Gatuskyltar på åtta språk i Vilnius - den polska väcker mer negativa känslor än den isländska

I Litauens huvudstad har staden hängt upp tvåspråkiga gatuskyltar på flera ställen. Det här har väckt debatt eftersom många litauer värnar om att landet ska vara ett enspråkigt land, åtminstone i officiella sammanhang. De nya skyltarna är alla på olika språk, på det språk vars historia, land eller kultur har gett gatan dess namn.

Vokiečių gatvė är Vilnius gamla stads finaste boulevard. På den livliga gatan finns allt från dyra modeaffärer, trendiga caféer och ett aktivt nattliv. En Hesburger bryter den annars så eleganta stämningen.

På svenska skulle gatan heta Tyska gatan, det är det Vokiečių gatvė betyder. Nu har gatan fått en ny gatuskylt under den litauiska. Deutsche Straße, står det.

Också sju andra gator i Vilnius har fått en extra gatuskylt på respektive språk.

Bland dem; Rusų gatvė, Русская улица, Ryska gatan. Islandijos gatvė, Íslandsstræti. Žydų gatvė, ברחוב היהודים (hebreiska), יידישע גאַס (jiddisch), Judiska gatan.

Både hebreiska och jiddisch använder det hebreiska alfabetet.

Gatuskyltarna kan vara olagliga

De här gatuskyltarna har väckt debatt i Litauen, där lagen kräver att all officiell skyltning ska vara bara på landets enda officiella språk, litauiska.

- Skyltarna har väckt en viss debatt, men jag skulle säga att jag snarare är överraskad över det positiva mottagandet, säger Remigijus Šimašius, som är både initiativtagare och liberal borgmästare i huvudstaden.

Den mest allvarliga kritiken har kommit från regeringens representant i Vilnius stad. Det är den person som bland annat har som uppgift att övervaka att lagen om officiell skyltning följs. Men det är kritik borgmästaren lite överlägset viftar bort eftersom han definierar gatuskyltarna som konstverk.

Den finländska modellen uppfattas som ett hot

Šimašius tonar dock ner kritiken mer än lovligt. En bekant i Vilnius berättar att i synnerhet den polska skylten väckte en lång och emotionell debatt där motståndarna varnade för att polackerna nu börjar kräva tvåspråkiga skyltar på samma sätt som det finns svenska gatuskyltar i Finland.

Den polska minoriteten i Vilnius utgör nästan 20 procent av invånarna. På landsbygden i distriktet Vilnius är över hälften av befolkningen polsk.

Många litauer upplever att polackerna inte har försökt integrera sig i det litauiska samhället och det finns ingen anledning att gå dem tillmötes.

Kestutis Girnius, Vilnius universitet

I synnerhet bland Vilnius äldre befolkning är skepsisen mot polackerna stor. Det handlar om konservativa väljare som inte skulle kunna tänka sig att rösta på Šimašius parti Liberala rörelsen.

- Många litauer upplever att polackerna inte har försökt integrera sig i det litauiska samhället och därför finns det ingen anledning att gå dem tillmötes, säger Kestutis Girnius, expert på politisk teori och nationalism vid Institutionen för internationella relationer och statskunskap vid Vilnius universitet.

Enligt Girnius är enstaka symboliska gatuskyltar ännu okej, men risken att tvåspråkiga skyltar blir rådande kutym oroar många.

- Med ryska skyltar är det ännu värre, menar Girnius, i synnerhet om de skrivs med kyrilliska bokstäver. Ryssland ses fortfarande som en förtryckare och ett potentiellt hot.

På motsatt sätt har den isländska skylten inte provocerat någon. Island har fått en egen gata och skylt i Vilnius kärna eftersom landet var det första som erkände Litauens självständighet. Det skedde den 4 februari år 1991, ett halvt år före resten av västvärlden.

Inte heller tatarernas skylt på Totoriu gatve, Tatar soqaği, stör någon. Tatarerna kom till Litauen för över 600 år sedan och lever i dag kvar som Europas äldsta muslimska minoritet. De är färre än 2 800 personer.

"Litauen är lojalt med grannländerna i norr"

Enligt Girnius finns det också många litauer som ser gatuskyltarna som en säkerhetsfråga i ett större, baltiskt sammanhang.

Om Litauen, som bara har sju procent ryskspråkiga, tillåter tvåspråkiga gatuskyltar kan de ryskspråkiga i Estland och Lettland börja kräva detsamma. Där är ungefär en tredjedel av invånarna ryskspråkiga.

Bland yngre litauer har ändå de tvåspråkiga gatuskyltarna i Vilnius överlag blivit välkomnade. För dem är Polen och polackerna inget hot och många har både polska och ryska vänner. Ryssland skrämmer förvisso, men inte de ryssar som bor i Vilnius.

Ett annat kapitel i historien som litauerna så småningom börjar göra upp med är utrotningen av Vilnius 80 000 judar. Vid andra världskrigets början var nästan hälften av stadens invånare judar. Endast ett par tusen överlevde förintelsen.

Skylten på hebreiska och jiddisch i de kvarter i Gamla staden där tyskarna stängde in judarna i september år 1941 har inte väckt egentligen några protester alls.

- Det var en väldigt speciell känsla att vara med när skylten avtäcktes, säger Israels ambassadör i Vilnius, Amir Maimon. Gatuskylten är symbolisk, men landet har tagit ett jättesteg mot att erkänna sitt ansvar.

Vilnius - Jérusalem du Nord

Napoleon Bonaparte

Men ännu har Litauen långt att gå innan landet till fullo har accepterat att över 200 000 judar dödades av tyskar och litauer under förintelsen.

- Jag blir inbjuden till kommuner och skolor för att tala om judarna och vår historia här. Intresset är stort, säger Maimon, men regeringen har inte tagit några konkreta steg.

Jag frågar om inte förintelsen och den skamfulla smärtan har lett till att litauerna väljer att glömma att Vilnius genom seklerna har varit en av de viktigaste judiska städerna i världen. Napoleon kallade staden Jérusalem du Nord, "Jerusalem i norr".

Maimon är tyst en lång stund innan han svarar.

- Jag tror att du har rätt, ett sätt att hantera känslorna är att inte alls tala om förintelsen.

Men Maimon tror inte att det är det som är problemet i dag.

- Den unga generationen har inte talat om det förflutna helt enkelt för att de inte har vetat att ett stort judiskt samfund levde här sida vid sida med deras far- och morföräldrar.

Litauen har under de senaste 25 åren av självständighet försökt göra landet enspråkigt, trots att historien är brokig av folkslag och språk. I synnerhet Vilnius historia är full av olika folk som har både passerat och kommit för att stanna.

- Alla massgravar från förintelsen ligger långt ute i skogen. De är omärkta och jag jobbar hårt för att namnen på dem som blev avrättade ska sättas upp på minnestavlor, berättar Maimon. Men det är förstås bekvämare att glömma massgravarna där.

Nu jobbar Israels ambassad på att ta historien till städerna. Gatuskylten på jiddisch och hebreiska är bara en liten del av att levandegöra Vilnius historia för ungdomen.

Enligt borgmästaren Remigijus Šimašius handlar gatuskyltarna till syvende och sist inte om politik, utan om respekt och artighet.

- Före andra världskriget var det vanligt med gatuskyltar på tre språk, litauiska, hebreiska och polska. Genom historien har Vilnius haft goda relationer med många länder och idag har vi goda relationer med fler än någonsin förr.