Anrik fabriksmiljö på Brändö ska inte gå förlorad

Det har snart gått 90 år sedan Vasa tvålfabrik byggdes. Efter ägarbytet på 80-talet har fabriksbyggnaden inhyst bland annat konstnärer och företag i 30 år. - Jag inser att byggnaden troligtvis kommer att rivas men ännu finns det lite hopp, säger länskonstnären Jimmy Pulli.

Vasa tvålfabrik inledde sin verksamhet på Brändö sund-området år 1888. Efter att fabriksbyggnaderna i trä förstördes vid en brand 1927 uppfördes i stället den nuvarande tegelbyggnaden i två våningar.

De flesta är överens om att fabriksmiljön med Smulterö, Rahkola och tvålfabriken i är anrik med ett stort kulturhistoriskt värdefullt värde. Och att det måste hända något med området är alla rörande överens om.

Vasa stad har en plan för Brändö sund. I det föreslås att tvålfabriken rivs och att det på Brändös nordvästra spets byggs mellan 300 och 500 bostäder i flera nybyggen, bland annat ett tolvvåningshus. Planen skulle behandlas på stadsstyrelsens planeringssektions senaste möte men ärendet drogs bort från listan.

Förslaget har väckt starka känslor. Bland annat har en adress på nätet för tvålfabrikens bevarande skickats till Vasa stadsplanering. Den hade samlat närmare 400 namn.

Kombinera det kulturhistoriska med nya lösningar

På lördagen hölls ett möte om Brändö sunds framtid vid Academill i Vasa. Där samlades ett femtiotal personer som ville delta i diskussionen. Forskardoktorn Peter Ehrström berättade om områdets potential och möjligheter. För Ehrström är det viktigt att kombinera nybyggnation och det anrika kulturarvet; omvandla det gamla till något nytt.

- På det sättet skapas urbana platser. Tvålfabriken, Rahkola och Smulterö är delar av en triangel som hör ihop. Ett område som kan "brändas" tillsammans som plats. Även om utvecklingen av platsen sker stegvis måste man tänka på det som en helhet, säger Ehström som hoppas att man håller ett långsiktigt perspektiv.

- Vi vet att det är billigare att riva så mycket som möjligt av kulturarv för att bygga nytt. Men vi måste fundera på hur vi vill att Vasa ska se ut om 100 år. Vi ska sträva efter en kombinationen med ett arv och nya spännande lösningar. Som till exempel högklassigt och välplanerat boende. Men platsens äkthet ska synas i det nya. River man, i stället för att utveckla, så river man också en del av sin urbanitet.

Ehström säger att Brändö redan har sitt eget varumärke med en egen historia. Något som bör förvaltas rätt och vårdas.

- Vi har en stark identitet och lokal kultur med bland annat konst och och litteratur, en mustig lång och omväxlande historia, fritidsmöjligheter, högskolor, universitet och havet. Där finns också en namnflora. I Brändö finns bland annat Fabriksgatan och Wolffskavägen. De betyder någonting. De berättar något om platsens historia.

- Vi har flerhundraårig historia på de här platserna. En stor del av ljusen i Finland kom från tvålfabriken i Vasa. Vi har Rahkola med sin spade som var nationellt känd. Och förstås Smulterö med sin varvshistoria.

Något måste ge vika för att gå vidare

Päivi Korkelaakso, Vasa stads planläggningsdirektör, deltog också i mötet. Hon håller med om att de intressantaste platserna föds ur områden med kulturhistoriskt värde. Men att det inte är möjligt att bevara allt. Till exempel tvålfabriken som enligt stadens planer ska rivas. Den byggnaden som många, inte bara de nu som hyr in sig i fastigheten, skulle vilja bevara.

- Ibland måste man ge upp någonting för att skapa något nytt. Speciellt om byggnaderna inte är ändamålsenliga längre. Men flertalet av byggnader vid Rahkola kommer att bevaras och även så den gamla kontorsbyggnaden i trä.

- Av sju byggnader på Rahkolaområdet kommer fem stycken att bevaras, 3 000 kvadratmeter. Och även vi är måna om att bevara Brändös "bränd", säger Mikael Snellman, regiondirektör på Lemminkäinen, en av tre ägare på området.

Hopp för "tvålen" finns ännu

Länskonstnären Jimmy Pulli har en ateljé i tvålfabriken och har talat varmt för bevarandet av byggnaden. Han anser att det finns få utrymmen som erbjuder så goda möjligheter som tvålfabriken gör. Inte bara för konstnärer, utan också de småföretag och föreningar som hyr in sig i lokalerna.

- Byggnaden har fungerat som en språngbräda för många. Och det beror på att "tvålen" har haft en sådan låg tröskel, säger Pulli som länge hoppats att tvålfabriken skulle gå att räddas.

- Det är synd att det har gått så lång tid innan utvecklandet av området har tagit fart. Jag vill se att det ska bli ett florerande bostadsområde men hyser hopp om att det också skulle finnas utrymme för konst- kultur- förenings- och företagsverksamhet. Smäll inte bara dit en massa bostäder, utan bered plats för allt som skapar mening i människornas vardag, fortsätter Pulli.

Konstnären, forskaren och universitetsläraren Hannah Kaihovirta har alltid fascinerats av tvålfabriken och Rahkola.

- I mitt arbete som konstpedagog har jag jobbat mycket med Brändö och fabriksmiljön där. Och när jag har undervisat och gjort många projekt med barn är det så intressant hur vi har kunnat gräva oss igenom vår egen kulturhistoria. Det är så värdefullt med den här kulturmiljön, säger Kaihovirta.

Kan tvålfabriken räddas?

- Beslutet om tvålfabriken borde ha fattats för 30 år sedan. Det börjar tyvärr bli för sent nu men jag har en gnutta hopp av det kunde gå att vända skutan ännu. Jag vet att det skulle bli dyrt men hopp ska man alltid ha, säger Pulli.

Planen för Brändö sund och tvålfabrikens område ska behandlas på nytt vid planeringssektionens möte den 29 november.