Föräldralediga Sebastian Holmgård: "Jag ser att de blir förvånade"

Sebastian Holmgård är hemmapappan som seglar upp som en klar stjärna på blogghimlen. Meningen med bloggen var aldrig att bli alla pappors och blivande pappors vän, men det är kanske dit han är på väg.

Sebastian Holmgård bloggar på Pappamonologerna och nu ska han vara föräldraledig i åtta månader. Han har avverkat två veckor av den tiden, men redan nu har han fått göra åtminstone tre olika intervjuer. Vi är inne på år 2017 och vi är helt klart exalterade (ja även vi på X3M) över att en pappa stannar hemma med sitt barn.

- Jag trodde inte att det skulle vara en så stor grej längre. Samtidigt så har jag heller inga kompisar som är pappalediga, så det verkar ju vara ovanligt. Men jag trodde inte det skulle vara det, säger han.

Sebastian är 25 år gammal och den enda i kompisgruppen som blivit pappa. För Sebastian och hans fru Linn så föll det sig ganska naturligt att det var han som skulle stanna hemma.

- Vi hade pratat om det och jag ville vara hemma en längre tid med ungen, delvis för att visa att det går. Så fick Linn jobb som psykolog och jag blev arbetslös, så då var det en ganska praktisk lösning.

Ett lite ensamt liv

Så hur är det att vara en ung pappa i Finland i dag? Sebastian beskriver det som lite ensamt.

- När man är hemmapappa så känns det lite ensligt på vissa sätt. Det finns inte så mycket folk runt omkring en som är i samma situation, säger han.

Som tur är så finns det föräldragrupper som ger hemmaföräldrarna en chans att komma ut och lufta sig lite. Sebastian har tagit över sin frus plats i gruppen, men inte utan nervositet.

- I tre timmar före första träffen så packade jag upp och ner allt i skötväskan flera gånger eftersom jag var livrädd att glömma något. Jag tänkte att de kommer att se på mig som någon sorts amatörpappa som kommer in och inte kan något. Men det var verkligen helt onödigt att vara nervös för de är hur trevliga som helst.

Det är lätt att skämta om att jag till exempel kommer att tappa bort bebisen.

Ingen som Sebastian träffat har sagt rakt ut att de kanske tvivlar på hans förmåga att ta hand om sitt barn, men han tycker det är väldigt enkelt att skämta om det.

- Det är lätt att skämta om att jag till exempel kommer att tappa bort bebisen, för det är en stereotyp som finns inbyggd någonstans. Ingen säger det men jag kan kanske uppfatta en del vibbar ibland.

De flesta tycker det är roligt

Sebastian har stött på en del kommentarer över valet att stanna hemma och han delar upp dem i två kategorier. Den ena är folk som tycker det är häftigt och kul.

- Det är lite överväldigande för jag tycker inte själv att det i den här tidsåldern borde vara en stor grej längre, så det är lite konstigt samtidigt som det är roligt.

Den andra kategorin är de som blir lite förvånade – utan att säga något.

- Ingen säger att det är konstigt eller en dålig idé, men jag hinner märka det under den där ena sekunden efter att jag berättat om det. Det var mest när jag ännu jobbade och folk frågade vad jag skulle göra efter att jobbet tog slut. De flesta trodde väl att jag skulle vara hemma ungefär 20 dagar, men när jag sa åtta månader hann jag se att de blev förvånade.

Kvinnor måste våga ge ifrån sig ansvar

Det är inte så vanligt att män är föräldralediga lika länge som Sebastian. Vi undrar om det delvis kan bero på att kvinnor inte vill släppa in männen på det området? Sebastian tror att det ligger något i det. Det är ofta så att mamman på grund av praktiska skäl är hemma med bebisen i början och då blir hon så klart väldigt bra på en massa saker, samtidigt som mannen halkar efter.

- Det händer sig lätt att när pappan sedan ska ta över mer och mer så står mamman bredvid och ser på när han fumlar och gör bort sig med alla grejer som hon redan kan. Då är det lätt att hon tar över, och som man – om du är trött och vill slippa undan lite arbete, så säger du ”gör det där du som är så bra på det”.

Om du är trött och vill slippa undan lite arbete, så säger du ”gör det där du som är så bra på det”.

Hur ska föräldrarna då komma bort från det här (ifall det är det de vill göra) och dela mer på ansvaret? Med så mycket annat så måste man komma överens om olika saker och sedan bita ihop.

- Vi kom ganska tidigt överens om att när jag ville göra mer med Egon så fick Linn bara bita sig i läppen och gå därifrån när hon såg hur jag fumlade runt medan barnet grät och så vidare. Man måste diskutera igenom det helt enkelt.

Alla måste få göra sina egna misstag och den som kan mer måste våga ge utrymme till den andra.

Själva graviditeten lite surrealistisk

När ett par väntar barn ligger mycket fokus på den gravida kvinnan och det här gör att den andra parten kanske kan känna sig lite utanför. Sebastian beskriver det som lite surrealistiskt.

- Direkt man är borta hemifrån är det som om allt skulle vara som vanligt. Folk bara frågar mig vanliga saker. Ingen frågar mig om min mage eller hur det går med graviditeten. Men jag och Linn lever lite i symbios där hemma och är ganska nöjda över att bara vara där och ligga och prata med varandra, så på så sätt blev jag väldigt involverad. Jag har sett alla Youtube-videor om vad fostret gör och så vidare.

Sebastian kunde ändå sakna information från andra pappor under graviditeten. Han tycker också det finns en sorts diskussionskultur bland män som håller tillbaka graviditetssnacket lite grann.

- Även om jag känner andra som har blivit pappor så blir det väldigt lite graviditetsprat. Det är väldigt lätt hänt att det blir prat något annat i stället.

Nu kanske Sebastians blogg blir ett välkommet tillägg för blivande pappor som söker stöd, även om det inte alls var tanken från början.

- När jag började blogga hade jag inga ambitioner om att bli alla blivande pappors vän eller något sådant. Orsaken till att jag började blogga var nog främst för mig själv, så att jag skulle få göra något annat än att byta blöjor och koka gröt.