Rockpoliserna: Vad finns det för spelställen i din hemstad?

I september rapporterade Svenska Yle att det är svårt för små band att ordna spelningar i Åbo.

I vår Facebook-grupp “Rockpoliserna” diskuterade musikdiggare saken och problemet tycks också gälla på annat håll.

Vi skulle vilja veta hur läget är runt om i landet. Vad finns det för spelställen kvar och finns det ens ett behov av liveband? Berätta för oss vilka musikkrogar eller spelställen det finns i din hemstad eller by och vad för slags musik där spelas. Är det covers eller kängpunk? Hiphop eller indiepop? Och berätta om du är nöjd eller missnöjd med situationen.

Om du går ut i helgen kan du ju knäppa ett foto och skicka oss en bild på ditt favoritgigställe. Om du har en sådan där modern apparat som knäpper fotografier! Du kan maila till lasse.gronroos@yle.fi. Kanske vi gör julkort av bilderna?

Niklas Willstedt konstaterade att det är viktigt för nya band att få pröva sina vingar i en livesituation och inte bara träna i replokalen.
- Mycket beror ju också på om man på riktigt har bra material samt hur man låter live (något man egentligen bara kan träna genom att spela live). Visst ska man ju repa också men det är en stor skillnad på ljudet i en replokal och ljudet på en scen.

Joel Kronqvist var däremot skeptisk till de problem Rockföreningen vid Åbo Akademi målade upp.
- Visst, sen Klubi blev Gong är de kanske lite mer försiktiga. Punkklubben Rekisteri där det ordnades en del revs här om året. Men nog finns det ställen. Fick mera intrycket här att det inte riktigt finns kunskap om vart man kan vända sej. Och nån slags tro om att man ska få nåt serverat. När har band inte fått ordna spelningar själv? Rockföreningen gör ett fint och viktigt jobb. Däremot kanske inga superkännare av musikscenen i Åbo.

När har band inte fått ordna spelningar själv?

Henrik zu Castell-Rüdenhausen har stött på problem med att få gig.
- Nog är det lite samma grej i Helsingfors. Att få fredag eller lördag kräver nog att man redan är ett större band som drar annat folk också än bara egna kompisar.

Mette Karlman tyckte att läget är litet dåligt i Vasa, men bättre på annat håll i Österbotten.
- I Vasa börjar det bli lite få pubar/barer att spela på (där de betalar). Men i nejden överlag, Vasa, Jakobstad, Närpes, Kokkola kan man nog få helt bra med spelningar/år.

I Helsingfors har flera spelställen där små band kunnat spela gått i konkurs eller ändrat på sina regler så att banden t.ex. måste betala en mycket hög hyra eller s.k. “dryckespant” på upp till 2000€ för att få spela. Ifall publiken dricker tillräckligt mycket är allt frid och fröjd, men om gänget inte är törstigt får bandet sälja virveltrumman och betala åt baren för att de fick komma och spela. Att få kontakt med konsertarrangörerna är inte heller lätt. Ofta svarar de varken på mail eller telefon. Kanske för att det finns så många hugade band att de inte hinner svara?

Tomas Tornefjell skrev att det är hårda bud på Åland också.
- På Åland har många betalda spelningar gjorts om till sådana där betalningen består i en möjlighet att visa upp sig. Är man bra får man ett annat gig, där man får en chans att visa upp sig. Naturligtvis utan gage. Om det giget blir lyckat får man.......
Arrangörerna har naturligtvis ett stort ansvar. De ska inte ha en musikbudget som bygger på att banden spelar gratis eller för kaffepengar.

Är livemusik för skränigt?

Frågan uppstår ju om livemusik är “out”? Är det bandens, barernas eller konsumenternas fel? Alla parter vill ha fullt hus, men om det bara dyker upp tre kråkor och en hund på ett gig skyller baren på bandet.

“Var är er publik”? undrar krögaren med sur min när det inte är kö till ölkranen.

Egentligen borde ju musikerna fråga krögaren “Var är era kunder?” när det är tomt framför scenen.

För i en idealisk värld skulle folk väl oberoende gå till sina stamställen oavsett vem som står på scenen. Dessvärre är många ställen så sunkiga att publoiken helst kommer dit just före banden de vill se skall spela och så fort sista tonen ringat ut förflyttar de sig hastigt till en trevligare krog som inte har ljus i taket på toaletten eller hepatit i den överprissatta ölen.

Eller är det helt enkelt för jobbigt med skränig livemusik när man bara kan titta på talent-tävlingar på tv på låg volym från hemsoffan?

Kanske folk bara vill prata om musik men inte uppleva den för nära så det kan stänka basistsvett i drinken?

Niklas Willstedt efterlyser radioprogram som skulle spela demon och okända band och han förstår delvis barernas situation också.
- Sen förstår man konsertställen som ska sälja biljetter och det är heller inte det lättaste att göra med nya band, förhoppningen är att man sätter ihop ett paket där man hoppas att något av banden drar publik. Lepakkomies (H:fors) numer är uppbokat flera månader i förväg och det enda jag (tror) man enkelt kan få keikka till idag är typ Sir Oliver i Havshagen, de betalar dock helt ok och man kan lätt förhandla sig till fritt inträde men stället hjälper inte till alls utan allt måste fixas dit.
Minns vår första Lepakkomies-spelning hösten 2014 då vi blev bokade dit samma dag eller dagen före spelningen då ett annat band ställde in. Det var typ ingen på plats, ens för huvudartisten och alla band var tvungna att betala en del av mixarens lön.

Som sagt, dela med er av era erfarenheter. Berätta var du bor och vad det finns för spelställen där. Om det finns några överhuvudtaget. Och gå med i Svenska Yles Facebook-grupp “Rockpoliserna” där ordet är fritt om allt mellan himmel och jord som gäller rock och pop och spelningar.