Mercedes Bentso gör taburap: "Jag skrev mordfantasier i min dagbok när jag mådde som sämst"

Rapartisten Mercedes Bentso har upplevt drogmissbruk, utanförskap och våldsamma pojkvänner. Nu öser hon ur sina erfarenheter i provocerande texter som får mångas öronsnibbar att blossa. Men hon tänker aldrig mer tystna. Artikeln ingår i Yle Kulturs temahelhet om poesi.

År 1993 föddes Linda-Maria Roine - år 2011 föddes Mercedes Bentso. På nyårsdagen det året blev den då 17-åriga, gravt drogberoende, tysta tjejen svårt misshandlad. Gärningsmannen var hennes betydligt äldre, också missbrukande pojkvän.

Efteråt, när hon låg och hämtade sig och tvivlade på att hon skulle orka leva vidare, plingade det i telefonen. Det var rapartisten Pyhimys som skrev ett textmeddelande och undrade om hon skulle vara intresserad av ett samarbete. Han hade läst hennes texter på en rapworkshop och tyckte de var bra.

Och det kom att utgöra vändpunkten i Linda-Maria Roines liv, det var där som Mercedes Bentso började sin väg ut i världen.

Att få uttrycka sig är ingen självklarhet

Vi har stämt träff i centrala Helsingfors för att tala om vilken roll ord och texter haft för henne för att få grepp om sitt liv och sina upplevelser. Linda-Maria Roine kommer insvepande på kaféet direkt från ett musikvideomöte, och nu är hon hungrig. Det tar länge att äta upp bageln, för hon pratar mycket, oavbrutet och öppet.

Roine har en mångkulturell bakgrund, hon har bland annat romska rötter. Mer konkret finns rötterna i Östra centrum där hon växte upp med sin ensamförsörjande mamma.

För många är det en självklarhet att kunna säga vad man vill, uttrycka en åsikt, säga ifrån om det behövs. Men Linda-Maria Roine vet vad det innebär att inte ha den möjligheten, att inte kunna säga sin mening. Att inte ens ha ett människovärde.

- Jag lärde mig läsa och skriva när jag var fyra. Jag minns det inte själv, men man har berättat för mig att jag sagt att jag ville sticka in en kniv djupt in i mina inälvor för att det skulle sluta göra så ont, berättar hon.

Ångesten har varit hennes följeslagare sedan väldigt liten. Skrivandet har varit ett sätt att få ut den. Dagboken har fått ruva på många av hennes hemligheter.

Nosta mut lanteista baarijakkaralle
noilla käsilläs jotka kuuluu tappajalle
Koko keho sulaa kun kuvittelen niihin aseen
kuuman raudan kohtaan kylmän katsees
Sun silmiis ei voi hukkua koska ne on jäätyny
miten moni elämä sun syliis on päättyny?

Mercedes Bentso: Murhaaja

- Jag läste en dagbok från min barndom och blev överraskad över hur mörka historierna var. Jag måste ha varit kring fyra år gammal när jag för första gången blev förbjuden att berätta något vidare, tvungen att hålla en hemlighet. Att inte få ha en egen röst och säga min åsikt, det har funnits med mig hela tiden.

När hon gick i högstadiet blev hon mobbad, men ingen trodde henne när hon berättade om det. Hon hade svårt att koncentrera sig i skolan, men ingen hjälpte henne. Strunt i det då, tänkte hon.

Drogerna blev ett sammanhang

När Linda-Maria var 15 år hängde hon mycket på Revalsplatsen i Östra centrum. På grund av mobbningen och koncentrationssvårigheterna var skolan inte längre viktig för henne. En dag träffade hon en kille där, mitt på torget, en man som sade att hon var vacker. Hon inledde ett förhållande med mannen.Snart visade det sig att han använde droger, och han introducerade Linda-Maria till den världen.

Roine har i tidigare intervjuer berättat öppet om sitt liv som drogberoende. Men jag är mer intresserad av vad hon skriver.

