Sverige, vad döljer du för oss?

Den finska öppenheten är större än den svenska när det gäller det dramatiska året 1991 då Sovjet kollapsade. Spotlight begärde ut lägesrapporterna från Utrikesdepartementet i Stockholm. Men delar av rapporterna är maskerade.

Gorbatjov till Koivisto: "Vi har föreslagit skilsmässa men balterna vill inte godkänna reglerna".
Sveriges ambassadör Knut Thyberg skriver en hemlig rapport till Stockholm om president Mauno Koivistos möte med sin sovjetiska kollega Michail Gorbatjov midsommaren 1991. Koivisto berättar i samma rapport att Estlands statsminister Edgar Savisaar sagt att "vi sitter mellan två dörrar som båda är stängda."

I augusti sker kuppförsöket i Moskva som under tre dagar får blodet att isa sig i det Europa som nyligen firat Berlinmurens fall och kalla krigets slut.

För Sverige var omvälvningen 1991 inte alls så dramatisk som för Finland. Sverige kunde lugnt studera de märkliga piruetterna och helomvändningen i Finland när Boris Jeltsins Ryssland plötsligt dök upp som en konkurrent till Sovjet.

- Den stora skillnaden mellan Sveriges och Finlands utrikespolitik är grannen i öster. Jag förstår att Sveriges ambassadör tyckte Finlands sätt att erkänna Baltikums självständighet var märkligt, säger statsvetaren Ilmar Metsalo som också läst ambassadens rapporter.

Finland kom på ett slugt sätt att passivt erkänna Baltikums frigörelse från Sovjet 1991 - regeringen konstaterade att Finland aldrig de jure erkänt Sovjets ockupation av Baltikum 1940.

Så här telegraferar Thyberg till UD: "Den snabba utvecklingen i den baltiska frågan, och i ett läge där det bara tycks vara fråga om dagar innan flertalet europeiska länder erkänner de baltiska staterna har det gällt att finna en formel som gör det möjligt för den finska ledningen att inte hamna på en alltför förödmjukande efterkälke. Därav den besynnerliga konstruktionen att Finland ju faktiskt redan erkänt dessa stater, en tes som i vart fall jag under mina närmare sju år i Finland aldrig hört knystas om."

Ambassadör Thyberg (90) bor numera på Drumsö i Helsingfors och blir smått förskräckt när han hör att hans diplomatiska rapporter har offentliggjorts.
- Mina källor var i allmänhet Martti Ahtisaari, en älskvärd och oerhört hjälpsam tjänsteman och Max Jakobson vars strålande intelligens och analysförmåga överträffade alla andras.

När Sverige förlorade Finland 1809 förlorade landet sina tänder. Sedan dess har Sverige varit en fredsälskande nation.

― Mauno Koivisto.

Ett år före kuppförsöket i Moskva 1991 hade Sverige genomfört en nästan lika chockartad kupp: Sverige sökte medlemskap i EG utan att först varsko Finland.

- Det var ett pinsamt olycksfall i arbetet inom den svenska regeringen, säger Thyberg idag.

Thyberg minns också en annan pinsam episod från 1991. Nya antenner hade satts upp på ambassadens tak i Helsingfors. Det ryktades att Sverige avlyssnade Finlands president och regering. I en intervju i Sveriges radio svarade Thyberg undvikande om spionerianklagelserna och fick därefter av den nyvalde statsministern Carl Bildt order att omedelbart bege sig till Koivisto och be om ursäkt.
- Jag åkte i ilfart från Tavastehus och i Slottet tog Koivisto och kanslichef Kalela emot mig. När de hörde mitt ärende skrattade de hjärtligt. Snacka om overkill, minnsThyberg.

Det var inte svensk avlyssning man brukade vara orolig för i den finska statsledningen.

Thyberg minns Paavo Väyrynen som den bäst pålästa av alla finska utrikesministrar.
- Han kunde verkligen sin dossier. Kalevi Sorsa kunde svara på en fråga "att om jag någonsin har vetat det där så har jag glömt det."

Mauno Koivistos mångomvittnade irritation mot Sverige anser Thyberg vara lite av en myt. En gång förklarade president Koivisto för Ingvar Carlsson: "Jag säger ju ibland saker". Och så var det med det.

Jag säger ju ibland saker.

― Mauno Koivisto om sin Sverige-relation

En annan gång skulle president Koivisto öppningstala på Svensk-finska handelskammaren i Stockholm. Det var meningen att skådespelerskan Birgitta Ulfsson skulle hålla en skämtsam inledning, men hon blev försenad så Mauno Koivisto höll ett improviserat lättsamt tal också, som blev mycket uppskattat.

Knut Thyberg fick reda på att Koivisto i själva verket för säkerhets skull hade skrivit också det "improviserade" talet i flera dagar och lärt sig det utantill. Det var bara en viktig rad som föll bort, berättade Koivisto för Thyberg efteråt på Finlands ambassad i Stockholm. En rad som eftervärlden härmed kan lägga till Mauno Koivistos samlade historiska aforismer:
"När Sverige förlorade Finland 1809 förlorade landet sina tänder. Sedan dess har Sverige varit en fredsälskande nation."