Döm inte, lyssna istället!

Problemet med hushåll som blir obeboeliga och kräver insatser av myndigheter är ett växande problem. Oftast handlar det om människor med psykisk ohälsa eller missbruk.

Men även samlarmani dyker upp i sammanhanget. Och människor som till en början inte upplever att de har problem kan förlora kontrollen.

När det gått så lång att en människa börjar tappa greppet om sin tillvaro, och missköter sitt hem eller sig själv eller de som är beroende av hen är det svårt att veta vad man ska ta sig till, både som närstående eller som den som faktiskt är i den här situationen.

Så vad kan man göra?

Psykolog Wilhelm Helsingius lägger betoningen på det mänskliga samtalet. Man måste helt enkelt söka kontakt och skapa en första dialog.

- Redan när man tar kontakt är det viktigaste att inte döma, säger Helsingius. För känner människor sig hotade så är det lätt att de börjar försvara sig.

En vanlig människa som tampas med de här problemen, har oftast en bakomliggande anledning, säger Helsingius. Och den anledningen kan man kanske få grepp om, om man tar sig tid att tala med människan.

- Jag är allergisk mot att man ska vara positiv hela tiden och säga ”krya på dig, säger Helsingius. Istället är det bättre att fråga, och vara genuint intresserad, att hur är det på rktigt?

Det viktiga är att ha ett öppet sinne. En människa som har problem, är ofta i ett läge där den lätt blir defensiv om den angrips, och kanske aggressiv, vilket sedan kan skrämma den som försöker ta kontakt.

Ofta är det mycket skamkänslor inblandade: vad tycker andra om mig när jag är så här och hur har jag hamnat här?

- Det är viktigt att komma ihåg att det finns en person bakom som kämpar, poängterar Helsingius. Om de såg att det finns ett alternativ som sen leder till något bättre så skulle de ta det. Men de ser inte det.

Lika viktigt är det att hålla i tankarna att människan man vill hjälpa är extra känslig och kan tolka saker man säger extra noggrant, och även hur man säger dem. Ärlighet är mycket viktigt i det här sammanhanget, man ska gå in i hjälprollen helhjärtat.

Sakernas emotionella styrka

Många som samlar och fyller sitt hem med saker, eller som på olika sätt förlorar kontrollen över sitt hem är ensamma äldre.

Och då samlandet kan vara ett resultat av en ekonomiskt svår uppväxt, eller ett sätt att tänka från krigstiden där allting kunde vara potentiellt värdefullt för framtida bruk, är det viktigt att inse att att sakerna kan ha djupare betydelse.

Att gå in och städa, eller att kritisera och kalla saker för skräp kan vara djupt sårande och upplevas som ett angrepp.

- Man ska gå in och fråga om sakerna, visa intresse. Och så småningom kan det bli klart vad exakt de här sakerna betyder för någon. Efter det är det sen lättare att inleda ett samtal om att vissa saker kanske inte behövs.

Att gå långsamt fram, och att försöka hitta gemensamma beröringspunkter är också viktigt. Det blir tryggare för båda parter om man hittar saker att tala om som båda kan uppskatta och som öppnar upp för vidare samtal. Helsingius påpekar dock att man som privatperson inte ska ge sig på att försöka analysera.

Om du inte räcker till

Om man gör bedömmingen att människan man vill hjälpa skulle ha nytta av samtal med någon professionell, kan man erbjuda sig att vara med första gången som stöd.

Det är fullt mänskligt, säger Helsingius att tanken på besök hos en psykolog kan vara skrämmande och överväldigande, och det är inte säkert att det funkar för alla.

- Den som hjälper kan erbjuda sig att följa med första gången, som stöd, säger Helsingius. Man kan försöka gå en första gång bara för att se hur samspelet fungerar.

Hur man än väljer att gå till väga så är det viktigt att insatsen man gör är bestående.

Att erbjuda kortsiktig hjälp kan verka bra för stunden, men om man sedan överger personen för snabbt kan det öka känslan av vanmakt och otrygghet hos den sårbare, och spä på otryggheten. Vilket gör det ännu svårare för nästa person att nå fram.

Jag känner att jag faller

Men det kan ju mycket väl vara så att man själv är den som känner att allting inte står rätt till. Ofta har man en självinsikt, säger Helsingius. Och det finns metoder för att försöka skapa kontroll.

Det handlar om små steg. Men precis som för utomstående gäller regeln att man inte ska ha fördomar.

- Det är viktigt att inte lägga skulden på dig själv. Varför gjorde jag inte si eller så, då och då?

Det kan vara kriser långt bak i tiden som sakta smyger sig på eller en oro för en framtid som kan te sig som katastrofal och oundviklig. Men den sortens långdistansfokus ska man försöka lägga åt sidan, och istället försöka skapa en känsla av framgång.

- Man kan göra ett mål av att gå till lägenhetsdörren och sen vända igen. Och nästa dag kan man kanske gå ut genom dörren och till ytterdörren i huset. Och så nästa dag ut på gatan.

Små steg kan hjälpa stort - klyschigt men sant

Små framgångar byggs på till en känsla av helhet. Det handlar oftast om att bli av med känslan av ångest och osäkerhet som präglar den sak man undviker. Det kan handla om att det är svårt att ge upp saker, eller gå och göra saker eller att hantera saker i vardagen som att betala räkningar eller städa.

- Jag har hört om ett fall där en person som avskydde att städa, satte öron på sin dammsugare och gav den en personlighet, och hälsade på den. Han skapade en relation till saken som han avskydde och det gjorde det sedan lättare att ta tag i städandet.

Som alltid är det bra att försöka hitta någon att tala med, säger Helsingius. Och om det är svårt att tala om själva problemet till en början, så kan man försöka tala om det svåra i att tala om det. Att be om hjälp är inte lätt, och rädslan för att utsätta sig för misslyckande är stort.

Men det lönar sig att söka kontakt. Wilhelm Helsingius ser vanlig medmänsklighet som nyckeln, att enkla gester eller ord kan betyda mycket mera än vad man tror vid första påseendet.