Pilgrimsled lockar vandrare till Åbolands skärgård

Åbolands skärgård kunde locka tusentals natur- och kulturturister i form av vandrare längs pilgrimsleden St Olav Waterway. Eller åtminstone några vandrare till en början.

- Det största problemet med det här projektet är ivern, säger projektledaren Nina Söderlund. Folk har varit ivriga att vandra leden redan i vår, och har redan börjat öva. Jag kan ju inte säga åt dem att den är färdig först om tre år, att kom tillbaka då, utan alla är välkomna.

Målet är att skapa St Olav Waterway, en rutt på cirka 625 kilometer från Åbo, genom Åbolands skärgård och Kökar, via Åland till Hudiksvall. Man börjar med den service som finns, samordnar den, och bygger på med mer så småningom.

Det enades de 70-tal intresserade om, då de på lördagen träffades i Korpo för inledningsseminariet till pilgrimsvandringsleden St Olav Waterway.

Det som behöver göras är att samla och paketera den service som finns i form av alternativa rutter, matställen, övernattningsmöjligheter, båttransporter, samt att märka ut historiska platser och sevärdheter. Och marknadsföring.

- Jag tror att det här kommer att öka synligheten i hela skärgården, och det blir ett bättre nätverk mellan alla företagare, trodde Emanuel Jhutti från Backaro på Nötö efter seminariet. Nu erbjuder vi hela skärgården åt turisterna.

Allt fler vandrar på pilgrimsleder

Sedan 1980-talet har intresset för pilgrimsvandringar kraftigt ökat i Europa, särskilt till Santiago de Compostela i Spanien.

- År 1984 började den spanska prästen Elias Valiña måla gula pilar längs leden, skrev en enkel guidebok och såg till att det började forskas kring leden, och då ökade antalet vandrare snabbt., berättar Elisabeth Andersson från föreningen Pilgrimstid Sverige. Tre år senare utnämndes Caminon (leden) till den första av Europas kulturvägar. I fjol lockade den drygt 260 000 vandrare med pilgrimspass. Enligt den officiella statistiken gick 898 finländare leden år 2015.

Men också i Norden ökar antalet vandrare. I Norden vandrade man tidigare till S:t Olofs (Olav den heliges) grav i Nidaros, det vill säga Trondheim i dag. Den lättaste vägen till Trondheim gick naturligtvis över havet, men en sann pilgrim skulle vandra till fots, som Kristus till Golgata.

I Norden förbjöds pilgrimsfärder i samband med reformationen, och vandringarna till Trondheim var förbjudna i nästan 500 år, tills det i början av 2000-talet spontant började göras vandringar igen. Nu är rutterna till Trondheim också erkända europeiska pilgrimsleder. Vandringen har blivit den snabbast växande turismsektorn i norra Norge. Men ännu är det inte lika många som hittat till Trondheim som till Santiago de Compostela. År 2015 gick nio finländare till Trondheim.

Nidaros-Nagu-Novgorod blir en lång helgonled

Det som gör St Olav Waterway i Åbolands och Ålands skärgård unik är att den också går över vatten. Här är svalare än i Spanien, och det är inte lika trångt på vandringslederna och på övernattningsställena. Det här är saker man hoppas gör leden intressant för vandrare från hela Europa.

- Pilgrimsleden från Åbo binds sedan samman med andra leder som redan finns i Sverige och Norge, förklarar Aaro Söderlund, som är Finlands kontaktperson i det skandinaviska S:t Olavs nätverket. I förlängningen ska man kunna vandra hela vägen Novgorod (Holmgård)-Trondheim (Nidaros), samma väg som S:t Olof kom från 1000 år sedan. I början av 2017 inleds ett annat projekt för att skapa vandringsleden från Åbo österut.

Det kommer att finnas många alternativ, både att vandra, att rida, längs vägar eller stigar, med kanot, med segelbåt. Och man ska kunna ta sig fram olika rutter. Också Santiago de Compostela-rutten är egentligen åtta olika rutter man kan vandra. En viktig sak är att erbjuda olika alternativ både i fråga om rutter och servicenivå.

- En del vandrare vill ha det väldigt enkelt, medan andra njuter av mat och gästfrihet, förklarar Cina Kedvall från föreningen Pilgrimstid Sverige. Det är svårt att hitta en produkt för alla. En grupp tyska turister som vandrade helgonleden från Sverige till Trondheim tyckte det var alltför lyxigt.

De flesta som vandrar Camino är 30-60 år gamla, men många vandrar efter att de fyllt 80. Alla vandrare har inte religiösa motiv, utan många vandrar för att söka stillhet och ro. Så var det exempelvis för Korpobon Tom Fredriksson. Han har gjort många vandringar, men den till Santiago de Compostela var speciell.

- Det bästa är känslan. Känslan är speciell, att man är i rörelse. Människan är nog gjord för att röra på sig, anser Fredriksson.

- Det värsta med vandringarna är skoskav och myggor, sekunderar Kedvall.

- Och bland det värsta som finns är att komma fram, att det inte finnas något spännande kvar, säger Andersson. En del brukar gå långsammare och långsammare mot slutet.

Vandringsleden bli nog av, men vilken service ska finnas?

