Skogsägare fredar gärna - men vill inte ha skyddsstämpel

Skogsägare ser gärna att en del av deras skogar är fredade, i den bemärkelsen att de lämnas utanför det ekonomiska skogsbruket. Däremot ligger det inte i skogsägarnas uppenbara intressen att skogsmarker ska upptas i något fredningsregister, anser skogsägaren Tomas Teir i Sideby.

I början av november kom staten med en vädjan om att skogsägare ska skydda sin skog Finlands 100-årsjubileum till ära. För varje hektar skogsområde som en skogsägare fredar svarar Forststyrelsen med att skydda ett lika stort område.

- Personligen är jag emot att skydda och freda om det inte är frivilligt. I dag har alla skogsägare på sin mark områden som inte används i aktivt skogsbruk som i praktiken är fredade. Men att göra en offentlig fredning betyder att man avsäger sin bestämmanderätt över området till staten som fredar det här området, säger Tomas Teir.

Teir bedömer att det i dag finns många skogsområden som är fredade helt frivilligt. Det handlar om sådana skogar som ägs av dödsbon eller personer som bor utomlands. I och med att skogen inte används för aktivt skogsbruk är den så att säga fredad, i betydelsen lämnad i fred.

- I praktiken fredas redan ungefär tio procent av arealen då den inte används i aktivt skogsbruk.

Skyddsbestämmelser kan förändras

Teirs uppfattning om statlig fredning är att de skyddsbestämmelser man kommer överens om i början, förändras med tiden och blir strängare.

- Först är området fredat, kanske från dikning och kalavverkning. Efter en tid får man inte längre hugga ved där. Efter en tid får man inte jaga där. Ett skyddsområde som bevakas av staten har ägaren inte längre möjlighet att sköta enligt eget huvud.

Är det en ekonomisk fråga? Har skogsägare råd att freda?

-Jag är av den åsikten att skogsägarna har råd att freda, i betydelsen att inte använda sin mark. Jag har flera hektar skog där en del av skogsmarken är mossar, bergbunden mark eller små pottar in skogen. Dem lämnar jag orörda då de inte ger någon ekonomisk nytta, men jag vill heller inte att någon annan ska bestämma vad som görs med det här området.

Under flera års tid har staten fredat privat skog i Metso-programmet, men mot en viss ersättning. I det här fallet får skogsägarna ingen ersättning.

- Det kan vara en ekonomisk fråga för markägarna. Skogen är värdefull, säger Kari Hallantie på Forststyrelsen.

"Fin gåva till fosterlandet"

Kari Hallantie tror att de som väljer att göra en sådan donation till Finlands 100-årsjubileum, är sådana som redan har umgåtts med tanken på att freda delar av sin skog frivilligt.

När en fredning görs på privat mark är det Närings-, trafik- och miljöcentralen som förhandlar med markägarna om skyddsbestämmelserna. Närmast gäller det att skogsbruket upphör.

- Vanligtvis blir det så att man inte kan idka ekonomiskogsbruk, men man kan ha jakträtten kvar, säger Hallantie.

Kari Hallantie tycker att tanken med att ge fosterlandet en fredning i födelsedagsgåva är fin, även om Forststyrelsen i Österbotten inte har mycket ofredad skog kvar att skydda.

- Man har konstaterat att vår skogsnatur har vissa särdrag som är hotade. Det är brist på gamla skogar. Vissa arter som kräver en riktigt naturlig livsmiljö med rutten ved, gamla stammar och blandskog. Det är nog en fosterländsk gärning att freda sådana områden, säger Hallantie.

Alla skogsområden duger naturligtvis inte heller som fredningsområden.

- Nästan allt som är värt att skydda är redan skyddat, säger Kari Hallantie.