”Välfärdssamhället i gungning – beskatta robotarna som tar jobben”

Staten får in pengar tack vare människors arbete och därmed kan välfärdssamhället finansieras. I takt med att människor ersätts av maskiner och robotar blir skattekistan allt tommare.

Människans arbete finansierar i dag allmänna tjänster som skola, hälsovård och omsorg.

Ett av de stora problemen i dag är att jobb antingen ersätts av maskiner och robotar eller flyttas till låglöneländer. Det här innebär att företagen kan öka sina vinster - men att statens intäkter samtidigt minskar då bland annat arbetsgivaravgifterna minskar.

När den del av produktionen som är en direkt följd av att arbetstid minskar blir skattebasen för liten i förhållande till den totala ekonomi. Det här hotar att småningom att leda till att det sociala trygghetssystemet med bland annat sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning hamnar i gungning.

Det finns alltså en risk för att automatisering och robotar frikopplar företagen från samhällsansvar.

En liten rik klick styr - och en stor grupp sysslolösa konsumerar?

I prognoser har man talat om att en gigantisk del av jobben kommer att tas över av datorer, robotar och maskiner inom en snar framtid.

En av de frågor som inställer sig är: Vems jobb? Toppcheferna sitter ganska säkert i sadeln eftersom det behövs folk som leder, analyserar och fattar beslut.

Jobb finns också för experter som kan programmera robotar. Vidare finns det behov av ingenjörer, forskare, lärare och vårdare. Också personliga servicetjänster behövs. Automatiseringen kryper dock in i dessa branscher också; matautomater för äldre är ett exempel.

Vem är det som kammar hem vinsterna från den nya automatiska produktionen?

Grovt taget räknar man med att det uppstår en grupp som består av högavlönade ledare och experter, och en annan grupp som består av lågavlönade anställda som utför lågkvalificerade manuella jobb. (Samtidigt kommer det ju tack vare automatiseringen sannolikt att finnas färre slitsamma och enformiga jobb.) Mängden medelinkomsttagare förutspås bli allt mindre.

Ägarna till robotarna får en allt större andel av kakan, medan arbetskraften (de som har jobb och de arbetslösa) får en allt mindre del. Den lilla klicken rika människor kan öka sina redan nu stora tillgångar - och klyftorna i samhället växer.

Men - näringslivet är dock fortfarande beroende av att också den stora mängden arbetslösa köper konsumtionsvaror och tjänster.

Robotarna ska inte arbeta gratis

Om man söker efter ett sätt att bibehålla välfärdssamhället och skapa ett rättvisare samhälle måste skattebasen ses över. Det handlar om en omfördelning av pengarna.

En lösning vore att införa en produktionsskatt på de varor och tjänster som ett företag producerar. Det betyder att företag som ersätter sina anställda med maskiner ändå måste betala en skatt för sin produktion.

Tanken är att robotarna inte ska arbeta gratis. Det är produktionen - inte lönesumman - som blir utgångspunkten för beskattningen. Ett företag kan använda sig av varierande arbetsmetoder - det vill säga producera sina varor antingen med mänsklig arbetskraft eller via maskiner och robotar - men det ska inte gå att undvika skatt.

Ett företag kan inte smita från skatten då arbetsuppgifterna automatiseras och personalen sägs upp.

I dag beskattas fortfarande både arbetskraft och företag olika hårt i olika länder. Här väcks många frågor: Vem och vad ska beskattas? I vilket land ska vilken beskattning ske?

Varför är man rädd för kortare arbetstid?

Vi håller fortfarande fast vid den femtioåriga tesen om att 40 timmars arbetsvecka ska ses som norm för heltid, konstaterar den svenska debattören, författaren, bloggaren och politikern Birger Schlaug. Han påpekar att läget är bekymmersamt eftersom det finns över 20 miljoner arbetslösa inom EU.

Schlaug frågar sig varför man inte anpassar normalarbetstiden till verkligheten. Varför är man rädd för kortare arbetstid?

Schlaug konstaterar att välfärden i dag bekostas av skatt på arbete, och att närmare 60 procent av de totala skatteintäkterna kommer direkt från skatt på arbete. Det handlar främst om inkomstskatter och arbetsgivaravgifter.

Höga skatter och avgifter kopplade till arbetstid innebär att skola, vård, omsorg, kultur, reparation och underhåll är hårdbeskattat. Sådant som utgör grundfundament i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle beskattas alltså hårt. Samtidigt är energi, miljöbelastning, kapitalinkomster och nya konsumtionsvaror lågbeskattat - vilket förstärker både sociala och ekologiska kriser, säger Schlaug.

Enligt Schlaug bör näringslivet vara med och bekosta välfärdssamhället oavsett om produktionen sker med eller utan människor.

Det intressanta är att en generell produktions- eller omsättningsskatt (som också omfattar den finansiella sektorn) inte skulle behöva vara speciellt hög för att ersätta statens inkomst från exempelvis arbetsgivaravgifterna.

Birger Schlaug i sin blogg.

- Det här kan ske genom en generell produktions- eller omsättningsskatt (som givetvis också bör omfatta den finansiella sektorn). Det intressanta är att en sådan inte skulle behöva vara speciellt hög för att ersätta statens inkomst från exempelvis arbetsgivaravgifterna, säger Schlaug i sin blogg.

Han anser att det här gradvis borde införas i alla länder: Man övergår till kortare arbetstid och anpassar skattesystemet till den utveckling vi de facto lever i.

Är arbete meningen med livet?

Förlorar livet sin mening om man inte behöver arbeta för sin försörjning?

Göteborgsposten citerar Stefan Fölster på Reforminstitutet och Roland Paulsen, författare och doktor i sociologi vid Lunds universitet, som debatterade frågan för ett år sedan under den så kallade robotdagen i Stockholm.

- Tre fjärdedelar av tillfrågade i en enkät sade att de inte skulle gå till jobbet om det inte var av ekonomiskt tvång, och var femte var direkt fientligt inställd till sin arbetsplats, säger Roland Paulsen.

Enligt honom är det en utopi att tänka sig att vi hela tiden uppfinner nya jobb när de gamla försvinner.

- I stället bör vi fråga oss om det inte är mer ledighet vi vill ha. Det är hög tid nu att införa lättnader i arbetstiden.

Det är hög tid nu att införa lättnader i arbetstiden.

Roland Paulsen konstaterar att medborgarlön är ett alternativ. De som inte har jobb får en ordentlig summa att leva av för att kunna utveckla en meningsfull fritid. Resten sköts av robotarna och de som absolut vill arbeta.

"Vi har ju redan en form av medborgarlön"

Stefan Fölster säger i Göteborgsposten att vi ju halva livet redan har en form av medborgarlön: Först när vi växer upp och sedan när vi uppbär pension.

Fölster tror för sin del att det är arbete som ger livet mening, och att robotiseringen leder till nya meningsfulla sysselsättningar och underlättar egenföretagandet.

- Meningen med ett jobb är också att det man gör blir intressant för någon annan än en själv, säger han.

Robotarna ökar produktionen, framförallt inom industrin. En maskin kan alltid jobba, klagar aldrig och behöver aldrig vara hemma med sjuka barn.

En maskin kan alltid jobba, klagar aldrig och behöver aldrig vara hemma med sjuka barn.

Enligt professor Walid Taha, professor i datalogi, verkar det som om den nya tekniken gör det lättare att hålla människor mätta och glada. Då vi inte behöver oroa oss för våra grundläggande behov behöver vi hitta nya sätt att hålla oss sysselsatta och hitta en mening med tillvaron - och tillsammans skapa en ny vision av livet.

Robotar blir skattebetalande elektroniska personer?

Roboten kan som en elektronisk person betala skatt på lönearbete som alla andra.

Det har höjts röster för att beslutsfattare nu borde vakna upp och inleda politiska samtal för att få robotarna att finansiera en större del av välfärdssamhället. Målet skulle vara att beskatta hela produktionen likvärdigt oavsett om det är människa eller robot som står för arbetsinsatsen.

EU har lagt fram ett förslag om att robotar i framtiden ska få status som elektroniska personer. Det här kan betyda att den som är robotens arbetsgivare måste registrera den och betala sociala avgifter för den.

Plock ur EU-parlamentets kommentarer om robotteknik, och rekommendationer till EU-kommissionen

Allmänt konstateras det att robottekniken och artificiell intelligens (AI) utlovar effektivitet och besparingar bland annat inom produktion, handel, transport, sjukvård, utbildning och jordbruk. Tack vare robottekniken behöver människor inte längre på samma sätt som tidigare exponeras för hälsovådliga miljöer, konstaterar EU-parlamentet.

• En stor del av det arbete som i dag utförs av människor tas över av robotar, vilket är oroande med tanke på sysselsättningen framöver och livskraften i de sociala trygghetssystemen som den nuvarande skattebasen upprätthåller.
• Robottekniken kan leda till ökad ojämlikhet i fördelningen av tillgångar och inflytande.
• EU-kommissionen bör övervaka sysselsättningstrenderna närmare med fokus på de nya jobb som skapas respektive de jobb som går förlorade.
• Med tanke på konsekvenser för sysselsättningen och medlemsstaternas sociala trygghetssystem, kan det finnas behov av att införa krav på att företagen rapporterar om robotteknikens bidrag till det ekonomiska resultat, och hur stor andel det utgör i samband med beskattning och sociala avgifter.
• Med tanke på eventuella konsekvenser för arbetsmarknaden bör en allmän basinkomst övervägas noggrant, vilket samtliga medlemsstater uppmanas att göra.
• Kommissionen bör i sin konsekvensbedömning utreda möjligheterna att inrätta en särskild rättslig status för robotar, så att åtminstone de mest sofistikerade autonoma robotarna skulle kunna ges statusen ”elektronisk person” med särskilda rättigheter och skyldigheter.

Jobben försvinner - största skurken är robotarna - inte frihandeln

Automationen tar över många jobb.