Filmåret 2016 - vilken var Din favorit?

Mycket har hänt under filmåret 2016. Det gick ovanligt bra för inhemsk film och på den internationella himlen har nya stjärnor tänts medan andra gått ur tiden. Nu återstår frågan om vilken film som var bäst?

Här nedan listas fem av de många, fina filmer som haft biopremiär i Finland i år. Fyra av dessa har belönats med någon form av pris, den femte är en udda bubblare på min personliga favoritlista. Men nu är det upp till dig att välja din egen vinnare - vilken film berörde Dig mest 2016?

Spotlight - oväntad vinnare

Thomas McCarthys film om journalisterna som i början av 2000-talet avslöjade en omfattande pedofilhärva inom den katolska kyrkan blev en omedelbar kritikerframgång. Äntligen en film vars skapare vågade lita på att helheten skulle hålla utan vare sig romantiska sidointriger eller actionsekvenser!

Trots lovorden var det få som trodde att Spotlight skulle ta hem de tunga prisen på Oscarsgalan. Men visst var denna välspelade, spännande och angelägna film värd sina statyetter för bästa manus och bästa film?

Son of Saul - väntad vinnare

Efter framgångarna i Cannes och på Golden Globe-galan (där den konkurrerade med bland annat Klaus Härös Fäktaren) var det osannolikt att någon skulle kunna hindra den ungerske regissören László Nemes från att vandra hem med en Oscar för bästa icke-engelspråkiga film.

Med sitt fantastiska sinne för att skapa intensitet i såväl ljud som bild lyckades han på ett nytt sätt skildra koncentrationslägrens fasor - ur ett nytt perspektiv. Den enskilda människans vilja att bibehålla ett uns av mänsklighet kan inte skildras vare sig skörare eller brutalare än så här.

Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv / Hymyilevä mies - vann i Cannes, men inte i Norden

I maj blev det klart att Juho Kuosmanen tagit hem ett av de mest prestigefyllda prisen i Cannes och snart gjorde de inhemska kritikerna sitt yttersta för att överträffa varandra när det gäller lovord. Alla var eniga om att den svartvita skildringen av boxaren Olli Mäkis träning inför sitt livs största match var en knock out.

Men trots all positiv uppmärksamhet gick Nordiska rådets filmpris till annan adress (Norge) - i likhet med Oscarjuryns nomineringar. Hur är det möjligt?

Min pappa Toni Erdmann - årets konstigaste film = en konstnärlig pärla

Mötet med Maren Ades film Min pappa Toni Erdmann är inledningsvis väldigt förvirrande eftersom sättet att berätta avviker från det vanliga. Det tar en stund att orientera sig, få grepp om personerna, skapa en bild av vad det hela handlar om.

Men vilsenheten är inte obehaglig - tvärtom! Den väcker ens nyfikenhet, får en snabbt att glömma att filmens spellängd närmar sig tre timmar.

Tid och rum upphör helt enkelt att existera när man väl lärt känna karriärkvinnan Iris och hennes excentriske far. För vem kan motstå en emotionell frontalkrock där alla landar mjukt?

Bølgen - imponerande filmvåg från Norge svepte över genre som sällan prisas

Katastroffilmer når sällan över tröskeln till de prestigefyllda filmgalorna och vinner därmed sällan med några betydande pris heller. Men det hindrar inte Roar Uthaugs Bølgen från att vara en av årets finaste överraskningar.

Genom att ta avstamp i ett verkligt skräckscenario med ett bergsmassiv som slits sönder och åstadkommer en enorm tsunami skapar Uthaug en laddad studie i hur några enskilda människor hanterar panik och utsatthet. Vem förmår hålla huvudet kallt när det börjar gå hett till?

Nu är det upp till dig att fundera på filmerna du sett i år - vilken fick dig att skratta, gråta eller känna skräck?