Fidel Castro är död
Kubas tidigare president och en av den socialistiska revolutionens mest kända ledare Fidel Castro är död. Nio sorgedagar har utlysts i öriket.
Castro dog klockan sju på fredag kväll. Fidel Castros bror, president Raúl Castro, gav beskedet i statlig tv.
Mannen som överlevde gerillakrig och otaliga mordförsök fick ge vika för ålderns krav. Han blev 90 år.
För många var mannen med det ikoniska skägget och cigarren en symbol för frihet, social rättvisa och en påminnelse om att det går att hålla stånd mot till synes omöjliga odds, förkroppsligat genom Kubas motstånd mot USA genom decennierna. För andra var och är han ännu urbilden av en latinamerikansk diktator med storhetsvansinne och idéer förankrade i en ideologi som tiden har sprungit från – kommunismen.
Redan 2006 spekulerades det i att Castros tid var slut när han på grund av komplikationer med hälsan, efter årtionden av styre, tog ett steg tillbaka och överlät delar av ansvaret till sin bror Raúl Castro. Många befarade, medan andra hoppades, att det var ett tecken på att Castros ålder började ta ut sin rätt. Så blev det inte, och den levnadsstarka kubanen fick ännu fira sin 90-årsdag med bland annat en 90 meter lång cigarr.
Föddes i en förmögen familj
Fidel Castro föddes den 13 augusti 1926 i en förmögen familj. Han var den tredje av sex barn. Han far, Angel Castro var en sockerplantageägare från Galicien i Spanien, som gift sig med sin exfrus hushållerska, Fidels mor.
Castro var en begåvad student, men intresserade sig mera för sport än för studier, och var en duktig baseballspelare under sina år vid diverse jesuitskolor. Slutligen skaffade han sig ändå en juristutbildning vid universitetet i Havanna. Under studietiden var han inblandad i diverse revolutionära episoder, bland annat i ett försök att avsätta Dominikanska republikens ledare Rafael Trujillo och som deltagare i kravallerna i Colombia efter att landets ledare Jorge E. Gaitán mördats.
Castro engagerade sig snart i ett politiskt parti som ville öka den sociala rättvisan och göra slut på korruptionen i Kuba, men hans försök till en fredlig politisk karriär kom på skam när general Juan Batista tog över landets styre med militärmakt och upplöste möjligheten till demokratiska val.
Castro organiserade ett anfall mot militärbarackerna i Moncada 1953, men det hela blev ett fiasko. Efter en fängelsevistelse tog han sig till Mexiko där han bland annat blev vän med en ung man vid namn Ernesto Guevara de la Serna, senare känd för omvärlden som Che Guevara.
Störtade Batista
År 1956 hade Castro åter samlat en grupp lojala personer runt sig, och återvände till Kuba för att störta Batista. Men även denna gång misslyckades kuppen, och de som överlevde flydde upp i bergen. De följande åren förde Castro och hans anhängare ett gerillakrig mot Batistas styre, och lyckades slutligen störta det 1959.
Under tiden efter maktövertagandet avlägsnade Castros administration Batistanhängare med våld, och ersatte dem med människor som var lojala med Castro - många med kommunistiska sympatier. Tidningar som ifrågasatte Castros handlingar tystades. Castro predikade sina idéer om social rättvisa för folket och tog allt oftare intryck av kommunistiska ideal.
Fidel Castro blev ett hushållsnamn för många aspirerande revolutionärer, och han var angelägen om att bibehålla sitt varumärke och att fortsätta revolutionen med stort R, in i det sista.
USA misslyckades med invasion på ön - Sovjetunionen fick placera ut kärnvapenmissiler
För USA var de socialistiskt inspirerade revolutionärerna ett synnerligen stort problem, eftersom de betraktade syd- och centralamerikanska områden som del av den amerikanska intressesfären.
För ett land som hade som vana att destabilisera och omforma länders politiska liv efter behov, utgjorde Kuba och Castros inflytande ett hinder för USA, inte minst på grund av Kubas nära relation till Sovjetunionen. Ett misslyckat invasionsförsök iscensatt av USA 1961 stärkte folks bild av Castros som hjälten som stod emot den kapitalistiska, antirevolutionära imperialistjätten.
I intervjuer med Castro (de få han någonsin gav) var den grånande revolutionären märkbart stolt över att vara målet för den amerikanska underrättelsetjänsten CIA:s många försök att sätta honom ur spel. De 638 fantasifulla lönnmordsförsöken som Castro överlevde inkluderade mycket sådant som skulle göra sig väl i en spionroman eller film.
Castros obändiga vilja att sätta Kuba på kartan och att främja revolutionens frammarsch lede till att han involverade landet i internationella konflikter, med varierad framgång. Sitt största intryck på omvärlden gjorde Castro under ett av det kalla krigets intensivaste år 1962, när han i ett försök att hindra USA från att invadera Kuba, inbjöd Amerikas ärkefiende Sovjetunionen att installera kärnvapenmissiler på ön. Under 13 dagar stod världen så nära randen till ett kärnvapenkrig som det någonsin gjort.
Kubanernas personliga frihet kringskars - många flydde med båt till Florida
Den kubanska missilkrisen visade en sida av Castro som skulle bli allt mer dominerande i bilden av honom – en ledare som inte tolererade intrång på Kubas - och därmed Castros - suveränitet, vare sig utifrån eller inifrån, och som tänkte försvara den till varje pris.
Medan landet gjorde framsteg på vissa fronter, blev den personliga friheten för de flesta kubaner allt mer kringskuren och många av Castros landsmän flydde landet båtvägen till Florida i USA. Under en incident 1980 erbjöd Castro släktingar till exilkubaner att lämna ön. Castro passade samtidigt på att deportera mentalt sjuka och kriminella med samma fartyg.
Sovjetunionens fall under 1990-talet och de allt strängare ekonomiska sanktionerna tvingade Castro till nya strategier, och han knöt närmare band till många latinamerikanska länder, bland annat Venezuela som delade Castros tankar på en vänsterideologisk revolution.
Raúl Castro följer sin broders linje - men satsar på avspänning och större öppenhet
Raúl Castro har i mångt och mycket fortsatt på sin brors strängt kontrollerande strategi, men relationerna bland annat till USA har ändå förbättrats. År 2015 återupptog USA och Kuba sina diplomatiska relationer samtidigt som handelsembargot förblev i kraft. Små steg har ändå tagits för att normalisera läget. Det har bland annat blivit lättare för amerikaner att resa till Kuba.
Samtidigt påpekar många exilkubaner och humanitära organisationer att förtrycket fortsätter i bakgrunden. Religion och religiösa rörelser är synnerligen utsatta, även om påven fått besöka Kuba där han träffade Fidel Castro. År 2014 förbjöd Raúl Castro musikstilen reaggeton eftersom den "uppmuntrade till osedligt beteende".
Kuba har även klassats som en av de sämsta i världen när det gäller kommunikationsfrihet, det vill säga tillgång till fria nätverk som inte kontrolleras av staten. Anslutningarna är få och dyra, och övervakas strängt av de kubanska myndigheterna.
För många kommer Fidel Castro att förbli en symbol för social kamp på vänsterkanten. Andra kommer att minnas honom som en hänsynslös diktator som förtryckte sitt eget folk medan han predikade rättvisa för omvärlden. Han gjorde intryck på många tänkare, politiker, konstnärer och vänsteranhängare och formade världen runt sig.
Arvet efter Fidel kommer att genomsyra samhället i många år efter hans bortgång.
Fidel Castro visade sig i april 2016 då han besökte en skola i Havanna:
' /%3E%3C/svg%3E)
