Katten Linus får hälsningar i Tongåvan
Sirpa och John Mannil är ett gästvänligt par som gärna bjuder hem vänner. De bor ett stenkast från Vörå centrum och är två av kommunens drygt 6 600 invånare.
Då man besöker dem kan man vara säker på att bli bjuden på allt möjligt gott. De är ivriga kockar båda två men arbetsfördelningen är klar: John bakar och lagar olika safter och sylter medan Sirpa lagar resten.
Sirpa har haft en egen restaurang i tolv år i Kauhajoki, så hon fixar till lite vad som helst.
John är barfota Vöråbo och paret bor i hans barndomshem. Sirpa är hemma från Kuru, som ligger mitt i Birkaland mitt emellan med Virdois, Tammerfors, Parkano och Ruovesi. Till Vörå kom hon för tio år sedan då hon träffade John. För fem år sedan firade de bröllop.
Sirpa är nöjd över sina arbetsår
Numera är paret fritidsforskare, som de själv uttrycker saken. Hon har utöver kockandet också jobbat som lärare i yrkesskola, arbetat med handikappade, varit med i olika EU-finansierade kvinnoprojekt, och också hunnit med att jobba som rådgivare för kooperativ.
- Jag har gjort allt möjligt som jag har velat göra under mitt liv och jag är jättenöjd att jag har vågat, berättar Sirpa.
Johns karriärstart som fyraåring
Johns yrkesval kom litet som av sig själv. Som fyraåring körde han lastbil första gången och två år senare var det dags att sätta sig bakom ratten på en buss. Han passade på att slinka in bakom ratten i bussen då hans pappa, som alltså var busschaufför, steg ut genom dörren.
- Bussen var full med folk och jag förstod inte alls varför dom alla började ropa när jag ville köra, skrattar John.
Han minns inte själv hurudant slut den första bussfärden fick. Men han minns bra hur den första lastbilsfärden slutade: han skulle svänga bilen på Vörå mejeris nyplanterade gräsmatta men där sjönk lastbilen i den mjuka marken.
Men sedan dess har det blivit en och annan arbetstimme med buss, lastbil och grävskopa och då det blev 50 år fullt slutade han köra.
Efter det grundade han en firma som håller på med försäljning och som mera har karaktären av en intressant hobby under pensionärsdagarna.
Tongåvan viktigare än Tv-nytt
Fredagskvällen är den enda dagen i veckan som Tv-nytt får vara på i tv:n utan ljud. Då lyssnar de på Tongåvan. De gillar den omväxlande och fina musiken men visst lyssnar de om de får hälsningar och själv medverkar de rätt ofta i programmet.
Hälsningarna skickas för det mesta som mejl från Vörådatorn då de hälsar till vänner eller släktingar. Antingen gratulationer eller tack-för-senast eller ibland till och med lite spexhälsningar till grannar.
John berättar att Linus Mannil en gång fick hälsningar via Tongåvan. Då ringde hans son och undrade vem denna Linus var.
- Det var din bror, katten i huset, som fick en hälsningar, minns John att han sa åt sin son.
John berättar att han inte brukar ha tur i lotterier men en gång då han skrev katten Linus namn på en lott så gick det vägen. Linus vann ett mjukisdjur.
John är pappa till tre barn. Den ena dottern bor i Stockholm, den andra i Esbo, och sonen bara en kilometer ifrån sin pappa i Vörå. Sirpas dotter bor också i Vörå och Sirpa är momma till Otso och Oona.
En stor tomt, åkrar så långt ögat når, grannens stora växthus och en stor gårdsbyggnad är vad man ser då man står på deras trappa. Alldeles intill trappan finns en brunn med en vacker överbyggnad.
- Ja där finns faktiskt en riktigt brunn där under, berättar John, och säger att många ju bygger sådana där bara som prydnad.
