvika bestående kostnader så som egen personal. I stället hyr de arbetskraft och tar in folk för korta projektanställningar för att vid behov snabbt kunna bli av med arbetskraften, säger Siltala i en intervju för Yle Nyheter.
Arbetsvillkoren för dem som jobbar som hyrd arbetskraft, egenanställda och på nollavtal varierar stort. Överlag är deras ställning på arbetsmarknaden ändå svag.
- De får en engångssumma och det finns inget anställningsförhållande. Jobbet genererar ingen pension och det finns inget socialskydd - arbetsvillkoren är likadana som för 1800-talets dagsverkare.
Många med otypiska jobb kan inte försörja sig på sin lön
Otypiska jobb är inte längre något marginellt fenomen. År 2014 hade över en halv miljon finländare otypiska jobb: de med nollavtal och visstidsanställningar, men också sådana som frivilligt jobbade deltid eller som hyrd arbetskraft.
Över hälften av dem med otypiskt jobb hade inte tillräckligt med jobb för att kunna försörja sig på enbart lönen.
(Artikeln fortsätter efter faktarutan).
Arbetslivet i siffror
Av dem som jobbar är 86% löntagare och 14% företagare.
Två tredjedelar av löntagarna har tillsvidareanställning, en tredjedel har otypiska jobb:
- Drygt 300 000 har tidsbundna kontrakt.
- Knappt 300 000 jobbar deltid.
- 83 000 har nollavtal.
- 50 000 jobbar som hyrd arbetskraft.
157 000 är egenföretagare.
342 500 är arbetslösa. Av dem är 127 900 långtidsarbetslösa.
För dem som vill jobba som försäljare, franchisingföretagare, taxichaufför, telefonförsäljare och städare finns det många lediga jobb.
- Att finländarna inte vill ha de här jobben beror inte på att de är kräsna, utan på att det inte går att leva på lönerna, säger Siltala.
Om folk inte kan planera sina liv, skaffa familj och boende, så polariseras samhället.
Under tidsperioden 1997-2015 har andelen arbetstagare med upprepade deltidsjobb nästan fördubblats, från 115 000 till 219 000 personer, visar Statistikcentralens arbetskraftsundersökning.
Siltala menar att hela samhället håller på att ge upp tanken om att man ska kunna försörja sig på sin lön.
- Det finns en utbredd uppfattning om att man måste sänka lönerna under nivån på kollektivavtalen för att det skapar nya jobb, men då främjar man den redan nu rådande stagnationen. Om lönerna sänks sjunker konsumtionen och småningom sjunker också värdet på till exempel bostäder. Det stöder åtminstone inte tillväxten i ekonomin.
Också de med trygga anställningar är rädda att förlora jobbet
Numera finns jobbet nästan hela tiden i tankarna - vare sig man har jobb eller är utan. Högre tjänstemän och experter funderar hela tiden på jobb, för att de helt enkelt har för mycket jobb.
- Den andra ytterligheten är de som har för lite jobb och som hela tiden är på jakt efter mera, eller ett helt nytt jobb. Folk har aldrig möjlighet att vila från jobbtankarna, säger Siltala.
Ett relativt nytt fenomen är att också de med tillsvidareanställningar är rädda för att förlora jobbet.
- Rädslan gör att de hela tiden uppdaterar sin cv, har krokarna ute för nya jobb och har en plan B ifall de förlorar jobbet.
Längst ner i näringskedjan finns olika underleverantörer och egenanställda.
Siltala anser att sättet vi förhåller oss till jobbet har förändrats. Tidigare var det viktigt för arbetstagaren att binda sig vid en arbetsplats och få vara stolt över att vara en del av den gemenskapen. Till exempel kunde man beskriva sig själv som en metallarbetare vid Meyers varv.
- Nu är det svårare att associera sig med en arbetsplats och då försöker man i stället satsa på sitt yrke. Man vill att ens yrkeskunskaper ska vara tillräckligt goda så att de också går att sälja åt andra.
Olika arbetsvillkor skapar agg mellan arbetstagarna
De som har otypiska jobb arbetar ofta sida vid sida med dem som har en traditionell anställning med personalförmåner och betalda semestrar.
- De med otypiska jobb känner att de inte riktigt är en del av personalen och att de inte räknas, även om de nog förväntas göra lika bra jobb som alla andra, säger Siltala.
Siltala målar upp en bild av att hela arbetsmarknaden i dag kan liknas vid en tysk fabrik. Ungefär hälften av arbetstagarna har fortfarande ett arbetsförhållande med alla förmåner, inklusive uppsägningsskydd. Sedan finns det hyrd arbetskraft, som visserligen oftast får riktiga löner, men som inte vet hur länge de får stanna.
Längst ner i näringskedjan finns olika underleverantörer och egenanställda.
- De fungerar som en buffert för företaget och får ta över riskerna. Händer det något överraskande på marknaden, så är det lätt att göra sig av med de här arbetstagarna.
De här olika skikten av varierande anställningsförhållanden skapar agg mellan arbetstagarna, menar Siltala. De som har tillsvidareanställningar känner sig hotade av de andra, som ofta vill ha deras jobb. Det bidrar till att de som egentligen har trygga anställningar jobbar övertid utan lön för att försöka försäkra sig om att kunna behålla sina jobb.
Bristen på trygga anställningar polariserar samhället
Juha Siltala argumenterar för att en tillsvidareanställning är höjdpunkten av erkännande i arbetslivet. Har man fått det här förtroendet så vill man visa att man är värd det, och då jobbar man hellre mera än mindre. Underförstått: För arbetsgivaren lönar det sig att anställa om man vill ha hängivna arbetstagare.
Det finns en uppfattning om att ungdomar gärna har korta projektanställningar för att kunna resa och ha tid för annat än jobb, men forskning visar att det här inte håller streck. Också ungdomar vill ha jobb och fasta inkomster.
- Om folk inte kan planera sina liv, skaffa familj och boende, så polariseras samhället, säger Siltala.
Det här kan få långtgående konsekvenser som att förtroendet för samhället brister, våldet ökar och livslängden förkortas.
Siltala tror ändå inte att den osäkra arbetsmarknaden kommer att leda till några politiska protester. Dagens stagnation i ekonomin strävar till att upprätthålla status quo för dem som redan är privilegierade. Tidigare kunde folk räkna med att få det bättre än sina föräldrar, men nu finns det en hel generation för vilka det inte alls är självklart längre.
Artikeln är en del av Svenska Yles satsning Ett tudelat Finland, som granskar skillnader i samhället. Vi tittar närmare på ämnesområdena hälsa, kostvanor, boende, utbildning, teknik, ekonomi och arbetsmarknad.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
