”I Sverige skulle Sipilä pressas hårt”

Finländska politiker sitter ofta stadigt kvar trots att de är i blåsväder. Skulle vi bo i Sverige hade de flesta avgått för länge sen, säger många. Borde vi ha det så?

Statsminister Juha Sipilä har under en resa till Indien fört fram företaget Chempolis som hans barn är delägare i. Under hans tid på posten har också det statliga gruvbolaget Terrafame gjort beställningar hos Katera Steel – som ägs av Sipiläs släktingar. Hur Sipilä handlat i det fallet utreds än.

Olof Svensson är politisk reporter på Aftonbladet. När han hör om rapporterna kring Sipilä blir han fundersam.

- I Sverige hade det åtminstone varit en gigantisk nyhet. Sipilä hade nog varit hårt pressad av både oppositionen och journalistkåren nu. Vi skulle kräva att han lägger alla kort på bordet. Jag har svårt att tro att oppositionen skulle vänta så värst länge på en utredning, säger Olof.

Svenska politiker skyr skumraskaffärer

På basen av vad Olof hört om rapporteringen kring Sipilä låter det oroväckande mycket som svågerpolitik.

- Svenska politiker på riksnivå brukar akta sig väldigt, väldigt noga för att göra nåt som ens kan likna skumraskaffärer.

Att fatta beslut som till misstänkt stor del gynnar ens släktingar eller vänner är inte helt ovanligt i Sverige, men då oftast på kommunnivå. Att svenska ministrar krävs på avgång från sin post har däremot varit snudd på en trend.

Rattfylleri, dåligt sällskap och lågt förtroende

Vår bild av att svenska politiker avgår ofta har stämt bra in det senaste året. Men det har inte varit helt utan orsak.

Bostadsminister Mehmet Kaplan avgick efter att det avslöjades att han umgåtts med både en högerextrem turkisk organisation samt en islamistisk organisation.

Klimat- och miljöminister Åsa Romson avgick eftersom hennes parti Miljöpartiet inte hade tillräckligt med förtroende för henne.

Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic avgick efter att ha kört rattfull. Hon blåste 0,2 promille i en svensk poliskontroll, vilket är rattfylleri. Hennes färd startade i Danmark, där gränsen ligger på 0,5 promille.

Under de senaste 22 åren har fler ministrar avgått i Sverige än i Finland under vår tid som självständig republik (lista från år 2013). Kuriosa: en av de första finländska ministrarna som avgick gjorde det år 1938, efter att ha kritiserat Adolf Hitler under ett diplomatbesök.

Borde finländska ministrar och politiker avgå lika lätt som i Sverige? Vad tycker du?