Ingådansare erövrar världen

I lilla Ingå produceras tävlingsdansare till världstoppen. Hårt arbete och engagerade tränare är två av ingredienserna till framgångarna.

Det bor knappt 6 000 invånare i Ingå. Den lokala dansklubben har runt 40 medlemmar och ungefär hälften av dem tävlar aktivt. Men det lilla formatet hindrar inte klubbens dansare från att kamma hem medaljer i de stora tävlingarna i världen. Snarare tvärtom, säger Sandra Sirviö som är klubbens ena tränare.

- Vi är en liten förening och hinner koncentrera oss mycket på varje flicka. Om vi hade 300 dansare så skulle vi inte hinna lika bra. Och så satsar vi jättemycket på tekniken.

Dansklubben Energy Dance Center håller till i en skolgymnastiksal nära Ingå centrum. På kvällarna när skoleleverna har gått hem tränar klubbens medlemmar akrobatik och dans på det orangefärgade salsgolvet. I takt med musiken gör de volter och halsbrytande hopp utan större ansträngningar.

Klubbens andra tränare Mary-Ann Sjölund delar ut instruktioner och hjälper till där det behövs. Det är hon som för 25 år sedan grundade klubben och i dag sköter den tillsammans med sin dotter Sandra Sirviö.

Hårt arbete ger framgång

En av klubbens mest framgångsrika dansare är trettonåriga Mette Palkoranta. I VM i Tjeckien tog hon silver i showdans och knep en fjärde plats i discodans. Men framgångarna har inte kommit gratis; bakom medaljerna finns både hårt arbete och ett stenhårt engagemang.

- Man måste lära sig nya program och nya rörelser. Man måste hålla kroppen i skick, ha bra kondition och göra allting till hundra procent, säger hon.

Mette Palkoranta tränar dans fem dagar och totalt tio och en halv timme i veckan. Eftersom hon bor i Sjundeå blir det en hel del skjutsande längs med stamväg 51. Oftast är det hennes morfar som kör henne till träningarna och hennes mamma som hämtar henne, berättar hon.

- Hela familjen är involverad i min dans.

Förvirrande start byttes mot engagemang

Palkoranta började träna dans för snart fem år sedan. Den allra första träningen minns hon väldigt bra.

- Det var ganska förvirrande. Jag förstod inte rörelserna och hängde inte med. Men det var också en spännande upplevelse.

Hon märkte ändå snabbt att hon tyckte om att dansa och hade lätt för att lära sig nya saker. Samtidigt växte också engagemanget.

- Jag tycker om snabba danser. Man får uttrycka sig själv och öva kroppskontrollen, säger hon.

Dansen har blivit en livsstil

Elvaåriga Corinna Pälkö är en annan av klubbens framgångsrika dansare. I VM-tävlingarna tog hon en bronsmedalj i akrobatisk dansshow i barnklassen.

Pälkö började dansa för snart fyra år sedan eftersom hennes bröder dansade hiphop. I dag har bröderna lagt av och sysslar med bågskytte i stället. Men för Corinna har dansen blivit en livsstil.

- Det är roligt att dansa och jag tycker om att tävla. Jag är också bra på att lyssna och jag jobbar hårt, säger hon.

Corinnas intresse har också svept med hennes mamma Eva Jälkö. Ett år efter att Corinna började dansa blev Eva invald i dansklubbens styrelse och sköter i dag det mesta av klubbens pappersarbete.

Dessutom syr hon Corinnas tävlingsdräkter. Eftersom Corinna tävlar i fyra kategorier behövs det också fyra olika dräkter.

- Många timmar i veckan går åt till det här. Om jag hade vetat hur stor grej dansen skulle bli hade vi kanske inte börjat med det här, säger Eva Jälkö.

Naturligt som förälder att stötta sitt barn

Till saken hör att resten av familjen tränar bågskytte lika aktivt som Corinna tränar dans. Så några Greklandsresor blir det inte av för familjen Jälkös del.

