Nu kan ordförandekampen inom SDP börja
Socialdemokraterna väljer partiordförande för de följande tre åren i Lahtis i februari. Antti Rinnes besked på lördagen - det vill säga att han ställer sig till förfogande - lämnar fältet öppet för de presumtiva ordförandekandidaterna att de närmaste dagarna meddela om sina planer.
De har hittills legat mycket lågt.
Den inofficiella kronprinsen och hittills mest sannolika efterträdaren, gruppordföranden Antti Lindtman, måste nu stiga fram.
Lindtmans aktier ändå kanske dalade efter debaclet med talarlistorna inför riksdagens frågestund med regeringen. Lindtman har gruppens förtroende.
Får SDP en egen Lepomäki?
Riksdagsledamöterna Tytti Tuppurainen och Timo Harakka har varit lika förtegna som Lindtman, men måste nu också de ge sina besked.
Timo Harakka har ändå meddelat att han kan tänka sig att kandidera om någon annan också gör det.
I Samlingspartiet sparkade färska riksdagsledamoten Elina Lepomäki igång ordförandekampen som fällde Alexander Stubb. Det har inte skadat, utan snarare gynnat hennes karriär.
En som kunde göra en Lepomäki i SDP är Ville Skinnari, som likt Lepomäki sitter sin första period i riksdagen.
Svenskkunniga Ville Skinnari deltog för övrigt i de svenskspråkiga socialdemokraternas kongress för en tid sedan.
Missnöje trots medvind
Socialdemokraterna ligger just nu högt i opinionsmätningarna, och för en tid sedan visade en Yle-mätning att Antti Rinne har ett starkt stöd i partiets fullmäktige.
Ändå är många missnöjda, och vill byta ut Rinne, eller åtminstone ha en ordförandekamp. Samma Yle-mätning visar nämligen att två tredjedelar av fullmäktigeledamöterna vill ha en ordförandeomröstning vid partikongressen.
Missnöjet med Rinne handlar om honom som person, det framkommer också tydligt i Yles mätning av stämningarna i partifullmäktige.
Rinnekritikerna säger att han inte har de kvaliteter som krävs av en statsminister, och inte förmår förnya partiet enligt de krav den förändrade omgivningen ställer.
De säger också att han inte har den karisma som får väljarna att göra SDP till statsministerparti. För SDP ska vara det största partiet i riksdagsvalet 2019, givetvis.
Tre falanger i partiet
Partikongressen väljer alltså partiordförande för åren 2017-2020. Det är en lång tid som omfattar flera val, kommunalvalet tätt in på kongressen, presidentvalet 2018 och riksdags- och landskapsvalet 2019.
Möjligt är att valnederlag, eller dåliga opinionssiffror, framtvingar en extra kongress under den här treårsperioden. Men kan en person med partiledarambitioner snegla på sådant? Vem vet hur situationen utvecklas?
Just nu förefaller tre falanger råda inom SDP.
Antti Rinne är tillsvidare starkast. Den gamla fackbossen har säkert kvar många av de delegater som för två och ett halvt år sedan valde honom framför sittande ordföranden Jutta Urpilainen.
Men också Antti Lindtman har facklig bakgrund, och sägs, på gott och ont, ha stark uppbackning av centrala SDP-politikern Eero Heinäluoma.
En tredje falang igen skulle gärna se en Timo Harakka eller Tytti Tuppurainen på ordförandeposten.
Partisekreterarbyte sannolikt
Om Rinne fortsätter som partiordförande fokuseras det stora behovet av ändring på partisekreterarposten. Troligt är att partisekreterare Reijo Paananen snart tackar för sig, och partikongressen får välja ny.
Hittills finns det en kandidat, Hanna Kuntsi, som i dag jobbar på Servicefacket PAM.
Troligen dyker det upp fler namn. En som har nämnts i spekulationerna är tidigare minister- och talmansmedarbetaren Antton Rönnholm, som nu arbetar i Bryssel. En annan är Paavali Kukkonen, som nu arbetar på Sitra men tidigare har assisterat Antti Rinne.