Sergei Eremenko: Det var faktiskt ganska tufft, om jag får vara ärlig

Nyligen 18 år fyllda Sergei Eremenko har ett halvt år som ungdomsproffs i schweiziska FC Basel bakom sig. Till Yle Sporten berättar han om den lyckade starten, familjens svåra tid och de tuffa förväntningarna han alltid kommer att få leva med.

När Yle Sporten träffar Sergei Eremenko är han hemma. Kanske mer hemma än någon annanstans.

Han befinner sig nämligen på träning med FF Jaro i Tellushallen i Jakobstad, den sista träningen innan vardagen som ungdomsproffs i FC Basel igen tar vid.

– Jag har fått vara hemma en hel månad, men i morgon (onsdag) flyger jag tillbaka och tar itu med förberedelserna inför den andra halvan av säsongen, säger Eremenko.

Kalas!

Det gångna veckoslutet var dessutom hela familjen samlade hemma i Jakobstad. Orsaken var att Sergei, familjens yngsta barn, fyllde 18 år.

– Det var roligt att äntligen fylla 18 år. Man får känna sig vuxen på allvar nu.

Under den andra halvan av 2016 har det stormat kring fotbollsfamiljen Eremenko. Först fick pappa Alexei sparken som tränare för FF Jaro och under hösten skrek rubrikerna högt om mellanbrodern Romans positiva dopningsprov och konsekventa avstängning.

– Det har varit tufft mellan varven, men det som hänt har bara stärkt banden inom familjen och gjort oss starkare. Vi har hållit ihop och alla stöder varandra, och vi kommer att gå igenom allt detta, det är jag säker på.

Förutom att Sergei Eremenko är en oerhört duktig fotbollspelare är han också väluppfostrad och till 100 procent lojal.

På ytterligare frågor om Romans situation är svaret lika artigt, välformulerat som uttömmande.

– Jag har inte så mycket att säga om det.

Prima start i FC Basel

Trots att Roman Eremenko är den av bröderna som nått längst i karriären finns det all orsak att redan börja prata om unge Sergei med lite större bokstäver än tidigare.

Ett provspel under sommaren gav en flytt utomlands, en flytt som hade varit på tapeten en längre tid.

– Jag provspelade en vecka först och de visade tidigt att det fanns ett stort intresse för mig. Det fanns det visserligen redan innan, men de ville kolla in mig och samtidigt ville de att jag skulle få kolla in organisationen också.

– Det var slutligen ett enkelt val att gå till FC Basel och från första dagen har mottagandet bland medspelare och tränare och hela organisationen varit riktigt bra.

Det har dessutom också gått väldigt bra fotbollsmässigt för Sergei i Basel.

Efter en relativt kort period i U18-laget flyttades 18-åringen upp till det U21-lag som i praktiken bara ligger ett steg under laget som kämpar i både schweiziska ligan och Champions League.

Sergei själv tar än så länge den snabba utvecklingen med ro.

– Jag har pratat med mina tränare och de som finns högre upp i organisationen och de säger att de har en klar plan för mig, men att de inte heller vill förhasta sig. Budskapet är att ta min tid, så kommer det att hända bra saker. Det gäller bara att träna och köra hårt.

– Jag tror på mig själv, och tror och litar på mina tränare. De har sett ganska många juniorer klättra genom deras organisation till världseliten, så de vet nog vad de sysslar med, menar Sergei Eremenko.

Högre kravnivå än andra

Familjen Eremenko kom till Jakobstad i början av 1990-talet när Sergei Eremenko inte ännu var född. Fadern gjorde en strålande spelarkarriär och i hans fotspår blev bägge sönerna Alexeij Jr och Roman utlandsproffs och landslagsspelare.

Sergei Eremenko har alltid fått leva med omgivningens tuffa förväntningar på sig ända sen han skrev på sitt första kontrakt med ligalaget.

När han nu fått avstånd med ett halvt år och en halv kontinent kan han blicka tillbaka på en utmanande period i sitt liv.

– Det var faktiskt ganska tufft, om jag får vara ärlig. Man kände av det nästan varje gång man steg ut på planen. Det har alltid förväntats en hel del av mig, men samtidigt har det varit roligt. Man har fått visa åt folk att man faktiskt klarar av att leva upp till förväntningarna.

– Samtidigt gör jag det inte för någon annan än för mig själv, för att jag älskar fotboll och det jag gör, berättar Sergei Eremenko.

Han medger också att han alltid fått leva med en annan kravnivå, oberoende av var han spelat och med vem han spelat. Så är det om det står Eremenko på ryggen.

– Det kan mycket väl stämma. Det kommer nog att vara så framöver, det är något jag får leva med, ler Eremenko.

Auf deutsch

Allra närmast får Sergei Eremenko leva med en återgång till vardagen i Basel. Där bor han och lever på internat med 15 andra ungdomar och får koncentrera sig på fotboll till 100 procent.

Åtminstone nästan.

Familjen Eremenko har rykte om sig att ha ett väldigt gott språkhuvud och det bevisar även Sergei Eremenkos snabba anammande av det tyska språket.

Via 1-2 morgonlektioner dagligen har han slagit sin omgivning med häpnad.

– Inte är tyskan flytande ännu, men jag kan kommunicera och förstår nästan allt som sägs. Jag kan säga det jag behöver få sagt och de har varit imponerade i Basel av hur snabbt jag lärt mig. Det har sist och slutligen gått ganska lätt, säger Eremenko på en kraftig och familjär Jakobstadsdialekt.

Under våren kommer spelet i FC Basel också att varvas med EM-kval för Finlands under 19-åringar och det vore ingen större överraskning om namnet Eremenko så småningom börjar dyka upp i till exempel U21-landslagets spelarlistor.

"En av världens 60 största fotbollstalanger"

Som ung akademispelare med de gener han besitter förutspås Sergei Eremenko en lysande framtid. När tidningen The Guardian listade världens 60 största fotbollstalanger födda 1999 kom Eremenko med på listan.

Han har dessutom förmånen av att ha tillgång till två äldre bröder som bägge, på olika håll vid olika tidpunkter i Italien och Frankrike, funnits i den situation som Sergei nu befinner sig i.

– Alltid om jag har något att fråga om vet jag att jag kan vända mig till mina bröder. Jag kan fråga hur det till exempel var på deras tid och hur de gjorde. Det har hjälpt mig en hel del även om tiderna ändrat en hel del sen de var akademispelare. Vår åldersskillnad är ändå ganska stor, påpekar lillebror.

När träningen i Tellushallen är över vandrar Sergei Eremenko ut från hallen och tar sikte på omklädningsrummen under Centralplan i Jakobstad.

Därifrån har han bara en kort promenad (något körkort har han inte hunnit tänka på, kanske till sommaren i Jakobstad, löd svaret när Yle Sporten frågade) till familjens hem i centrala Jakobstad.

För den yngsta sonen i fotbollsfamiljen Eremenko har resan bara börjat.