Här är kandidaterna för Runebergspriset 2017

Ur sammanlagt 250 böcker har urvalsjuryn för det tvåspråkiga och genreöverskridande Runebergspriset vaskat fram sju romaner och en diktsamling. Bland de åtta kandidaterna finns två finlandssvenska romaner.

Peter Sandströms Laudatur, som också var nominerad för Finlandiapriset och Henrika Ringboms resebok Elden leende finns med bland kandidaterna. Här är förvalsjuryns motiveringar.

Henrika Ringbom: Elden leende

En essä och resebok om tunga erfarenheter och hur man ibland kan lägga bördan av dem i från sig och vila ett tag. Författaren tyngs av sina närståendes död och av sin egen sjukdom så mycket att hon tror sig ha förlorat förmågan att arbeta, att skriva. Hon reser till Japan och upplever saker som är bekanta för alla resenärer, hon lyckas och misslyckas. Vandringsleden är ömsom ful och ömsom vacker, hon är lugn och öppen men ibland också ängslig. Resan blir en upplevelse av läkedom och återhämtning. När författaren Henrika Ringbom (f. 1962) i slutet av boken återfår tron på sin arbetsförmåga, är det lätt för läsaren lätt att instämma. Beviset är den här vackra, intelligenta och milda boken.

Peter Sandström: Laudatur

I Peter Sandströms (f. 1963) fiktiva värld är männen inte så bekväma i sina maskuliniteter. I Laudatur har huvudpersonen som medelålders familjefar accepterat sin plats i livet och hemmet – inte för långt från tvättmaskinen – just när resten av familjen är beredd att gå vidare. Medan han väntar på att någon ändå skall komma tillbaka minns ha en ungdomssommar när hans far skulle lära honom skjuta fast ingen egentligen ville det, och mor slog far med en gräfta i huvudet. På ett språk som är både känsligt och konkret ringar Sandström in sina personers rörande egenart och underliga förehavanden, ofta i ett österbottniskt landskap som är realistiskt och ibland också lite surrealistiskt och kusligt.

Vesa Haapala: Karhunkivi

Poeten Vesa Haapala (f. 1971) skildrar i sin första roman vardagen i en familj i Vanda och faderns förhållande till en son som prövar alla gränser och utmanar sina föräldrar nästan till bristningspunkten. Faderns kärlek till sonen är både djup och tung. Bygget på en skogstomt blir hans tillflyktsort och andningshål. Familjelivets svårigheter sätts i romanen in i ett större sammanhang, som en samhällsfråga om villkoren för barn med specialbehov. Faderns arbetsplats, biblioteket, erbjuder en utsiktsplats mot barnfamiljernas svårigheter och utarmningen av skolan. Haapalas bok är spänstig och välskriven. Den är vacker på ett sätt som gör det möjligt för läsaren att ta till sig dess allvarliga, rentav ångestskapande innehåll.

Pauliina Haasjoki: Planeetta

I sin sjunde diktbok Planeetta återvänder Pauliina Haasjoki (f. 1976) än en gång till världsalltets stora tema som hon egentligen utforskat i hela sin produktion. Nu riktar hon blicken mot Jorden och dess stora Idé, livet. Livets diversitet på olika kontinenter får henne att brista ut i lovsång. Men samtidigt ser hon klart vad förnekelsen av det innebär: försvinnande, utplåning, förlust genom döden. Kring detta ändlighetens och oändlighetens tema har Pauliina Haasjoki skrivit sin kanske vackraste diktsamling; ”Planeetta” är till uttrycksmedel och tankeinnehåll något av det bästa inom finsk lyrik just nu.

Riitta Jalonen: Kirkkaus

Janet Frame (1924-2004) var en nyzeeländsk författare vars självbiografiska romaner handlar om hennes på olika vis traumatiska livshistoria där skrivandet innebar befrielse. I sin tolfte roman tar sig Riitta Jalonen (f. 1954) an detta författaröde och visar på ett imponerande sätt vad det innebär att leva sig in i en annan människas medvetande. Kirkkaus är en personhistorisk roman, men framförallt en roman om en skrivande människa, Författaren vars arbetsplats alltid finns inne i hennes eget huvud. Genom sin fina retrospektiva monolog berättar Jalonen den här historien så att den kommer läsaren nära.

