Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt
MGP

Uppfostrad på 50-talet: Man skulle inte ta för mycket plats

Från 2016
Uppdaterad 06.12.2016 08:48.
Åsa Kesti
Bildtext Vi var åtta syskon och pappa orkade kanske inte med det, berättar Åsa Kesti.
Bild: Yle

De första frysboxarna kom till Finland. OS gick av stapeln i Helsingfors. Mumintrollen gjorde succé och Åsa Kesti (född Glasberg) i Korsholm föddes. Förhållandena var spartanska, leksakerna få och familjen umgicks kring hushållsarbete. Uppfostran på 1950-talet var helt klart annorlunda än i dag.

Minstingen i en familj på åtta syskon, mamma och pappa visste sin plats. Det gällde att inte ta så stor plats. Tog man för mycket plats kunde måltiden sluta på trappan och då var det inte längre någon som skrattade.

- Jag hade en väldig respekt för min pappa, en väldig respekt. Det var han som bestämde i hemmet, hans ord var lag, säger Åsa Kesti.

Inte vara till besvär

Åsa beskriver sin mamma som sin bästa vän och personen som hon alltid kunde vända sig till. Mamman, som var 43 år då Åsa föddes, jobbade hemma på gården. Så gjorde också Åsas pappa. För pappan hade Åsa en stor aktning. Hon lärde sig tidigt att inte vara till besvär och hålla sig på sin egen kant.

- Vi var åtta syskon och pappa orkade kanske inte med det. På 40-talet hade vi haft krig, och inte hade de haft möjlighet då att bearbeta det som hänt med en terapeut, så de orkade helt enkelt inte, säger Åsa.

När barnen blev tillsagda lyssnade de, och det hände även att de blev luggade i håret eller nypta i öronen. Stryk var det inte tal om och Åsa kommer ihåg barndomen som bra.

Inga leksaker

Syskonen i familjen tog hand om varandra och det var också dem hon umgicks mest med, så många jämngamla vänner fanns det inte där familjen bodde. Leksaker fanns heller inte. De lekte butik med tomma mjöl- och kaffeförpackningar.

- Vi rutschade på plastbitar och säckar, pulkor fanns inte. Vi rullade in oss i gamla mattor som inte längre användes och rullade nedför backar, minns Åsa.

Kreativiteten bland barnen var stor och de fick använda sig av det som fanns; kottar, käppar och stenar. Någon gatubelysning fanns inte heller, den enda belysning utomhus kvällstid var skenet från husets trappa. Åsa skidade på ett par ärvda skidor runt huset för att utnyttja det lilla ljussken som fanns.

Röd lemonad och grisar

Familjen samlades och umgicks kring hushållsarbete. Pappan körde mattorna med häst och kärra till en sjö i närheten och där tvättade barnen dem.

- Konstigt nog fanns det alltid röd lemonad och grisar då vi tvättade mattorna, säger Åsa.

Också när de bärgade hö och tvättade sängkläder umgicks de. Det var en uppväxt då barnen fick lära sig mycket.

- Vi hade en stor gryta som mamma brukade koka lakan och vita kläder i. De skulle kokas i lut. Sedan skaffades en pulsator tvättmaskin, då blev det litet modernt, säger Åsa och skrattar.

Låt inte barnen välja för mycket

Som dagmamma har Åsa sett barnuppfostran på nära håll under flera årtionden.

- I dag har barnen största talan och det skiljer sig väldigt mycket från de första barnen som jag skötte för 30 år sedan, säger Åsa.

Vilka råd vill du ge de föräldrar som uppfostrar småbarn i dag?

- Fråga inte så mycket av barn som är små. De är för små för att kunna göra ett val. Ett barn som är under tre år behöver inga val, det blir för tungt för dem att tänka ut vad som är bäst.

Hur uppfostrades du? Var det viktigaste lydnad eller fick du göra vad du ville? Vad hände om du inte gjorde som föräldrarna sa? Berätta för oss om vad som gällde när du växte upp!

Svenska Yle samlar in berättelser om barnuppfostran under olika årtionden. Du kan vara anonym om du vill och alla berättelser behandlas konfidentiellt. Vi publicerar delar av dem på svenska.yle.fi och förbehåller oss rätten att redigera i texterna.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln