Viktor Östman lever på hoppet - trots hopplöst läge

Stavhopparen Viktor Östman brottas fortfarande med efterdyningarna av en skada från sommaren 2014. Trots att upphoppsfoten just nu inte håller för en helhjärtad satsning väljer Replotsonen att fortsätta göra det han gjort i några år redan. Att leva på hoppet.

I friidrottsstatistiken återfinns Viktor Östman, 22, fortfarande. På listan ryms en hel drös med fina juniorframgångar från början på 2010-talet och ett personbästa på 524 centimeter i stavhopp, men något ordentligt hoppande har det dessvärre inte blivit på två fulla säsonger.

Det är gammal skada som fortsättningsvis spökar.

– Jag minns själva händelsen väl. Jag kom lite för nära och missade gropen och staven gick i madrassen. Staven böjde sig konstigt och kastade mig ut tillbaka, det var dessutom en gatutävling i Lahtis, så jag landade på kullersten. Det blev först en operation och ytterligare en och idag kan jag gå helt normalt utan att ha ont. Det är positivt, säger Östman till Yle Sporten i samband med hans gamla stavhoppsgrupps träningar i Korsholm.

Två operationer men smärtan finns kvar

Skadan krossade hans vrist och den första operationen åtgärdade tre ledband samtidigt som två benbitar plockades bort. Trots en lång rehabiliteringsperiod ville skadan inte ge med sig och i november 2015 blev det ny operation.

– Visst blev det bättre och rehabiliteringsperioden gick bra. Jag höll på genom vintern, våren och sommaren 2016 och jobbade med att komma tillbaka och där rök ju den sommarsäsongen då med bara rehabilitering på schemat.

Den andra operationen och rehabiliteringen som följde raserade också alla drömmar om ett sommar-OS i Rio, som varit den målsättning som drivit Östman framåt i karriären.

Upphoppet problematiskt

I grund och botten handlar problemet om en ohållbar smärta.

– Det är vid upphoppet. Det är upphoppsfoten som är problemet. Det blir så stort tryck precis vid upphoppet och det gör alldeles för mycket ont. Man kan göra några hopp, men sen åker stavarna in i förrådet, säger Östman.

Trots att han inte tävlat som aktiv på två fulla säsonger och fortsättningsvis inte kan hoppa ordentligt hyser han ännu förhoppningar om att de skall komma en vändning.

– Självklart ligger stavhoppet nära hjärtat. När man ser någon hoppa vill man dit själv och testa, man vet exakt hur roligt det är. Man får acceptera att hård belastning på foten inte går för tillfället ännu, men man håller igång och håller sig i skick och tränar på annat sätt.

Inget besked från kirurgerna

Han medger också att det på sätt och vis kunde vara skönt med ett klart besked om att det inte längre går att träna, men han gillar också att leva på hoppet.

– Det beror helt på hur foten utvecklas. När inte ens en av de mest erfarna idrottskirurgerna kan säga åt vilket håll det kommer att gå är det ovisst. Om foten tillåter så visst vill jag tävla.

De långa rehabiliteringsperioderna har däremot haft en positiv effekt på Viktor Östmans studier. Han har hunnit långt i sina studier och arbetar redan inom finanssektorn i Vasa, men den riktiga godbiten väntar strax runt hörnet.

På utbyte i Shanghai

Östman har via sin skola fått chansen att studera utomlands i Shanghai i ett halvt år.

– Det kommer att bli jätteroligt. Man får se en helt annan kultur och träffa nya människor, säger Östman.

– Dessutom har jag kollat att det finns tre stycken friidrottsanläggningar på campus så träning blir det helt säkert också.

Hoppet, och i Viktor Östmans fall stavhoppet, brukar vara det sista som överger människan.