Rysk folkrörelse hedrar Stalins offer

År 1938 avrättade de sovjetiska myndigheterna Nikolaj Bogdanov oskyldigt dömd som ”finländsk spion”. I söndags hedrade hans 91-årige son pappans minne med en metallplatta utanför Nikolajs sista adress i S:t Petersburg.

Det var en nöjd Sergej Bogdanov som drev in den sista skruven på en liten metallplatta i ytterväggen på hus nummer sex vid gatan Kirotjnaja i centrala S:t Petersburg i söndags.

Texten på den anspråkslösa tavlan berättade att här hade ingenjören Nikolaj Petrovitj Bogdanov bott när han arresterades den 20 december 1937. Ett par veckor senare, den 18 januari avrättades han, bara för att rehabiliteras tjugo år senare.

Enligt 91-årige Sergej hade myndigheterna flera ”skäl” att arrestera pappan.

– Han ansågs vara en ”finländsk spion” då hans första hustru och deras dotter bodde i Finland efter revolutionen, berättar Sergej. Min pappa hade för vana att besöka dem i Finland, men visiterna fick ett abrupt slut när gränsen stängdes 1919.

Myndigheternas misstänksamhet väcktes också på grund av att pappan var en premierad krigsveteran från första världskriget.

– Han brukade regelbundet träffas med sina kamrater från fronten, säger Sergej. Nåt som kunde ses som en komplott av så kallade vita officerare som ville motarbeta kommunisterna.

– Alla anklagelser var förstås uppdiktade, betonar Sergej.

Efter att pappan arresterades förpassades Sergej och hans mamma till Kazakstan. Det var först 40 år efter avrättningen som familjen fick veta att myndigheterna hade rehabiliterat pappan redan 1957.

Oskyldigt dömda

Folkrörelsen “Sista adressen” inleddes för två år sedan och hedrar minnet av de personer som arresterades och avrättades under Sovjettiden.

Bakom initiativet står journalisten Sergej Parchomenko som inspirerades av ett liknande projekt i Europa som hedrar offren för Förintelsen.

Alla personer som deltar i ”Sista adressen” rehabiliterades med ett domstolsbeslut efter Stalins död 1953. Varje beslut konstaterar att personen ”inte var skyldig till något brott”.

– Man hittar absurda anklagelser för nästan alla de 45 000 personer här i Leningradregionen som fick ett nackskott i slutet av 1930-talet, säger Jevgenija Kulakova som koordinerar projektet i S:t Petersburg.

Nästan varje söndag sätter gruppen tillsammans med anhöriga upp några minnesplattor på något hus i S:t Petersburg.

– Men vi måste först få tillstånd av husets invånare, förklarar Kulakova.

Projektet pågår i flera ryska städer.

Stora terrorn

De politiska förföljerserna i Sovjetunionen inleddes direkt efter Oktoberrevolutionen 1917. Utrensningarna nådde sin kulmen under ”Stora terrorn” åren 1937-38 när 681 692 medborgare dömdes till döden.

De sovjetiska bödlarna försvarade sin terror med en egen tolkning av den kommunistiska ideologin där det stod skrivet att klasskampen måste intensifieras för att kunna slutföra det socialistiska samhällsbygget.

Alla personer som staten ansåg vara opålitliga skulle isoleras eller likvideras.

Den ryska frivilligorganisationen Memorial har samlat in data på över tre miljoner människor som under den här perioden stämplades som ”folkets fiender”.

Det finns åtta massgravar utanför S:t Petersburg där offren för den politiska repressionen dumpades. De anhöriga vet fortfarande inte exakt var en person har begravts.

I S:t Petersburg har man hittills satt upp 157 minnesplaketter. Arbetet fortsätter.