Det är hårda ord hon skriver. Som till exempel i låten "Ei koskaan enää", aldrig mer. Fritt översatt rimmar hon så här:

Är det bara nonchalans eller medhjälp till mord
mannen fimpar sin cigg i pizzaasken på ett bord
du slocknade i sovrummet, en halva subutex
hon drar den i ådran
gravid i fjärde måna'n för fjärde gången
varför sku hon tänka på mig när hon int tänker ens på ungen (fri översättning)

hoiput sisään ja lyöt nyrkil seinään,
sun silmil kattoo joku joka mua enää ei nää,
kiroilet ja isket digiboksin lattiaan
paiskaat mua päin posliiniastian
kolmen päivän päästä lähet lusimaan
lausut ne hirveet sanat ja mua kuristat
mä olin ainoo syy miks sä tahdoit olla vapaana

tein sulle niin väärin että pystyt mut tappamaan.
tapat tai et tapa joudut kuitenkin vankilaan,
sinä vastaan vapaus mä olin sun panttina

Mercedes Bentso: Ei koskaan enää

I drogkretsarna bara visste hon att kvinnorna skulle tiga ifall de inte specifikt tillfrågades något.

- Jag märkte det på hur andra tjejer betedde sig, så jag lärde mig snabbt. Det hängde ett hot där i luften, ett outtalat hot. Jag var nertystad, och det var så det var. Det var inget jag ifrågasatte för jag hade varit det så länge jag kunde minnas.

Däremot skrev hon, hela tiden. Våldsamma fantasier och rent ut vad hon tyckte om många av de personer hon lärde känna.

Nu får det vara slut på att hålla käften

Hösten 2010 visade sig vara upptakten till en vändpunkt. Ungdomscentralen vid Helsingfors stad ordnade en rapskola för unga. Hon gick dit en gång i veckan, som en fast punkt i en annars kringflackande tillvaro. Men hon ville absolut inte rappa något. Och vägrade visa något av det hon skrivit. Hon vågade inte. Hon var samtidigt så pass drogberoende att livet annars också var svårt. Självkänslan fanns inte där.

Det var rapparen Pyhimys som ändå övertalade henne att visa texterna för honom, och efter övertalning gav hon med sig.

- Jag var tvärsäker på att han skulle hata det! Men så gillade han ändå vad han läste.

Roine trodde inte att det var sant att någon skulle kunna tycka att det hon skrivit var bra. Hon viftade bort det. Sådant fanns ju inte.

Så kom nyårsdagen 2011. Linda-Marias förhållande höll på att krackelera, hon kände att hon ville ut ur drogvärlden. Så blev hon grovt misshandlad av sin pojkvän. Han skulle in för att avtjäna ett fängelsestraff några dagar senare. Hon trodde att hon skulle dö.

Så hörde rapparen Pyhimys av sig och sade att han var intresserad av att samarbeta med Linda-Maria. Mercedes Bentso.

"Det är orättvist att jag har ett människovärde först nu som artist"

Den första singeln blev Personal Raineri. Ett väldigt tvärt kast från att ha vant sig vid ett liv utan åsiktsyttringar. Nu börjar hon ta igen den tiden med råge.

naisen tehtävä on mennä vikisee kertsi mikkiin
tai imee itikses Mertsin dikkii

Mercedes Bentso: Personal Raineri

- När jag ändå hade bestämt mig för att göra det tänkte jag, fan ändå. Nu är det slut på att vara tyst. Jag tror inte på slumpen, jag tror att saker och ting händer av en orsak. Jag tror det var meningen att det här skulle hända. Och sedan dess vill jag inte längre vara tyst. Nu har jag den här rösten och plattformen, och jag kan säga saker och folk lyssnar. Det är helt otroligt.

-Jag vill berätta om sådana människoöden som jag träffat på, saker som hänt mig. Jag vill hela tiden påminna om att det är orättvist att jag tillskrivs ett människovärde först nu när jag är artist och folk känner till mig, när jag gör musik.

Det första albumet kommer ut 1.1.2017 – exakt sex år sedan dagen D, den första drogfria. Albumet ska heta Ei koskaan enää, Aldrig mer, också delvis för att processen med hela skivan varit så jobbig och utdragen.

- Det är många som inte har gjort sitt jobb som de borde ha. Mitt andra album jobbar jag redan på i Sverige, det är mycket mer professionellt.

Allt var sagt om Östra centrum

Den första skivan är en uppgörelse med det förflutna, med drogerna, med det hon sett och upplevt i Östra centrum. Det är inget vackert eller nostalgiskt över det.

mä en uskalla mennä tänään Talskille
mitä tapahtu vuonna kasikolme
yhdestä haavasta minä tapan miehen
jo yhdestä naarmusta nuorukaisen
sinä päivänä kun astut mun tielle
mä kostan niiden puolestaa sen kaiken
jos sä kysyt mistä tää biisi kertoo
en voi vastata, tai oon vasikka
voin vaan sanoa että on velkoi
joita ei voi maksaa rahalla
niitä peritään samalla ku kirkos sanotaan
älä kosta pahaa pahalla

Mercedes Bentso: Verikosto

- Jag har alltid antecknat, när jag mådde som allra sämst har jag skrivit ner mordfantasier i mina dagböcker. Det har varit min ventil.

Att bli klar med den första skivan var en märklig upplevelse. Först trodde Linda-Maria att hon kanske inte har något mer att säga. Var det allt?

-Det visade sig att det bara var jag som var färdig med Östra centrum, med det kapitlet av mitt liv, med skivan som fungerat som terapi för mig. Sedan kunde jag skriva om andra saker.

Skivan som är under arbete handlar om teman som uppgörelse med sin bakgrund, med destruktiva delar av romkulturen,och att vara ihop med en som sitter i fängelse.

-Jag börjar skriva något, och texten tar mig med sig. Jag planerar att skriva om ett parförhållande men det slutar i en låttext om mental ohälsa.

En av hennes nyaste låtar handlar om hur en döende knarkare ligger på ett golv, och hon trycker örat mot hans hjärta och lyssnar på de avtagande hjärtljuden.

- Det kunde ha varit jag som legat där och dött.. Om jag hade dött hade absolut ingen brytt sig. Många skulle ha tyckt att det är bra! Jag har hört ambulanspersonal säga att det är synd att det var en knarkare de räddade livet på. Som om inte just den personen hade haft en lika stor rätt att överleva som en med en så kallad bättre framtid.

Tabun är till för att brytas

En annan låt kom till när Roine hörde om ett fall i England för några år sen, när fem unga kvinnor försvann spårlöst och sedan hittades mördade. Det ledde till massiv panik och upprörda föräldrar krävde högljutt att deras döttrar skulle beskyddas, att deras barn inte gick säkra på stadens gator så länge en massmördare gick lös bland dem.

Så visade det sig att det var drogberoende prostituerade som mördats. Då skakade folk ifrån sig hela saken, sa, jamen då så, det gäller ju inte våra flickor! Vilken tur.

- Några sade till och med att det är bra att nån städar upp sånt patrask från våra gator. De fråntogs sitt människovärde i en handvändning.

Det vill hon skriva om, vara en röst för dem som inte har någon själv, säger hon.

Tänään voi kaiken päättää
kunhan malttaa irti päästää
näitä palasii lattialta kerään
ei koskaan enää

Mercedes Bentso: Ei koskaan enää

- För jag minns så bra hur det var att ha det så. Och det finns inget jag inte talar om, det finns så många tabuer som jag tänker bryta.

Hon ser stint på mig med sina gröna ögon.

- Jag gör taburap, och inget kan få tyst på mig nu.

Artikeln är en del av Svenska Yles poesiserie. Andra artiklar i serien:

Poesin är ett öppet sår och nonsenstrallande
Jakobstadspoet fick stort svenskt lyrikpris - läs intervjun med Catharina Gripenberg
Poesi enligt tre unga vasaelever
Poesi för de yngre i skolan: Hur coolt är det att skriva dikter?
Den finlandssvenska dikten är viktig men läses av ganska få