Den sista tsarfamiljens tragiska öde

Nikolaj den andra tillhörde det ryska kejserliga huset Holstein-Gottorp-Romanov, och var Rysslands sista tsar mellan åren 1894-1917. Därmed var han den som avslutade den 300 år långa Romanovska dynastin. Historiens vingslag på nyårsafton tittar närmare på den sista tsarfamiljens grymma öde.

Nikolajs mor Dagmar av Danmark gav sonen en uppfostran av engelsk karaktär. Han erhöll också en gedigen militärutbildning under ledning av general Gregorij Danilovitj.

Han blev av generalen och Konstantin Pobedonostsev, den heliga ryska synodens överprokurator, påverkad i panslavistisk och mystisk religiös riktning.

Dessa män inpräglade i den unge Nikolaj att han som kejsare av Guds nåde hade ett heligt uppdrag att bevara självhärskardömet och den ortodoxa tron. Här har vi den försynte kommande tsarens utgångspunkt som skulle komma att påverka honom i hans livsverk.

En ung och osäker tsar

Nikolaj den andra tillträdde tronen som 25-åring när fadern Alexander den tredje dog 1894. Tidigare samma år tog han sig en brud, prinsessan Alexandra av Hessen. Det här anses inte ha varit ett typisk konvenansäktenskap, utan de två ungdomarna var verkligen förälskade.

De gifte sig sent i november 1894 efter att "Alix" hade konverterat till den ortodoxa tron. I rask takt begåvades paret med fyra döttrar och en son. Den unge tsarevitj Aleksej led av blödarsjuka som han ärvt från moderns sida av släkten.

Och det var här som predikanten och helbrägdagöraren Rasputin kom in från vänster. Han hade en till synes god och positiv verkan på pojkens mående och fick på det sättet ett stort inflytande över tsarfamiljen.

3000 åskådare dog vid kröningen

En mörk skugga föll över tsarfamiljen redan vid kröningen. Det uppstod panik bland människomassorna och så många som 3000 personer blev ihjältrampade. Detta togs som ett dåligt omen.

Nikolaj visade intresse för humanistiska ideal och han tog initiativ till den första Haagkonferensen. Men på grund av sin bristande människokännedom, sin böjelse för ett isolerat familjeliv och svag auktoritet kom han snart i händerna på sin reaktionära omgivning.

Utrikespolitiskt strävade han efter att bevara freden, men lyckades inte hindra rysk-japanska krigets utbrott eller nämnvärt påverka den allmänna världspolitiska utvecklingen.

Nikolaj vingklipps

Han gjorde flera europeiska resor och träffade speciellt ofta Vilhelm den andra av Tyskland, som kom att stärka Nikolaj i hans monarkistiska åskådning. Men den påtänkta formliga, alliansen mellan deras två länder som de planerade, omintetgjordes av det ryska ministerrådet.

Det började hetta till i det ryska samhället. Missnöjet med tsaren växte och i januari 1905 ägde så den blodiga söndagen rum där över tusen personer som demonstrerat överfölls och dödades. Den svage ledaren kunde heller inte hindra Ryssland från att 1907 anslutas till trippelententen.

Tsaren fick se sin ställning undergrävas ytterligare när hans kompetente premiärminister Stolypin mördades i Kiev 1911. De ministrar som följde var svaga och munken Rasputins tilltagande eskapader gjorde Nikolaj allt mer impopulär.

Nikolaj drar ut i krig

När så första världskriget bröt ut 1914 försökte Nikolaj in i det sista bevara freden. Men han lät sig utmanövreras av sin omgivning, som var fast beslutna att föra krig, och tvingades ge sitt bifall till rysk mobilisering som gjorde kriget oundvikligt.

I kriget led sedan Ryssland enorma förluster mot Tyskland och Österrike-Ungern. Missnöjet inom armén ökade och moralen sjönk. Men folket, som levde i misär, var också misslynta och inte blev situationen bättre av att moderlandet led nederlag efter nederlag.

Ryska revolutionen

Nu spred sig starka socialistiska revolutionära stämningar i storstäderna. Den 23 februari 1917 utbröt februarirevolutionen som ledde till att tsardömet avskaffades. Nikolaj tvingades att på sina egna och sin sjuke sons vägnar abdikera till förmån för sin yngre bror Michail Aleksandrovitj.

Han blev dock inte långlivad på posten. När den provisoriska regeringen inte kunde garantera hans säkerhet avstod han tronen redan dagen därpå.

Vägen mot undergången

Det fanns planer på att låta tsarfamiljen gå i exil. Men det gick inte så i den turbulenta situationen som Ryssland befann sig i. I stället avrättades hela familjen tillsammans med sina trognaste tjänare den 17 juli 1918 i Jekaterinburg. Bolsjevikerna hade nog tänkt ställa tsaren inför rätta först. Men då vita trupper närmade sig Jekaterinburg tog man snabbt beslutet att avrätta familjen direkt, hellre än att riskera en fritagning.

Fruktansvärd arkebusering

Själva arkebuseringen kommenderades av Tjekisten Jurovskij, och är ingen rolig historia. Han berättar senare i sina memoarer om den fruktansvärda natten att den unge Aleksej låg på golvet i en blodpöl men fortfarande andades. Då sköt Jurovskij honom med två skott i huvudet. Avrättningen tog hela 20 minuter, främst på grund av att så mycket rök bildades i rummet vid eldgivningen.

Rummet måste vädras ut och när exekutionärerna gick in igen upptäckte de att människor fortfarande var vid liv där inne. Flera av tsardöttrarna hade haft juveler insydda i korsetten, vilket gjorde det verkligt svårt att ha ihjäl dem.

Då stack man dem med bajonett och krossade deras skallar med pistolkolvar. Jurovskij säger också i memoarerna att många av mannarna var kraftigt berusade och var otroligt klumpiga i utförandet av avrättningen.

När sent omsider alla var döda lastades kropparna på en lastbil och transporterades till en tidigare utvald plats långt ute i skogen. Där kläddes liken av och bestals på värdesaker. Så hällde man svavelsyra och fotogen över kropparna och brände dem. Kvarlevorna upptäcktes inte förrän år 1989.

Kvarlevorna hittas

År 1991 kunde kvarlevorna slutligen identifieras och bekräftas. Efter utförliga DNA-tester i Ryssland, USA och Storbritannien blev forskarna övertygade om att det verkligen var tsarfamiljen de hittat.

Länge levde ett rykte kvar om att Anastasia skulle ha sluppit undan, och det kom fram flera kvinnor som påstod sig vara just Anastasia. Mest känd är Anna Andersson som dök upp i Berlin 1920 och dog i USA 1984.

Många trodde på hennes historia, men de flesta i Romanovsläkten tog ändå avstånd från henne. År 1994 kunde forskare via den nya DNA-tekniken konstatera att hon inte hade kunnat vara Anastasia.

Riktig begravning, helgonförklaring och upprättelse

Sedan kommunismen fallit fick Nikolaj den andra och hans familj sina riktiga begravningar den 17 juli 1998, på årsdagen av de grymma morden. Den rysk-ortodoxa kyrkan helgonförklarade tsarfamiljen år 2001. Den första oktober 2008 fastslog slutligen Rysslands högsta domstol att mordet på den avgångna tsaren Nikolaj den andra var olagligt. Rätt sent men ändå, vill man gärna tillägga.

Historiens vingslag, Yle Vega, lördag klockan 12.07