Långa köer utmanar ÅUCS telefonjour - sjukhuset strävar efter lösning
Samjouren i Åbo tar emot allt fler samtal och det märks. På veckoslutet kan du tvingas köa i en och en halv timme.
Tove Appelgren ringde samjouren på Åbo universitetscentralsjukhus i veckoslutet med en enkel fråga. Hon ville veta hur mycket hon fick höja på sin hjärtmedicindos.
- Antagligen var det min långvariga flunsa som gav mig rytmstörningar. Då ringde jag till samjourens samtalstjänst. Jag väntade och jag väntade. Till slut hade det faktiskt gått 49 minuter. Då bröt samtalet, säger Appelgren.
Appelgren vände sig till nödcentralen, men där kunde man inte ge råd i frågan. Medan hjärtklappningen fortsatte ringde Appelgren upp ett antal apotek i Åbo.
På det tredje försöket fick hon tag på någon som kunde hjälpa henne.
Samtalet tog tre minuter.
- Jag kände en stigande panik då jag inte visste vart jag skulle vända mig. När jag ringde det nummer som borde hjälpa mig så kommer jag inte fram på 50 minuter, och 112 kunde inte hjälpa trots sin goda vilja.
I värsta fall hade Appelgren tagit sig till samjouren på relativt kort tid eftersom hon bor i centrala Åbo.
- Men vad händer om man bor i till exempel Pargas? Då väntar man väl inte särskilt länge.
Rusning på veckoslutet
De senaste åren har antalet telefonsamtal till samjouren i Åbo vuxit markant. I fjol ökade antalet samtal i snitt från 120 till 200. På veckosluten kan det vara fråga om 400 samtal.
- Tyvärr så blir det oftast långa väntetider på helgerna. Man har räknat ut att det år 2015 snitt kunde ta upp till en och en halv timme före sjukskötaren hann svara eller ringa tillbaka, säger avdelningsskötare Jussi Reijonen.
Det växande antalet samtal till telefonrådgivningen är både utmanande och bra för sjukhuset. Det positiva är att de som ringer får tydligt besked om de ska ta sig till jouren. Utmaningen är att det kommer så mycket samtal att personalen inte alltid räcker till.
På helgerna bemannas telefonerna sammanlagt av sex skötare: två på morgonen, tre på kvällen och en på natten. Vid behov kan man försöka hitta ytterligare förstärkning från andra delar av akuten, men det är inte alltid så lätt.
- Om det är långa telefonköer så är det oftast långa köer på andra enheter också. Då är det svårt att ta personal därifrån, säger Reijonen.
Samjouren ska få mer personal, enligt ett nytt beslut från Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Samtidigt läggs nattjourerna och operationsverksamheten ner i Nystad och Loimaa under år 2017. Beslutet innebär att de enda nattjourerna i sjukvårdsdistriktet finns i Åbo och Salo.
Några skötare, hundratals samtal
Reijonen förstår att det kan bli obehagligt för klienter som vill veta vad som felas dem, men påminner att de som har det värst måste prioriteras.
- Om det är akut så ringer man 112. Om nödcentralen bedömer att det inte är livshotande så går det att vänta. Det är förstås inte trevligt om man mår illa, har huvudvärk, eller undrar över medicinerna.
Reijonen förklarar att det också är tungt för sjukskötarna som bemannar telefonerna.
- Sjukskötarna försöker alltid svara så snabbt som möjligt och ge den bästa vården som finns. När man inte hinner göra det så känns det inte bra. Det kan kännas tungt efter ett arbetspass där man tagit emot och dokumenterat långt över 100 samtal.
Strävar att förbättra sig
ÅUCS försöker upprätthålla en telefonrådgivning som består av två olika faser. Tanken är att man först når en kundrådgivare som bedömer vilket behov klienten har, och vid behov kopplar samtalet till sjukskötaren.
- Kundbetjäningen kan göras på 30 sekunder. Vi har inte möjligt att ha kundrådgivare dygnet runt än så länge, men vi strävar till det, säger Reijonen.
Sjukhuset söker för tillfället efter kundrådgivare med kunskaper i svenska och engelska.
Man diskuterar också ett möjligt samarbete med Åbolands sjukhus för att garantera och underlätta den svenskspråkiga telefonrådgivningen.
Reijonen påpekar att samjourens utveckling varit positiv på det stora hela.
- Det syns också i den feedback vi fått.
Alla som är osäkra ifall de behöver besöka samjouren i Åbo rekommenderas att först kontakta den egna hälsovårdscentralen eller jourens telefonrådgivning.