Fredric Portin: "Vad är det egentligen för poäng med att leva som elitidrottare?"
"Vad är det egentligen för poäng med att leva som elitidrottare?" Den frågan ställde sig orienteraren Fredric Portin efter VM-besvikelsen när han fick problem med både motivationen att träna och att tävla. I ett färskt blogginlägg berättar 26-åringen om hur vägen tillbaka gick via de österbottniska skogarna.
Paimion Rasti-orienteraren Portin inleder sitt blogginlägg på webbplatsen www.vjsport.fi med att citera en melankolisk textrad ur en poplåt av det finska bandet "Kolmas Nainen" där tematiken kretsar kring att ge upp.
Att kasta in handduken.
Texten Portin författat föddes ur den besvikelse som uppstod efter senaste VM där hans resultat inte motsvarade hans egna förväntningar. Det uppstod en tomhet efteråt som gjorde Portin osäker över sin framtid som elitidrottare.
– Det är en fråga som gnager inom mig, vad är det egentligen för poäng med att leva som elitidrottare? Skulle beslutet bara handla om mig själv skulle frågan vara enkel, men idag hör också min fru och vår tvååriga dotter till ekvationen, belyser Portin i sitt ärliga blogginlägg.
Portin betonar hur mycket en landslagsidrottare tvingas vara på resande fot och rent ekonomiskt upplever han också att han inte bidrar till familjen på det sätt han själv önskar.
Vidare skriver Portin om de besvikelser han tvingades brottas med efter de senaste VM-tävlingarna. Besvikelsen övergick i motivationsbrist och när suget att tävla eller ens träna inte fanns där avrundade Portin säsongen i förväg.
– Jag njöt inte av orienteringen och det märktes i verksamheten och i resultaten. Då var det bättre att låta ett ungt hungrigt löfte ta min plats vid världscupfinalerna, avslöjar Portin.
Det visade sig att botemedlet för problemen var tid för eftertanke, men den tiden var enligt Portin svår att hitta i korstrycket mellan studier, familjeliv och de vardagliga sysslorna. När han väl fann den tiden var det i de österbottniska skogarna.
Ute i terrängen fick Portin den tid och det perspektiv han behövde för att komma till insikt om det meningsfulla med att fortsätta idrotta på elitnivå. Han insåg även att idrotten och den framgång som man har i landslagsdressen betyder mycket för vanliga människor.
– Det är inte alltid man märker hur många människor som finns med och stöder en och följer med ens förehavanden i bakgrunden. Efter att ha flyttat tillbaka till Österbotten har många människor kommit fram till mig och berättat att det är viktigt för dem att jag är där med och kämpar, belyser Portin.
Portins blogginlägg avslutas med bekräftelsen om att han kommer att satsa vidare på orienteringskarriären vid sidan av studierna som en dag kommer att göra honom till modersmålslärare. Han konstaterar också att målet för nästa säsong mycket väl kan vara att uppehålla en viss nivå, istället för att utvecklas med stora kliv.
– För att orka fortsätta måste jag våga göra saker på det sätt jag själv anser vara bäst, och nu tror jag att jag kan hitta en gyllene medelväg som passar mig. För det första efterlyser jag snö till Österbotten, jag har nämligen anmält mig till Vasaloppet. Nog skall det bli något av detta ännu, avrundar Portin.