Några testvandringar har redan gjorts, och de fortsätter våren 2017. Helst skulle man redan innan sommaren slå fast var rutten eller rutterna genom västra Åboland ska gå. Det ska göras studieresor och det ordnas flera regionala träffar och seminarier.

På inspirationsseminariet diskuterade man i grupper om de konkreta behov och önskemål som vandrare kan ha, och hur företagen och lokalbefolkningen kan möta de önskemålen.

Maten borde vara lokalproducerad, och gärna enkel mat. Pilgrimsmåltider säljs på andra ställen för 5-10 euro, och där ingår drycker. Egentligen är det sådan mat som i dag erbjuds i Åboland.

Det borde finnas ett gemensamt bokningssystem, för förhandsbokning är mycket viktig. Det är viktigt både för företagare att veta när det kommer vandrare, men också för att kunna ge information om ändrade planer, om någon exempelvis har fått skoskav och vandrar långsammare eller till och med bestämmer sig för att avbryta.

Bed & breakfast eller tent & toast?

Ett förslag var att man kunde ha vandringsveckor då man speciellt lockar folk, hellre än att det kommer enstaka vandrare nu och då.

Å andra sidan kommer allt fler turister enskilt, utan någon grupp. Cyklister eller kanotister kan nöja sig med att sova i skogen, fastän alla inte vet var man får. Då kunde företagare kanske erbjuda något som är lite enklare än bed & breakfast, kanske tent & toast, där du får en tältplats eller ett enkelt tak över huvudet och ett enkelt morgonmål.

En samlande portal behöver inte erbjuda all service på en gång. Den kan utvecklas med tiden. Huvudsaken är att den är uppdaterad och att det inte blir överraskningar för vandraren att något ställe har stängt just då man kommer vandrande.

Man ska kunna boka andra tjänster. Det är bra med en grundrutt med ett grundpaket, men sedan kunde företagare erbjuda tilläggstjänster med båtresor till Nötö, Aspö och andra öar, med guidningar, upplevelser, massage. De tjänsterna behöver kanske inte ges året om, bara vandraren kan lita på att de uppgifter som finns på portalen faktiskt stämmer.

Man ska inte behöva vandra överallt. Kajaker, roddbåtar och cyklar kunde hyras på ett ställe och lämnas på nästa. Det fungerar redan nu på vissa ställen, men det måste göras tydligt var det gäller.

Nästa höst kommer man att göra testseglingar med storbåtar mellan Åboland, Kökar och Sottunga. Kyrkbåtar och allmogebåtar kanske passar enbart för grupper, men kunde testas.

Lokala smågrupper kunde samlas för att tillsammans lösa problem

- Det är jättebra att vi skapar ett samarbete, tycker Ida Wulff från Backaro på Nötö, att vi kan rekommendera varandra och andra företag och service.

Rutten kunde marknadsföras åt båda hållen, så att vandrare kommer österut med.

Det ska skapas ett vandringspass, som lockar vandrare att besöka kyrkor och andra intressanta platser. Men kyrkorna måste vara öppna. Man ska inte behöva jaga stämplar. Alla företagare som är med får ha en egen stämpel.

Ett officiellt pilgrimsmärke ska tas i bruk, och 2018 kan leden börja märkas ut. Då kunde man också sätta upp skyltar med till exempel hur många kilometer det är till nästa färja eller kanot, hur långt det är tills du nästa gång får fylla på din vattenflaska, och var du kan tvätta kläder.

Redan om två år kunde pilgrimsleden alltså vara i användning. Projektet pågår till 30.11.2019.

Vem var S:t Olof?

Olof (på norska Olav) Haraldsson var en framgångsrik viking i början av det förra millenniet. Han härjade i stora delar av Europa, innan han blev kristen, återvände till Norge och var kung där 1015-1028.

Efter stridigheter kördes han bort från Norge, men återvände från Novgorod 1030. Hans mannar kom med båtar genom den åboländska och åländska skärgården. De seglade, rodde, vandrade och drog båtarna över Sverige, men Olof dog i strider i Stiklestad utanför Nidaros den 29 juli 1030.

Efter att Olof stupat dröjde det inte länge förrän underverk skedde med dem som fått hans blod på sig, eller med personer som besökt hans grav. Han blev Nordens första helgon och hans reliker förvarades i domkyrkan Nidarosdomen i Trondheim.

Den helige Olof eller S:t Olof har gett namn bland annat åt S:t Olofs kyrka i Nagu och i Jomala, S:t Olofsklostret och S:t Olofsskolan i Åbo, staden Ulvsby, Olofsborg, S:t Olofs torn på Viborgs slott. Den 29 juli firades länge som Olofsmäss, i Nagu har man firat Olofsmarknad, och Olof har namnsdag den 29 juli.

Ett par hundra kyrkor med hans namn har grundats i de nordiska länderna och Olofskyrkor finns i bland annat London och Novgorod. Till och med i Konstantinopel har det funnits en kyrka helgad åt Olof, och i Jesu födelsekyrka i Betlehem finns den äldsta bevarade bilden av Olof.

Radio Vega Åboland

22:43

Det har gjorts en kort video om Åbolands vandringsled:

Artikeln är 21.11.2016 kl.11.00 korrigerad angående Jesu Födelsekyrka. Den är inte uppkallad efter S:t Olof.