Utan mobil i 90 dagar – är det möjligt?
I ungdomsromanen Noll koll måste 15-åriga Hannes tillbringa sommarlovet långt ute på landet hos farmor. Och inte nog med det: han får inte ta med sig sin mobil eller sin dator. Tre månader utloggad och nerkopplad – blir Hannes vansinnig eller avkopplad?
Hannes bor med sin mamma och pappa i ett splitternytt och jättestort parhus strax utanför Reykjavík.
Finanskrisen som drabbade Island år 2008 då landets tre kommersiella banker kollapsade ledde till en enorm politisk och samhällelig kris.
Den ekonomiska krisen kom att slå hårt mot många familjers privata ekonomi, så också Hannes familj, och Hannes pappa är tvungen att dryga ut sin modesta lärarlön med att jobba på fiskebåt medan hans mamma drar till Norge för att sommarjobba som sjuksköterska.
Hannes kommer att få tillbringa hela sommarlovet ute på landet hos sin farmor som han knappt känner.
Tre månader långt bortom ära och redlighet ur ett Reykjavík- och tonårsperspektiv - och dessutom utan tillgång till mobil, dator eller spelkonsol.
Vistelsen på landet är ett sista försök från föräldrarnas sida att försöka lösgöra Hannes från hans osunda vanor och hans totala beroende av webben och olika sociala medier.
- Hannes är så totalt nergrävd i en värld av våldsamma spel och pornografi på nätet att det enda sättet är att skicka honom på en slags avvänjningskur och se hur det går när tiden i exil är över, säger den isländska författaren Arnar Már Arngrímsson när jag träffar honom under hans besök på Kulturkontakt Nord i Helsingfors.
En tidsresa
De senaste tio-femton åren har Arnar Már Arngrímsson jobbat som lärare, och i sitt dagliga umgänge med ungdomar har han rent konkret fått erfara och se hur tiderna förändrats rätt så radikalt sedan hans egen ungdomstid:
- Jag fick en idé om att skriva om detta och att samtidigt fråga om vi är på rätt väg. Jag är inte säker på att jag kommer till någon direkt slutsats i min bok, men om man ser till min huvudperson, Hannes, så är inte de moderna kommunikationssätten och tekniken till någon större nytta för honom.
Berättelsen skildrar inte bara en konkret resa från Reykjavík till farmors gård långt ute på landet, utan också en resa tillbaka i tiden.
- Jag undrade hur det skulle vara om en yngling på 15-16 år plötsligt skulle landa i sin pappas gamla pojkrum med endast det dåtida nöjesutbudet att tillgå, dvs. böcker och vinylskivor från 1970-80-talet. Hur skulle han klara det? Skulle han revoltera eller resignera och ge det hela en chans?
I rummet där hans pappa vuxit upp finns en hel hylla med Morgan Kane-böcker och en binge gamla porrtidningar, 200 LP-skivor och en grammofonspelare.
Så småningom börjar Hannes bläddra lite förstrött i en Morgan Kane-bok, sedan en till, och en till. Han börjar också lyssna på skivorna med de för honom okända banden som Doors, Joy Division och Clash. Med en viss behållning till och med.
Så småningom kryper Hannes ut ur sitt skal och vågar trevande ta steget ut ur den virtuella verkligheten in i den verkliga världen.
Umgängeskretsen på landet är rätt begränsad och Hannes kan inte i längden sticka huvudet i busken.
Hannes farmor ser till att han inte behöver gå sysslolös och gubben i grannhuset, Tómas, blir snart en fast hållpunkt i Hannes liv.
- Vi vet alla att vägen till mognad är svår. Man tar ett steg framåt och tre steg bakåt. Men det goda med Hannes vistelse på landet är att han så småningom lär känna sina styrkor och sina svagheter. Han får mer feedback från de vuxna i hans näromgivning, och han kan inte gömma sig för dem på samma sätt som han kan gömma sig för sina föräldrar.
”Vi bor inte i ett köpcenter!”
Livet på landet är inte alltid lätt – det går inte att alltid att be någon annan fixa saker och ting eller att kila ner till kiosken för att köpa en läsk när andan faller på.
Eller för att citera Hannes farmor: ”Vi bor inte i ett köpcenter”.
- I staden liksom på landsbygden har vi idag tillgång till Internet och därmed oändliga möjligheter att fly från oss själv och olika svårigheter åtminstone för en tid genom att shoppa eller hänga på nätet. På landet tvingas han samverka med andra och att delta i arbetet på gården.
