Valfriheten blir verklighet - så här förändras vården för dig!

Hur ska det fria vårdvalet fungera i praktiken? Vilka är mina valmöjligheter? Vem står för kostnaderna? Vi svarar på fem centrala frågor om valfriheten i vården.

1. Hur fungerar vårdvalet? Vilka alternativ kommer jag att ha i framtiden?

Målet med reformen är att ge offentliga aktörer, privata bolag och den tredje sektorn jämlika möjligheter att erbjuda tjänster inom social- och hälsovården. Inom ramen för det så kallade direktvalet kan kunderna i framtiden välja en lämplig producent av social- och hälsovårdstjänster utgående från sina egna preferenser.

Kunderna förbinder sig att utnyttja tjänsterna hos en given producent i minst ett år i taget. Är man missnöjd med servicen kan man byta producent då ett år har gått.

Landskapens uppgift blir att ställa upp kriterier för producenterna och övervaka kostnaderna. Landskapen har också möjlighet att starta egna bolag som erbjuder social- och hälsovårdstjänster. Det är ändå förbjudet för landskapen att gynna de egna bolagen: alla producenter ska ha samma möjligheter att erbjuda tjänster.

Vårdvalet kommer att införas gradvis med start år 2019. Då tar landskapen över ansvaret för social- och hälsovården av kommunerna. I det första skedet kommer vårdvalet att i första hand omfatta tjänster inom primärvården. Senare ska även mer avancerade tjänster inkluderas i det fria vårdvalet.

2. Vem står för kostnaderna?

Finansieringen av de blivande landskapen är fortfarande öppen. Utgångspunkten är att landskapen kommer att få pengar från staten, som de i sin tur kan använda för att bekosta social- och hälsovårdstjänster för invånarna.

De enskilda serviceproducenterna får i sin tur betalt enligt antalet kunder som listat sig hos dem. Grundregeln är att producenterna får en fast summa för varje kund. Den här summan ska täcka kostnaderna för den grundläggande social- och hälsovården under en given tidsperiod.

Ersättningen till producenterna utgår från en så kallad riktad kapitationsprincip. Det här betyder att faktorer som ålder och hälsotillstånd kan berättiga till högre ersättningar.

Genom den fasta prissättning vill man försäkra sig om att konkurrensen mellan de olika producenterna sker via kvaliteten, inte via prissättningen. Om systemet fungerar som det är tänkt ska prissättningen sporra producenterna till att verka på ett kostnadseffektivt sätt, och minska på risken för onödiga och kostsamma åtgärder.

Å andra sidan finns en risk för att producenterna börjar plocka russinen ur kakan, och prioritera kunder med ett litet behov av tjänster. Risken för detta påtalas i utkastet till valfrihetslag.

3. Blir tjänsterna mer jämlika?

Målet med vårdreformen och det fria vårdvalet är att erbjuda finländarna mer jämlika social- och hälsovårdstjänster. Omsorgsminister Juha Rehula (C) intygar att det ska bli lättare att få tid hos en allmänläkare i framtiden.

Samtidigt finns det många fallgropar med den ökade valfriheten. En central fråga handlar om valfriheten i glesbygden. Kommer valfriheten att förverkligas på alla håll i landet, och under vilka premisser i så fall?

Det finns också en risk för att valfriheten blir svår att gestalta för den enskilda medborgaren. I en preliminär konsekvensbedömning av valfriheten konstateras att bristande kunskaper om hur systemet fungerar kan bli ett problem när valfriheten införs.

4. Hur påverkas de svenska tjänsterna?

Enligt lagutkastet kan valfriheten komma att påverka patienternas och klienternas språkliga rättigheter i praktiska situationer. Å andra sidan får kunderna bättre förutsättningar att beakta de språkliga aspekterna vid valet av producent, konstateras det.

Valfriheten öppnar också upp för nya affärsmöjligheter för företag som vill erbjuda tvåspråkiga social- och hälsovårdstjänster. Speciellt goda är förutsättningarna i större städer där det bor många svenskspråkiga, slår regeringen fast.

Till exempel i Åboland funderar kommunerna på att eventuellt låta ett landskapsägt bolag ta över vården den 1 januari 2019.

5. Är det verkligen möjligt att spara pengar genom reformen?

En av de springande punkterna i fråga om det fria vårdvalet är om systemet kommer att spara pengar eller snarare att leda till skenande kostnader för staten och landskapen. På presskonferensen i onsdags konstaterade omsorgsminister Juha Rehula att det är möjligt att kostnaderna för primärvården ökar till en början.

Samtidigt hoppas regeringen att reformen på sikt ska leda till att social- och hälsovårdens kostnader minskar med tre miljarder euro.

Ur regeringens beredning framkommer att det är ytterst svårt att på förhand uppskatta vilken effekt den ökande konkurrens kommer att ha på det totala kostnaderna.