Folkets musikskola: Varför påverkas vi så starkt av musik?

Varför påverkas vi så starkt av musik? Vad är det som händer i hjärnan och på vilket sätt påverkar musiken våra känslor? Folkets musikskola träffade hjärnforskarna Annika Hultén och Tommi Himberg som besvarade frågorna.

Hultén menar att vi för det första borde ställa frågan åt andra hållet. Musik har inte uppstått ur tomma intet utan det är människan som har skapat musik och kulturen har sedan format och utvecklat musiken under flera årtusenden.

- Det vi kallar musik är ingen slump. Vad som helst för oljud är inte musik, utan det är en viss sorts ljud som vi kallar musik. Det vi tycker är musik är sådana ljud som väcker känslor hos oss.

Vad händer i hjärnan när vi lyssnar på musik?

Olika aspekter i musiken aktiverar olika delar av hjärnan, därför kan man säga att nästan hela hjärnan är aktiv när vi lyssnar på musik. Ljudvågorna som förmedlar musken aktiverar det auditiva centret i hjärnbarken, rytmen bland annat den motoriska hjärnbarken och lilla hjärnan, medan de känslor som musiken väcker föds i det limbiska systemet.

Om det finns lyrik i musiken aktiveras även språknätverket. Men vilken del av hjärnan vi lyfter fram beror på vad vi vill veta om musiken.

Hultén säger att hjärnan aktiveras mera av den musik som gör oss emotionellt engagerade. Men den musik som engagerar dig behöver inte engagera någon annan.

Himberg berättar att när man undersöker musikens effekt på till exempel koncentrationsförmågan eller minnet så fungerar försökspersonens favoritmusik allra bäst.

- Inom klassisk musik har det gjorts mycket forskning och man talar om Mozart-effekten, det vill säga hur Mozarts musik gör människor klokare. Men det berättar kanske mera om forskarnas egna musikpreferenser än om hur musik fungerar, säger Himberg.

Hur påverkar musiken våra känslor?

En definition av musik är att den påverkar våra känslor, det är en sak som skiljer musik från oljud. Musik kan väcka olika känslor så att vi bland annat kan bli glada eller ledsna.

Vi har vissa musikteoretiska koncept som dur och moll som vi oftast kopplar ihop med glada eller ledsna känslor. Andra faktorer som har betydelse för hur vårt känsloliv påverkas är rytmen. Upptempo är oftast piggare och gladare än långsam musik.

Det gäller ändå att komma ihåg att det alltid handlar om en individuell upplevelse. När vi vill förmedla en sorglig stämning så använder vi oss av moll. Men det går inte alls hand i hand med hur vi upplever det, på grund av att det är en personlig upplevelse.

En väldigt glad melodi kan göra någon ledsen om personen har erfarenheter och minnen av en sorglig livssituation där den musiken spelats. Hur vi upplever musiken beror på omgivningen och sinnesstämningen. Man kan säga att det är en självuppfyllande profetia, om man känner sig deprimerad och nere väljer man musik som speglar den egna emotionella sinnesstämningen.

Himberg konstaterar att finländare tycker om att lyssna på dyster musik, men att det inte alls innebär att vi vill vara ledsna eller försöker hitta sorg genom musiken. I själva verket kan det handla om att man i den dystra musiken söker tröst eller vill uppleva nostalgi.

Musiken varierar också från kultur till kultur. Det att dur och moll i västvärlden anses vara glad eller ledsen är delvis ett kulturellt fenomen, i andra kulturer är det andra aspekter av musiken som förmedlar de här samma känslorna.

Eftersom det är individuellt vilken musik som påverkar oss är det också individuellt vilken musik som ger oss rysningar.

Himberg berättar att det har gjorts flera undersökningar om musik som framkallar så kraftiga känslor att det bildas kalla kårar längs ryggraden. I undersökningarna får försökspersonerna oftast själva ta med musik till laboratoriet som ger dem rysningar, eftersom forskarna inte på förhand kan veta vilken musik som ger kalla kårar åt en person. Det berättar hur individuell musikupplevelsen är.

Hultén säger att hon själv oftare får rysningar om hon sitter på en konsert och hör den live än om hon lyssnar på en inspelning.

- Det blir mycket mera personligt när man ser artisten.

Amusi vs. omusikalitet

Musik påverkar de flesta människor på ett eller annat sätt, men det finns en riktigt sällsynt grupp av människor som har amusi.

- Amusi är en medfödd avvikelse som gör att personens hjärna inte kan skilja åt olika tonhöjder från varandra lika bra som alla andra och därmed faller ett viktigt element inom musiken bort, säger Himberg.

Eftersom personer med amusi inte klarar av att uppfatta en melodi, och i några enskilda fall inte klarar av rytmer, är de oftast likgiltiga till musik. Det är dock frågan om en mycket liten grupp på ungefär 1-5% av befolkningen som lider av amusi.

Hultén säger att man ska komma ihåg att amusi är något annat än omusikalitet. Det finns många människor som säger att de är totalt omusikaliska, men när man har testat folk som själva rapporterat att de är omusikaliska uppfyller de inte alls kriterierna för att ha amusi. De flesta personer som upplever att de är omusikaliska har inte fått formell undervisning i musik.

Musicera och lev längre

Om man verkligen vill aktivera hjärnan gäller det att musicera själv. När man har musik som hobby utvecklar man både sina motoriska färdigheter och man lär sig att bearbeta sekvenser som till exempel kan överföras till språkbearbetningen, vilket påverkar vårt psyke positivt.

- När man musicerar får man till stånd grundliga, till och med strukturella, förändringar i hjärnan. Musik har således långtgående effekter på hjärnan och är mycket mångfacetterad, säger Himberg.

Ett exempel är körsång har visat sig korrelera med längre livstid och trevligare insyn på livet.