- All tid och alla pengar går åt till hobbyerna. Jag vet nog varför jag går på jobb varje dag, konstaterar Eva Jälkö.

Samtidigt är hon glad för Corinnas dansintresse.

- Dans är hennes livsstil och som förälder är det klart att man stöttar det. Dessutom är jag nöjd över att hon sysslar med något som har med motion att göra.

Dräkterna och utseendet spelar en stor roll i tävlingsdans. Corinna tävlar än så länge i barnklassen och där används inte speciellt mycket smink. Men nästa år fyller hon tolv och flyttar till juniorklasen.

- Då blir ögonsminket svartare och många använder krämer för att se solbrända ut. Jag vet inte om jag är riktigt redo för det, säger Eva Jälkö. Däremot finns det strikta regler för hur vågade dräkterna får vara. Man får inte tävla i bikini, tack och lov!

Utsmyckade kläder är en del av discodansen

Det är speciellt i discodans som dräkterna är glittriga och utsmyckade. Tränaren Sandra Sirviö har själv dansat sedan hon var fem år gammal och under sin tävlingskarriär har hon betat av otaliga klänningar.

- Ju bättre man blir desto finare dräkt vill man ha, säger hon. Min dyraste dräkt kostade 1 600 euro. Jag använde den två till tre gånger och sedan sålde vi den vidare.

Sirviö jobbar också som tävlingsdomare. Det som hon då ser på är helheten; hur dansaren ser ut, hur man uppträder och hur dräkten ser ut.

- Så visst har utseendet en stor betydelse.

Showdans med aktuell berättelse

I showdansen är kläderna också viktiga, men oftast inte lika dyra. Showdansen berättar en historia och dansaren kan vara utklädd till exempel till en katt eller en hund, berättar Sandra Sirviö.

Den showdans som Mette Palkoranta vann silver med i VM-tävlingarna handlar om en fattig tiggarflicka som lever på gatan. Det är Sirviö som står för både idén och koreografin.

- Jag försöker alltid hitta på en berättelse som på något sätt är aktuell och som skiljer sig ur mängden.

Alltid lika nervöst att tävla

Mette Palkoranta tävlar mellan fyra och fem gånger per år. Ändå är det alltid lika spännande att gå upp på scenen, säger hon.

- Det är tävlingarna jag siktar mot hela säsongen. Det känns alltid lika nervöst och spännande att tävla. Före uppträdandet tänker jag alltid att jag ska satsa allt. Men man måste också koncentrera sig så att de svåra delarna lyckas.

I VM-tävlingarna i showdans dansade hon tre omgångar i hård konkurrens före det blev klart att hon landade på en andra plats.

- Det var fint att uppträda ensam på scenen med domarna framför mig. Det var en fin upplevelse, säger hon nu med några veckors perspektiv.

Själv tror Mette Palkoranta att hennes och de andra dansarnas framgångar beror på träningen i Ingåklubben.

- Här är mångsidig träning och vi tränar mycket sådant som andra inte gör. Det är svårare grejer och vi tränar hårt, säger hon.

Corinna Jälkö håller med.

- Tränarna är jättebra och vi tränar jättemycket. En bra lärare är en sådan som hjälper.

Tävlingsdans är värd mera uppmärksamhet

På självständighetsdagen blev Corinna Jälkö utsedd till årets unga idrottare i Ingå. Det är någonting som betyder massor för dansklubben, säger Sandra Sirviö.

- Jag tycker tävlingsdans borde få mycket mera uppmärksamhet. Den är fysisk, kräver bra kondition och balans och man måste vara vig. I till exempel Norge och Sverige är grenen mycket större än i Finland. Men tävlingsdans håller på att växa också här och jag tror att det börjar gå åt det bättre hållet.

Helst skulle Sirviö se att folk slutade förknippa discodans med John Travolta och sjuttiotalsdiscon i filmen Saturday Night Fever.

- Det är så långt från discodans som det bara kan vara. Men om flera mänskor börjar dansa så börjar folk också se vad det handlar om.