Susanne Lindström: Blunda inte för trakasserier mot kvinnor i spel!

Sexuella trakasserier mot kvinnor i spel är ett verkligt problem. Ändå verkar det vara nästan omöjligt att föra en konstruktiv diskussion om det. Det resulterar alltid i en bagatellisering av de trakasserier många kvinnliga spelare regelbundet utsätts för. Diskussionen förvandlas hastigt till gräl och hatkampanjer mot den som fört saken på tal. Det här är på tapeten igen i och med att en kvinnlig spelare öppet berättat om hur hon blivit sexuellt trakasserad av en annan spelare i ett online virtual reality-spel.

Varför är kvinnor i spel - och framför allt sexismen och trakasserierna kvinnor i spel tvingas utstå - ett så känsligt ämne? Det väcker oerhört mycket ilska, främst bland dem som inte har utsatts för nättrakasserier av den kalibern själva. Det är rätt besynnerligt. Varför reagerar många män (ja, jag måste skriva ut det, för det är främst män som går bärsärkagång när trakasserier mot kvinnor i spel diskuteras) på ett så negativt sätt, i stället för att försöka se problemet ur de kvinnliga spelarnas perspektiv?

I många spelforum, inklusive Facebookgruppen Finlandssvenskar pratar spel är de trådar som på något sätt berört kvinnor i spel, sexism eller sexuella trakasserier i spel de mest kommenterade. Det här är helt klart ämnen som väcker känslor och de bör diskuteras.

Varje gång man tar upp det här problemet drunknar ändå de sakliga synpunkterna i en mängd avfärdande kommentarer om hur det bara är ett spel. Ta det inte så allvarligt, eller stick. Män får också skit. Sluta gnälla. Skaffa tjockare hud. Det är en del av jargongen. Alla män beter sig inte så. De här kommentarerna leder ingen vart. De tyder bara på en vägran att se problemet och jag kan inte för mitt liv begripa varför det är så?

Mer folkvett i onlinespelen

Det är självklart att alla män inte trakasserar sina kvinnliga medspelare. Jag har aldrig heller hört någon påstå det, men faktum är att det finns en hel del män som gör det. Och ofta är det just de här typerna som syns och hör mest. De är som den där påträngande typen på krogen som vägrar ta ett nej. Den typen har de flesta av oss säkert antingen råkat ut för eller sett någon annan råka ut för. Varför är det då så omöjligt att inse och erkänna att det här också sker i onlinespel och på olika spelforum?

Medan manliga spelare nog får höra en massa glåpord i onlinespel är jag säker på att det hat kvinnliga spelare får utstå är mer frekvent, mer utstuderat och på en helt annan nivå.

Susanne Lindström

Män får också skit på nätet. Det är sant, och det lyfts gärna fram när de kvinnliga spelarnas situation diskuteras. Många män berättar hur de blivit kallade bögar eller hur de ideligen får höra hur andra spelare knullat deras mammor och dylikt. Det är visserligen förargligt och fel. Men hur kan man likställa det med att bli förföljd, hotad och trakasserad? Med att sällan få spela en dag i fred utan att bli utpekad, stalkad och hånad på grund av sitt kön?

Jag vägrar acceptera att det är en del av den jargong man ska tåla. Onlinevärlden och verkligheten flyter samman allt mer och då skall nog allmänt folkvett gälla i onlinespel också.

Män får också skit - men på en annan nivå

Medan manliga spelare nog får höra en massa glåpord i onlinespel är jag säker på att det hat kvinnliga spelare får utstå är mer frekvent, mer utstuderat och på en helt annan nivå.

Någon skriker bög åt en manlig spelare i en onlinematch. Är det jämförbart med att någon stjäl bilder från en kvinnlig spelares Facebooksida, sprider dem på nätet och startar ett rykte om att hon är lesbisk, lätt på foten och söker sällskap, varpå kvinnan i fråga kan se fram emot pornografiska meddelanden och bilder i sin inbox på sitt spelkonto och på Facebook. Samt otaliga perversa förslag och annat elände i ett års tid.

Jag är ganska säker på att inte ett enda meddelande var av en kvinna som genuint sökte sällskap och därmed blev min blockeringslista ganska präktig under det året.

Vare sig man själv utsätts för sexuella trakasserier eller näthat och sexism i spel eller inte, så påverkas man av det. Det skapar en giftig atmosfär och misstänksamhet mot alla man möter online. Dessutom ger det spelvärlden ett riktigt grisigt rykte.

Susanne Lindström

Om man som kvinna lyfter fram något man själv upplevt för att visa att trakasserierna vi får utstå i spel är verkliga, brukar man få höra att man ska sluta gnälla och tycka synd om sig själv. Ungefär då brukar diskussionen ha gått åt fanders ändå och mynnat ut i en kamp mellan vi och dem.

Jag har ännu aldrig kommit så långt att man verkligen funderar på orsaken till trakasserierna och hatet mot kvinnliga spelare och vad man kunde göra för att förbättra situationen. Men jag tänker fortsätta försöka tills jag lyckas.

Hela spelvärlden får dåligt rykte

I mina ögon är det här ett gemensamt problem. Vare sig man själv utsätts för sexuella trakasserier eller näthat och sexism i spel eller inte, så påverkas man av det. Det skapar en giftig atmosfär och misstänksamhet mot alla man möter online. Dessutom ger det spelvärlden ett riktigt grisigt rykte.

Det finns också en hel del kvinnor som menar att de inte bryr sig om trakasserierna och näthatet de själva och andra utsätts för, utan väljer att ignorera det. Tidigare var jag kanske en av dem. Förr kändes det viktigare att visa sig vara stark och osårbar, men med tiden har jag börjat tänka om. Att blunda för problemet och bara tåla allt är som att tyst acceptera det som pågår. Även om man själv klarar av att bara ruska av sig allt och inte ta åt sig, betyder det inte att alla kan göra likadant.

Därför kan jag inte längre vara tyst. Riktig styrka visar man genom att våga säga ifrån och kräva en förändring. Det hoppas jag att fler spelare, både kvinnliga och manliga, börjar göra.