Farmodern är inte någon total motståndare till populärkultur, hon älskar till exempel att se på film – men filmupplevelsen är något man helst skall dela med andra:
- En delad upplevelse tar bort en del av ensamheten som de båda upplever.
En värld av kött och blod
Berättelsen skildrar många slags kriser, från finanskris och äktenskapskris till död och kärlekstrubbel, och Hannes tvingas se verkligheten i vitögat utan virtuella dimridåer.
- Hannes var i stort behov av något riktigt, något konkret av kött och blod, av tårar. Hittills har hans liv varit virtuellt och konstgjort. Det tar tid och krafter för honom att hitta sin plats i denna fruktansvärda värld av verklighet, men till slut vet han hur det känns att leva. Han föds in i verkligheten genom alla dessa kriser, och förhoppningsvis har han också fått en större förståelse för sina föräldrar och för sin näromgivning.
En del av uppvaknande till verkligheten är att lära känna en tjej som inte är en kopia av de tjejer han ”konsumerar” på porrsajter på nätet.
I mötet med Tómas systerdotter Marta krockar Hannes fantasibild av kärlek och sexualitet med verkligheten på ett sätt som ställer frågor om värderingar och en förvrängd kvinnosyn på sin spets.
En poet i vardande
Hannes är en tillbakadragen och rätt ensam kille. Han har inte särdeles många kompisar och han känner sig utanför olika sammanhang.
Tröst och mening finner han i att lyssna på musik och skriva raptexter.
- Hannes sitter fast i sin talang och till en början vet han inte riktigt vad han ska göra med sina texter. Ingen lärare på skolan har t.ex. uppmuntrat honom i hans skrivande utan de har bara sett hans texter som ett slags medveten provokation. Men han finner glädje i att använda sig av ord, att rimma och referera till andra rappares och författares texter.
Den stolta isländska litterära traditionen är starkt närvarande i Arnar Már Arngrímsson berättelse och på samma sätt som i många andra isländska romaner är böcker, litteratur och läsning en självklar del av vardagen.
Det är lika stor sannolikhet för att man blir författare som fiskare eller fårfarmare, så att säga.
Men hur ser verkligheten ut på Island idag – ett land där det utkommer fler böcker per invånare än i något annat land: läser de unga litteratur på samma sätt som förr?
- Jag tror att läsandet och skrivandet fortfarande är mer centralt på Island idag än i många andra länder. Det är kanske inte fullt lika viktigt som det har varit, men överallt stöter man på människor som läser oavsett var du bor och oavsett din socioekonomiska ställning eller din utbildning. Det kan hända att litteraturen kommer in i folks liv i ett lite senare skede i dag, och vad beträffar de unga så kan det hända att de först på gymnasiet inser att de är läsare och en del av en litterär tradition. Innerst inne vet de nog att de också en dag kommer att bli läsare, och att det anses vara viktigt att läsa.
Enda sättet att varva ner är att stänga av
När jag läser Noll koll inser jag att det inte bara är våra ungdomar som skulle må bra av lite ”rehab” och en längre paus från mobiler och dator.
Jag frågar Arnar Már Arngrímsson om han själv skulle klara 90 dagar utan tillgång till Internet och sin mobil:
- Absolut! Allt emellanåt får jag ett behov av att stänga av eftersom jag blir så oerhört trött på att kommunicera via mobiler och datorer. Jag inser ju att också jag kan bli besatt av att använda alla dessa tekniska prylar, och att jag också ägnar mig åt detta oändliga kollandet på oviktiga saker som står i vägen för andra och viktigare saker. Jag njuter av att vistas på sommarstugan eller att åka till en stuga på vintern för att skida, läsa och laga mat och lämna allt bakom mig. Jag tror att det finns en stark vilja i västvärlden idag att varva ner och att ”gå tillbaka till rötterna”. Bokhandeln är full av böcker och tidningar som vill lära oss att koppla av och logga ut - men det vi till syvende och sist måste lära oss är att bli herrar över teknologin och sluta vara dess slavar.
Prisad ungdomsroman
Arnar Már Arngrímssons debutbok heter Sölvasaga unglings på isländska och tilldelades Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2016.
Enligt bedömningsjuryn lyckas författaren ”skapa en person som är intressant, underhållande, irriterande, sökande och fascinerande. Kulturvärldar krockar i berättelsens språk, texten är en livfull blandning av ungdomars jargong och den äldre generationens skriftspråk. Läsaren följer huvudpersonen genom stormande existentiella kriser som visar hur svårt det är att navigera genom puberteten utan att stöta på grund.”
Sölvasaga unglings finns översatt till svenska med titeln Noll koll, och för den eminenta översättningen står Ylva Hellerud.