Helmi Kekkonen: Vieraat

Samtidslitteraturens återkommande motiv är familjelivet och dess stora krav i vår tid. Helmi Kekkonens (f. 1982) tredje roman Vieraat granskar de intima aspekterna av äktenskapet, föräldraskapet och barnlösheten. Kekkonens lilla, täta roman avviker från familjeskildringens huvudström genom sin ambitiösa stil, vars litterära gudmödrar är Virginia Woolf och andra modernistiska berättarstjärnor. Vieraat för berättelsen framåt genom växlande perspektiv, i en cirkulär studie av gästerna på en liten bjudning. I synnerhet när hon undersöker moderskapstemat är den unga författaren ovanligt modig och klok.

Minna Rytisalo: Lempi

Passionerad kärlek, avund och skuld är teman för Minna Rytisalos (f. 1974) debutroman som utspelar sig i Lappland. Här berättas parallellt om tre människors liv från kriget till våra dagar. I början av boken får vi veta att Lempi, en ung hustru och mor, är försvunnen. Var finns hon nu? Mannen, pigan och tvillingsystern har alla väldigt olika minnen av Lempi. Romanen inleds med en brevväxling vars spänning håller läsaren i sitt grepp till bokens sista rader. Stilen ligger nära epokens språkbruk och levandegör såväl romanens personer som den lappländska naturen. Lempi är en kärv och vacker roman, och en hisnande bedrift av en debutant.

Sinikka Vuola: Replika

I Sinikka Vuolas (f. 1972) debutroman Replika syns författarens poetbakgrund på ett vackert sätt: myter, sagor och allegoriska berättelser utgör den värld där även hennes tre diktböcker rör sig. Replika betyder kopia, och den här aspekten av upprepning och omtagning i människans liv växer fram också i hennes lilla roman. Den utspelar sig i en egendomlig värld, en sydlig dal, vars invånare levandegör människolivets stora berättelser – barndomen, sexualiteten, döden. Romanen undersöker de här fixmotiven genom att fördjupa sig i det lilla, obetydliga, vardagliga. Genom sin utomordentligt rörliga, rytmiska prosa inbjuder Replika till flera olika läsarter, men återvänder alltid till samma arketypiska vy: människan som, ständigt förundrad, ordnar och ordnar om bilderna av sitt liv.

Ett exeptionellt litteraturår

Kandidaterna valdes av en förvalsjury bestående av litteraturredaktör Pia Ingström, kritiker Mervi Kantokorpi och författaren Marja-Leena Tiainen. Enligt den här juryn var det lätt att hitta åtta strålande kandidater och de kunde med lätthet ha samlat ihop ytterligare åtta.

Utdrag ur urvalsjuryns tal: ”Vi fick läsa många böcker som på ett kraftfullt sätt tog sig an familjen, äktenskapet och föräldraskapet. Särskilt det sistnämnda visade sig ofta i all sin skönhet, grymhet och sårbarhet som ett tema av stor komplexitet. Familjeliv är ingenting trivialt. Att längta efter barn, att få barn och att uppfostra barn är upplevelser som skakar grundvalarna för vår existens, och ibland är de förbundna också med extrema handlingar och känslor.
Familjelivet i finländsk litteratur är förresten inte längre en uteslutande heteronormativ mamma-pappa-barn-historia. Regnbågsfamiljerna är familjer bland andra, på samma sätt skådeplatser för känsloladdningar, explosioner och ögonblick av idyll.”

Nu blir det prisjuryns uppgift att välja vem som får Runebergspriset 2017. Det gör författaren Tero Liukkonen, poeten Tommi Parkko och litteraturforskaren Maili Öst. Vinnaren utses på Runebergsdagen den femte februari 2017. Priset uppgår till 10 000 euro.

Rättelse 8.12.2016 kl. 13.12: Vi skrev felaktigt att Minna Rytisalos debutroman heter Vieraat, den heter alltså Lempi. Svenska Yle beklagar felet.