Hon oroar sig för cancervården på Vasa centralsjukhus

Om cancerkirurgin försvinner från Vasa centralsjukhus är det troligt att den övriga cancervården också gör det. Det tror Carina Smeds, sekretarare på hjärtövervakningen och tillika cancerpatient.

Carina Smeds diagnostiserades med bröstcancer i maj 2015.

Hon lever nära sjukdomar och dystra diagnoser dagligen, eftersom hon är anställd på Vasa centralsjukhus.

- Men nog kom det ju ändå som ett slag i ansiktet. Jag var på min allra första mammografi och det var bingo direkt, säger Smeds.

Cellgifter och strålbehandling

En månad efter diagnosen opererades hon. Efter operationen blir man patient på onkologiska enheten.

- I mitt fall blev det både cellgifter och strålbehandling.

Strålbehandlingen gavs fem dagar i veckan i fem veckors tid. Smeds bor i Vörå.

- Då står man som ett skolbarn och väntar på taxin som ska ta en till sjukhuset. Hela dagen går åt till behandlingarna.

Smeds har varit tillbaka på sitt jobb sen februari. Just nu väntar hon på sina återbesök.

- Det känns tryggt att jag får göra dem i Vasa.

Kirurgin under lupp

Cancerkirurgin på Vasa centralsjukhus går inte säker. I social- och hälsovårdsministeriets rapport från september skriver rapportens författare att den krävande kirurgin bör koncentreras till de fem universitetssjukhusen och till de centralsjukhus som har omfattande jourberedskap.

Nu pratar vi alltså om kirurgin. Men Smeds ser en fara i att den övriga cancervården, till exempel strålbehandlingen, också försvinner.

- Jag är nog rädd för det. Jag kan ta mig själv som exempel. Tumören som togs bort i operationen fördes ner till patologiska där man strax gjorde en bedömning. De patologiska undersökningarna blir säkert färre om kirurgin försvinner.

Om kirurgin försvinner påverkas alltså mycket annat på sjukhuset.

- Jag själv är ju sekreterare och sekreterarjobben blir säkert färre, nämner Smeds som ett ytterligare exempel.

Orolig personal

Den pågående jourreformen och hotet som hänger över Vasa centralsjukhus inverkar givetvis på stämningen på sjukhuset. Oron är påtaglig, inte minst bland dem som inte har en fast tjänst.

- Jag har fast tjänst men alla som har tidsbundna avtal är ju väldigt oroliga. Vad ska det bli av sjukhuset?

Lek med tanken att all cancervård skulle ges i Seinäjoki. Hur hade det varit att göra allt där?

- Tungt. Vägen hade blivit längre, bara 20 kilometer, men ändå. Och när man får cellgifterna mår man så dåligt att man nog vill prata sitt modersmål, säger Smeds.

Smeds säger att hon troligtvis klarat av det, eftersom hon är tvåspråkig. Men hon ser en fara för de enspråkigt svenska patienterna.

Lägg då till erfarenheten. Vasa centralsjukhus har en lång historia av cancervård och strålbehandling. På Seinäjoki centralsjukhus ges i dag ingen strålbehandling.

- När jag varit på onkologiska i Vasa har jag sett patienter från Seinäjoki där, säger Smeds.

Centralisering ska garantera god kvalitet

Rapporten från ministeriet motiverar centraliseringen av operationer med patientsäkerhet och god kvalitet på vården. När läkarna utför tillräckligt många operationer upprätthåller de sin yrkeskunskap.

Vad tycker du om den här motiveringen?

- Klart att en viss mängd gör att du upprätthåller din kompetens. Men kompetensen upprätthålls nog också med den mängd patienter vi har här, säger Smeds.

Centraliseringen kanske inte blir av

Nu ska en grupp på tre personer göra en närmare utredning av den påtänkta centraliseringen av cancerkirurgin. En av dessa personer är Vasa centralsjukhus överläkare för den kirurgiska kliniken, professor Mikael Victorzon.

En motsvarande utredning ska också göras inom övriga specialiteter där verksamheten enligt planerna ska centraliseras.

Rapporten från ministeriet väckte en stor oro för vad som blir kvar på de sjukhus som inte har en omfattande jour.

- Nu har man kanske förstått att man inte kan gå så långt och vill därför göra en noggrannare utredning, säger Victorzon.

De två andra i gruppen är urolog Niilo Hendolin på centralsjukhuset i St. Michel och Reijo Haapiainen, chefsöverläkare på HUCS. Haapiainen är en av författarna till rapporten som föreslår en centralisering.

Carina Smeds hoppas att utredningen ska komma med ett glädjande besked.

- Den ger ett litet hopp. För mig som patient, andra patienter och personalen.

Är paragraf 50 räddningen?

Sen rapporten gavs ut har regeringen backat lite med tillägget av paragraf 50.

Enligt paragraf 50 i förslaget till ändring av hälsovårdslagen ska specialupptagningsområdena ha rätt att besluta att ett centralsjukhus i deras område har en så omfattande och mångsidig jour som tillgängligheten, avstånden och de språkliga rättigheterna förutsätter.

Med andra ord får centralsjukhusen komma överens med "sitt" universitetssjukhus om omfattningen på verksamheten.

För Vasa centralsjukhus del är det universitetssjukhuset i Åbo man ska förhandla med.

Hans Frantz (SFP), ordförande för Vasa sjukvårdsdistrikts styrelse, välkomnar att man inom specialupptagningsområdet till viss mån får bestämma om sjukhusens verksamhet.

- Men faktum kvarstår. När man sen har slagit fast att det är tolv sjukhus som får omfattande jour kommer all utveckling att koncentreras till dessa sjukhus. Och nu är Vasa inte bland dessa tolv, säger Frantz.